Legostadga och Slånkvicka

Idag visar almanackan att vi går in i sista veckan av oktober, förr kallad Slånkvickan. Slånkvicka?! Vad är det? Jo det har med det gamla tjänstehjonssytemet att göra.

Det första steget ut i vuxenlivet som våra förfäder gjorde var, i de allra flesta fall, att ta plats som dräng eller piga. Pigor och drängar räknades till hushållet och husbondens egendom och fördes in i kyrkoboken tillsammans med husbondens familj. Men oftast så stannade inte de inte så länge flyttade igen efter bara ett eller några år. Men, ytterst sällan eller nästan aldrig, står det något flyttdatum angivet. Endast årtal finns. Varför? Jo, så här var det.

Legostadgan

Alla som inte var självägande bönder, lydde under den s k. Legostadgan. Enligt legostadgan delades landsbygdens befolkning in i två kategorier: husbönder och tjänstehjon. Husbönderna var skyldiga att erbjuda de tjänstetagande hjonen laga försvar, dvs. årstjänst. Årstjänsten sträckte sig från den 1 november till sista veckan i oktober året därpå. Lagen om husböndernas rättigheter och tjänstehjonens skyldigheter infördes redan 1664 och reviderades flera gånger, den sista gången 1833. Idag är det faktiskt exakt 90 år sedan den avskaffades!

Arbetare vid Kättsta. Ett slåtterlag vid Kättsta gård i Haraker vid slutet av 1800-talet. 

Näst längst till vänster står min mormors morfar, Gottfrid Andersson.

Slånkvickan

I By socken, i Avesta kommun arrangeras sedan 1999, kulturveckan By Slånkvikku sista veckan i juli. Deras slogan är: ”När svenskarna slår dank är Byborna i farten”. MEN den ursprungliga Slånkvickan var verkligen inte någon semester. Slånkvickan (egentligen slanka veckan) var en veckas obetald ledighet och inföll alltid sista veckan i oktober! Sitt namn har veckan fått av att man var oavlönad och fick föda sig själv.

Arbetarnas enda lediga vecka inleddes med Flyttdagen, dagen då de allra flesta gav sig i väg för att finna en ny husbonde och arbetsplats. De som levde sina liv som pigor och drängar förde en nomadliknade tillvaro. I ständig jakt efter en bättre bostad och mindre dålig mat. Oftast blev det ingen större skillnad men hoppet drev dem ändå att fortsätta drömma och önska.

Eftersom alla arbetare flyttade i sista veckan av oktober behövde inte heller prästen vara mer noggrann än så! Men, som med alla regler så finns det även i detta fall undantag....