Traditionen att nyanställa den 1 november levde kvar länge, även sedan Legostadgan avskaffats 1926. Att söka nytt jobb just den här tiden på året var mycket idealiskt, inte minst med tanke på lantbruket som nu gick in i en lugnare tid efter den stressiga skördeperioden.
Den 1 november 1936
För exakt 80 år sedan anställdes en ny expedit hos gammelfarfar i hans butik i Norr Salbo. Hon skulle komma att stanna i Salbohed resten av sitt liv och bli en verklig profil i bygden. Det här är berättelsen trotjänarinnan Linnéa Landgren.
|
Linnéa Landgren (1903-1986) |
Linnéa Landgren
Linnéa Landgren föddes den 14 november 1903 i Östanbyn i Grytnäs församling. Hennes far, Jan-Erik Landgren arrenderade där en gård under några år innan familjen flyttade till Gröntjärna i Folkärna församling. Efter ytterligare några år flyttade familjen igen, nu till Mälby i Västerfärnebo.
|
Landgrens i Mälby. Från vänster:Jan-Erik, Georg, Anna och Linnéa Landgren. |
I Mälby köptes ett mindre lantbruk. Gården kallades Vretlings och styckades upp mellan olika ägare 1918 och Landgren blev ägare till 10 tunnland jord och 6 tunnland skog. Linnéa, som var i 15-årsåldern, var redan nu en energisk arbetsmänniska. Det berättas att hon ingick i trösklaget och följde med tröskverket runt i byn. En gång råkade hon få en liten råtta innanför klänningen, men det bekom henne inte. Hon fortsatte jobba!
Sedan fadern dött och gården övertagits av brodern, flyttade Linnéa hemifrån. 1936 tog hon plats hos handlanden J. David Pettersson i Norr Salbo som butiksbiträde, en plats hon kom att behålla hela sitt liv. Hos handlare Pettersson blev hon inneboende och därmed även ”en i familjen”. Hon hade sin egen kammare men delade alla måltider med husfolket, deltog vid kalas och andra högtider t ex julafton, se nedan.
|
Julen 1941. Handlare Pettersson engagerade sig i vänortsarbetet under andra världskriget och tog då hand om en pojke från Finland, Viktory. Personerna är från vänster: Kalle Pettersson, Linnéa Landgren, Viktory Pettersson, J. David Pettersson, Anna Pettersson och Olle Pettersson. |
J Davids affärsrörelse växte. Sedan 1922 drev han en filial i Brobacke, Sörgärdsbo, som från slutet av 1930-talet biträddes av sonen Kalle. 1939 bröt andra världskriget ut och Kalle blev inkallad. Som ersättare för honom blev Linnéa. Men det kunde nog bli långsamt ibland för en arbetsmyra som Linnéa Landgren, att stå där ensam i den gamla affären. Det sägs att ibland hände det att kunderna kom till en obemannad butik. Biträdet Linnéa var nere vid bäcken för att skura mattor!
|
Brobacke affär 1944. En bild från sista tiden som den gamla affären i Brobacke, Sör Gersbo, var öppen. De två personerna är från vänster Viktory Pettersson och Linnéa Landgren. |
Ett gemensamt intresse för Linnéa och hennes arbetsgivare J. David var, förutom arbetet i butiken, Västerfärnebo missionsförsamling där de båda var medlemmar. Linnéa utsågs till söndagsskollärare i Tvärhandsbäcken- och Hebo-området och ingick även en tid i missionsförsamlingens styrelse där J. David var ordförande. Missionsförsamlingen hade tre bönhus, Ösby, Västerbykil och Salbohed. Alla lokaler hade sin egen vaktmästare som svarade för städning och varmhållning, men i Salbohed var tjänsten periodvis vakant. Men situationen räddades då av den ständigt arbetsvilliga Linnéa Landgren!
|
Salboheds missionshus. |
1957 överlät J. David sin affärsrörelse till sina söner. Olle blev handlare i Salbohed och Kalle i Sörgärdsbo. Själv fortsatte han driva butiken i Norr Salbo som filial till Salbohedsaffären. Linnéa bodde kvar hos Petterssons och hjälpte till där hon bäst behövdes.
1959 sålde Olle sin butik i Salbohed (nuvarande Köplusten) och J. David gick i pension. Ny handlare i Salbohed blev Jan Johansson och han fortsatte även att driva Salbo-affären som filial. Nu fick Linnéa chansen att avancera på karriärstegen. Efter 20 år som biträde hos Petterssons hade Linnéa blivit ett inventarium i Salbohedsaffärerna, så hon ingick i köpet! Eftersom den nye handlaren var villig att driva Salbo-filialen vidare, behövdes en föreståndare och till det var Linnéa som klippt och skuren. ”Filialföreståndarinna” titulerades hon av sin förre, något titelsjuke chef, J. David. Sju år hann hon vara föreståndare innan butiken i Bernshill stängde för gott den 31 maj 1964.
|
Sista dagen i Bernshill. Linnéa betjänar sina kunder i Salbo-filialen en sista gång, från vänster Elsa Törnros och Gun Mattsson. |
Sedan filialen i Salbo slagit igen såldes fastigheten och J. David och Anna flyttade till hyreshuset i Salbohed. Och Linnéa flyttade med, men till en egen lägenhet, dock i samma hus. Hon fortsatte jobba några år hos Johansson i Köplusten innan hon omkring 1970 gick i pension. Men för den skull hade hon inte övergivit sin forne arbetsgivare och hans familj. Behövdes hon, ryckte hon in hos Kalle i Sörgärdsbo. Som här till exempel: inventering i Gärdsbo-affären 1969.
Som avkoppling från affärslivet åtog hon sig städningen på badorten i Sätra Brunn. Där for hon fram som en virvelvind i de många husen på området och sopade och bäddade och fejade med kommentaren: "Det går, så det går, så det går!"
För att ta sig ut i världen hade lilla Linnéa en något för stor damcykel vilket gjorde att det såg ganska komiskt ut när hon kom cyklandes eftersom hon var tvungen att "gnessa" på sadeln för att nå tramporna!
|
Sätra Brunn. Linnéa med sin cykel vid Bergabo i Sätra Brunn. |
Sedan J. David gått ur tiden 1977 flyttade Linnéas gamla husmor Anna till Björkgården. Efter ytterligare några år flyttade även Linnéa dit. Anna avled 1984 och Linnéa gick ur tiden den 19 april 1986, 83 år gammal.
|
Klassiskt. Här poserar Linnéa med sina födelsdagsblommor från 75-årsdagen. |