söndag 31 mars 2019

Första dagen som ny handlare i Bernshill


Den 19 februari 2019 var det exakt 100 år sedan som min farfars far, J. David Pettersson övertog öppnade affären i Bernshill, Norr Salbo. Det var en dag han aldrig glömde.




Bernshill 1924. Det här den tidigaste interiörbilden som finns från affären i Bernshill.
Innanför disken syns handlare Pettersson expediera en kund, till höger syns sönerna Kalle och Olle.


På vintern 1917-18 kom ett brådskande besked till Hästveda-kolonin: ekonomin inom Floda-rörelsen hade plötsligt försämrats och för att kunna behålla kolonin i Vemdalen tvingades man att avyttra Hästveda och överlåta verksamheten i Salbohed till staten.

David med familj tvingades därför att bryta upp sina bopålar än en gång. Men var skulle de ta vägen? I Salbohed fanns ju ett kontaktnät kvar, men att återgå till den nu förstatligade kolonin var de inte intresserade av. Tillfällig bostad ordnades i Salboheds missionshus och David utsågs till vaktmästare där, men det var inget arbete för en familjeförsörjare.

Men efter bara någon månad i Salbohed blev David erbjuden plats som expedit hos handlanden E. G Olsson i Norr Salbo och började där i maj 1918.



Handlanden Erik Gustaf Olsson.

Olsson var en för sin tid mycket modern handlare som hade flera butiker som för att öka sin omsättning och för att kunna sänka fraktkostnaderna, hade han öppnat en butik i närheten av järnvägsstationen i Broddbo. Järnvägen var den tidens kontakt med vida världen.

Efter knappt ett år som anställd fick David ett nytt erbjudande. Olsson tänkte sälja verksamheten i Norr Salbo och flytta till Broddbo för att kunna utveckla den affären. Och den enda tänkbara övertagaren till affären i Bernshill var just David. Visst, han hade varit anställd expedit i nästan ett år men han är ändå tveksam till erbjudandet. Skulle han klara av att driva en så här stor lanthandel på egen hand?

Men Olsson var inte det minsta orolig. Av de handelsbodar som fanns i Salbohedstrakten räknades Bernshill den största och mest välsorterade butiken – de övriga skulle inte blir knappast någon konkurrens.

På kvällen den 18 februari 1919 var David ut för att hämta lite ved. I mörkret hörde han hur det pratades ute på vägen och plötsligt förstod han det var om HONOM diskussionen handlade!


Skalleråsen. Här huserade Salbohedsfilialen av Västerfärnebo Konsum 1919-1930.


För vad inte varken Olsson eller David visste när de gjorde upp sin affär, var att handelsboden vid Skalleråsen också hade sålts – men till Västerfärnebo Konsumtionsförening som här öppnade en filial veckan före att David tog över Bernshill! Och det var om detta som samtalet handlade om.

Efter en stunds resonerande, kom ledaren för diskussionen fram till en slutsats: ”Nu gubbar, har vi låtit en främling stå här och tjäna sig rik på vad vi har handlat av honom (dvs. Olsson). Vi ska inte låta en främling till komma hit och tjäna lika bra på oss. Har vi fått hit en filial av vår egen affär (Konsum alltså), då vet vi var vi ska handla!”



Bernshill ca. 1915. Längs till höger står E G Olsson.


Morgonen därpå var det så dags för David att öppna affären i Bernshill för första gången som egen handlare. Eftersom det var första dagen hade han inte hunnit anställa någon expedit, men det skulle nog gå ändå, tänkte han. Och det skulle visa sig att han hade alldeles rätt.

Dagen började lugnt men fram på förmiddagen kom så en av byns bondhustrur. David sken genast upp och tänkte att det här kan nog bli det nog en ordentlig nota. Men det var förgäves, hon kom för att låna telefonen!

Det fick hon väl, David visade henne in på kontoret och telefonen. Men döm om hans förvåning när han genom den öppna kontorsdörren hörde hennes samtal och hur hon ringde in en långa nota till KONSUM istället!!

Davids debut som handlare kunde ha börjat bättre. När han stängde butiken för dagen och räknade kassan hade han sålt för 25 kronor (450 kr i dagens penningvärde) och han undrade nog vad han gett sig in på. Hade han tagit sig vatten över huvudet?!

Men ganska snart började dagskassorna öka så smått och trots en kämpig start, vann han sakta men säkert bygdens förtroende. Med tiden blev även de som ivrade mest för att handla hos Konsum – både de som diskuterade på vägen och kvinnan som lånade telefonen – de mest trogna kunderna i Bernshill!

torsdag 28 mars 2019

Årets Svartådaling 2018


Vårvintern är en hektisk tid för såna föreningsrävar som jag, när alla föreningar håller sina årsmöten. Blir man dessutom engagerad som publikmagnet till olika sammankomster och dessutom jobba däremellan så hinner man inte med att blogga så mycket.



Årets Svartådaling 2018.


Den här vintern har inte varit någon annan lik. Mycket jobb, jobbat extra och två föredrag med noggranna förberedelser inom loppet av 1,5 månad. Men så en dag för någon vecka sedan ringde telefonen och det visade sig vara från Svartådalens Bygdeutveckling. Kvinnan som ringde började berätta om att man sedan ifjol, genom nominering utser ”Årets Svartådaling”. ”Jaha”, hann jag tänka, ”Nu vill dom att jag ska sitta med i nån jury, men DET har jag inte tid med!”

Men innan jag hann avböja det föreställda erbjudandet, så talade hon om att jag var en av tre kandidater och att juryns omröstning resulterade i att jag fick flest röster!

”VA??!”, utbrast jag. ” Det kan väl inte va möjligt?!” ”Jo, det kan det”, sa hon. ”Jag vill bara tala om det nu så att du ser till att du är ledig och kan komma på årsmötet och ta emot utmärkelsen. Men håll tyst, det är bara du som vet om det här.”

Eftersom det är årsmötestider och jag sitter i en styrelse, två valberedningar och ett otal föreningar har jag inte haft tid till att fundera så mycket på detta, men hela tiden sett till att inte dubbelboka mig den kvällen.


Så blev det den 27 mars och det blev kväll och dags för årsmöte hos Svartådalens Bygdeutveckling ekonomisk förening. Men trots att jag var särskilt inbjuden och visste om vad som skulle ske, så blev det ändå en stor överraskning!




Jag är så glad, så stolt och så tacksam för att ha blivit utsedd till ”Årets Svartådaling 2018”. Det här är ett erkännande för att det jag själv tycker allra bäst om, uppskattas även av andra! 
   Historia har alltid varit mitt stora intresse men med tiden har det blivit alltmer nischat till släktforskning och lokalhistoria. Den historien är så mycket viktigare att den berättas och bevaras i vår tid när vi inte är lika bofasta som man var tidigare, även om den tidens människor också flyttade på sig ibland. Utan vår historia är vi rotlösa.

Att jag kom på idén att starta en blogg var för att någonstans få möjlighet att dela med mig av min kunskap. För vad ska jag med all kunskap till om jag inte delar med mig? Men att bloggen skulle få ett sånt stort intresse hade jag aldrig kunna föreställt mig. TACK!

Precis som alla kändisar som vinner utmärkelser så känner även jag att jag vill rikta ett stort TACK till min omgivning, främst min familj som har låtit mig hålla på i alla år, men även alla de gamla Färnbobor som har stått ut med mina myckna frågor och allt möjligt. Många av dem finns inte längre kvar, men minnet av dem och deras berättelser är min uppgift att förvalta till eftervärlden! En av mina många kontakter sa en gång då jag haft någon berättarkväll att ”det är tur att Erik Pettersson är som han är, för när vi (byns äldre) är borta då är det bara Erik som vet nåt!” TACK, för att jag får vara den jag är!!