lördag 24 december 2016

Julhälsning anno 1916

Så här på julaftons morgon skulle det väl kunna passa med en julhälsning? Här kommer en från familjen Hjalmar Liljegren.



Fågelsången 1916. Främre raden från vänster: mor Hillevi med Ebba i knät, Gulli, Erik, Anna och Greta. Bakom: Karin och far Hjalmar Liljegren.


Till julen 1916 överraskades morfars morföräldrar Erik och Margareta Jakobsson av en postförsändelse från dottern Hillevi med familj. På baksidan av det inramade fotografiet står att läsa: ”En glad och trevlig jul 1916 tillönskas mormor och morfar av alla på kortet”.

Hälsningen var säkert mycket uppskattad då de troligen inte sett varandra på länge. Man ska komma ihåg att för 100 år sedan fanns inte dagens utvecklade kommunikationer och resmöjligheter. Tåg fanns förstås, men en fattig arbetarfamilj med sex barn kunde knappast ta tåget för att åka till mormor och morfar över julen. Att istället skicka ett inramat fotografi var heller inte gratis, men bilden räckte betydligt längre än besöket!

Familjen Liljegren bodde på torpet Fågelsången under Herrestads säteri i Toresunds församling, Södermanland, 1909-1920 och här föddes fyra av de sju barnen. Vidare flyttade familjen till till Enköpings-Näs innan de slutligen bosatte sig i Norrby församling utanför Sala.

60 år efter flytten från Toresund återvände morfar Bror (1918-1992) tillsammans med sin syster Anna (1907-1995) till barndomshemmet i ”Fågelsången”.



Fågelsången 1982. Syskonen Bror Liljegren och Anna Jansson vid barndomshemmet i "Fågelsången".



God Jul alla läsare!



onsdag 21 december 2016

Ett halvår som bloggare


Som rubriken lyder är det faktiskt så – ett halvår har passerat sedan jag startade bloggen. Och alltihop är Anders Hedlunds ”fel”!




I juli 2014 startade Anders Hedlund gruppen ”Bilder från Västerfärnebo med omnejd”Facebook. Gruppen blev genast populär och hade lagom kommit i gång så bröt den svåra skogsbranden ut. En självklar mötesplats för bilder och iakttagelser.


Västerfärnebo med omnejd. Kyrkbyn med vårens översvämningar är gruppens omslagsbild.


I samband med bildgruppen hade startats och branden härjade, träffade jag Anders som tyckte att jag mer än gärna fick bidra med gamla bilder i den nystartade gruppen, som lite motvikt till alla nytagna bilder.

Det dröjde lite innan jag fick ut någon bild. Visst, gamla bilder har jag ganska gott om men inte så mycket från Västerfärnebo…


Första bild. Den första bilden jag bidrog med i "Färnbogruppen" var den här: Ett ögonblick i Bernshills affär i Norr Salbo, 1924. Farfars far står innanför disken med sönerna står utanför disken. De skulle också med tiden bli handlare i bygden.

Efter att ha publicerat några bilder upptäckte jag ganska snart att jag skrev mera än vad jag hade bilder. Det kanske inte passar i ett bildforum… Ett steg i utvecklingen var att samla bilderna i ett album, men JAG ansåg själv att det var för mycket text för att höra hemma i en bildgrupp.

När jag väl kom så långt att jag skulle skapa mig en blogg, frågade jag min närmaste omgivning på Facebook om det kunde vara intressant. Och det kunde det!


Först ut på bloggen. En bild från ett historiskt möte mellan mig och en sjumänning från Kanada blev startskottet för min blogg.

Fördelen med en egen blogg är att här bestämmer jag själv vad jag vill publicera, hur jag vill publicera och när. Eftersom mina bilder inte enbart är ifrån Västerfärnebo fick rubriken bli: ”Vandra i hembygd” – en öppen rubrik som inte är bunden till någon särskild bygd!


Ambitionen har varit sedan starten att försöka uppdatera en gång i veckan, men det är inte alltid inspirationen finns där. Å andra sidan kan inspirationen rinna över en annan vecka så det räcker till flera inlägg. Hittills har jag publicerat 44 inlägg – det är nästan två i veckan!


Brobacke 1950. Intresset för skillnaden mellan Hedåker och Brobacke har varit stort, det mest visade inlägget hittills!

Det inlägg som har visats flest gånger är det som handlar om var gränsen mellan Hedåker och Brobacke. Det har visats nästan 1 100 gånger sedan i september! Förra veckans inlägg om Lucia i Åhlbergsdals handel var också lyckat – över 1 000 visningar på två dygn!! Helt otroligt!


Lucia i Åhlbergsdal 1991. 

söndag 18 december 2016

Kyrkans julblomma


Julen är en tid fylld av traditioner och en av dem är julblommorna. Sedan lång tid delar Västerfärnebo-Fläckebo församling ut Julstjärnor till alla församlingsbor som fyllt 80 år, lördagen före jul. Själv har jag varit med sedan 2005 och av erfarenhet är plåtmage en god egenskap denna dag!



Ingen kan med exakthet säga när man började denna tradition, att för pengar ur Västerfärnebo blomsterfond dela ut en julblomma till församlingens äldre, men med största sannolikhet började man i slutet av 1970-talet. En som satt med i Kyrkorådet då var Karin Gustafson och hon berättar:

”Det var på Anders Anderssons tid som ordförande i Kyrkorådet… men första gången hade vi ingen struktur alls på utdelandet. Anders menade att vi visste bäst själva vem eller vilka som behöver blomman mest!”

Redan inför andra utdelningen fastställde Kyrkorådet att den som var kvalificerad till kyrkans julblomma var de församlingsbor som fyllt 75 år. Åldersgränsen justerades 2005 till 80 år, med motiveringen att människor lever allt längre.






Numer är kyrkans julblomma en väl inarbetad tradition som uppskattas lika mycket av dem som delar ut blommorna som av dem som får den. En pratstund över en kopp kaffe, en frukt eller karamellskål är vanliga inslag i denna trevliga tradition. Men så har det inte alltid varit. 


Karin Gustafson, som själv deltog i utdelandet under många år berättar gärna om ett särskilt minne från den första utdelningen:

”Jag besökte Ålbo-Elsa. Jag förklarade för Elsa att vi, i Kyrkorådet hade beslutat att dela ut en julblomma till församlingens äldre. Skulle vi få några över skulle vi placera ut dem på Björkgården. 'Ja då kan du ta min blomma och ställa den där – för jag vill inte ha den!' Sa Elsa. 'Nähä', tänkte jag och så pratade vi vidare om annat en stund. När jag sen skulle gå, utbrast Elsa: 'Berta (en väninna till Elsa), har hon också fått blomma?!' 'Jaa, det har hon', sa jag, 'och hon blev så glad!' 'Jasså, jaha, ja... Ta hit min blomma då!!!”


tisdag 13 december 2016

Lucia

En av de svenskaste traditionerna är när Lucia kommer med sitt ljus i vintermörkret och de allra flesta har nog någon gång deltagit i ett luciatåg. Igår var det 25 år sedan jag debuterade i ett offentligt luciatåg.



Ägarbyte. Här en bild från när Jerry Hovsenius övertog Ålbergsdals handel i Snaret vid årsskiftet 1990-91. Från vänster: Rune Hovsenius, Jerry Hovsenius, Siv Hovsenius, Margot Andersson, Ann-Britt Bergman.


På hösten 1991 gick jag på lekis i Kilbo och enligt en då 20-årig tradition brukade lekskolan lussa i Ålbergsdals handel i Snaret. Sedan en tid hade vi intensivt övat på luciasångerna till Lillemors (fröken) taktfasta tamburin.



Annons. Nog var det offentligt allt - till och med annonserat i Sala Allehanda!


Torsdag den 12 december 1991 var det så dags. Bland konserver och presentartiklar, frukt och karameller leddes vi in i Ålbergsdals affär där föräldrar och andra kunder trängdes i gångarna för att lyssna till de skönsjungande barnen. Efteråt bjöds alla på lussefika med gott doppa och luciatågets deltagare fick en rejält tilltagen gottpåse.




Uppenbarligen gav detta mersmak, att delta i luciatåg. Redan på lördagen efter, den 14 december, var det dags igen – nu i NTO. Det unika med detta tillfälle var att jag deltog som tomte! Något som aldrig har inträffat – varken förr eller senare.


NTO-lucia 1991.

Sedan var det inte långt kvar till julavslutningen. Den hölls i Kilbo skolas gymnasiksal och då var det dags för nästa premiär – att läsa vers inför publik!


Maria nyckelpiga. "Flyg Maria nyckelpiga, fladdra fladdra kring.
Om du flyger nu så får jag önska mig nånting".

Alla i klassen hade liknande verser och huvudbonader... När det sedan blev dags för Luciatablån skulle alla läsa varsin vers igen. Nu med jultema.


"En doft av lack i huset av hyacint och gran, och hemligt pappersprassel och mycket marsipan".

Sedan dess har jag deltagit i många luciatåg som stjärngosse, men det är en annan historia.


lördag 10 december 2016

Anna-dagen

Igår var det Anna-dagen, en viktig dag för julförberedelserna förr. Den här dagen skulle Julölet vara färdigbryggt för att läggas på jäsning så att det var färdigt senast på Tomas-dagen (21/12). Den här dagen inleddes även det stora julbaket, den stora julbyken, stöpning av juleljusen. Men det är främst lutfiskens blötläggning som främst är förknippad med Anna-dagen.



Stockfisk. Fisk upphängd på en stång/stock (därav namnet) för att sedan omvandlas till lutfisk. Numer torkas inomhus för att ge ett säkrare resultat.


Lutfisk är en av våra äldsta maträtter som vi fortfarande äter. Den är känd sedan slutet av 1400-talet som festmat, då biskop Hans Brask (han med "Brask-lappen") frossade på lutfisk med mandel, russin och ärter. Lutfisk var en verklig festmat och serverades vid flera av årets högtider, inte bara till jul som vi numer äter den, utan även till påsk och midsommar!


Att torka mat i allmänhet är en uråldrig konserveringsmetod och genom att blötlägga den torkade fisken, tillsätta lut och vattna ur den igen återges den sin forna fasthet. Men att tillreda lutfisken tog över två veckor och på grund av detta tillreddes lutfisk inte annat än vid högtidligare tillfällen och därmed blev lutfisk verklig festmat. Förr gjordes lutfisk av torkad torsk, gädda, lake eller gös men numer görs den i huvudsak av långa eller sej.


Att bereda sin egen lutfisk är ett julpyssel som nog börjat bli ganska sällsynt. Den torra fisken läggs i kallt vatten på Anna-dagen och vattnet byts dagligen under en vecka. Därefter läggs den vattenmättade fisken i ytterligare några dygn i nytt vatten med lut (natriumkarbonat och kalciumhydroxid). Sedan följer ytterligare fem till sex dygn med urlakning i vattenbad som byts dagligen. Är lutfisken för dåligt urlakad krymper den vid kokning eller, om man har man riktig otur, så försvinner den helt.



Rune Hovsenius (1924-2002). 
Lanthandlare i Snaret 1969-1991.



För 35 år sedan gjordes ett reportage i Sala Allehanda om lanthandlare Rune Hovsenius i Åhlbergsdals handel i Snaret. Ännu in på 1980-talet lutade han själv årligen 50 kg torrlånga som såldes i Hedåker med omnejd. ”Det blir förstås en hel del merarbete med fisken men den blir smakligare och bättre”, menade han. ”Och kunderna vill ha hemlutad fisk till jul, så...”


tisdag 6 december 2016

Ljusstöpning


Julen är nog den helg på året som är mest förknippad med vanor och traditioner, en familjehögtid där ibland rofyllda traditioner kan bli till "tunga måsten” - bara för att allt ska vara som det alltid har varit. Många av våra traditioner är rester från det gamla bondesamhället då självhushållning var en dygd, men när det får gå en tid inser man att vissa moment fasas ut på grund av modernare tider. Ljusstöpning är ett sådant exempel.



Gussjö 1953. Ljusstöpning inför Fläckebo Kyrkliga Syförenings julförsäljning.
Från vänster: Karin Lindevall, Selma Wistrand, Emma Lindevall och Annie Wistrand.


Att stöpa ljus inför julens festligheter var ett tålamodskrävande arbete. Innan fotogenlampornas osande och det elektriska lysets klara sken var den öppna lågan den enda ljuskällan i mörkret och under vinterhalvåret gick det därför åt stora mängder ljus.

Allt eftersom tiderna moderniserades avtog behovet av ljus, men de äldre husmödrarna höll hårt i traditionerna. Så även ljusstöpningen, men istället för att var och en stod hemma och stöpte sina juleljus kunde några granntanter gå ihop och stöpa tillsammans. Så gjordes i Tullsta by i Kila socken till exempel.



Styvt arbete. Enligt tidningsartikeln hade Greta Agemalm (t v) och Berit Kohlén ett "styvt arbete" med att doppa de många ljusvekarna.

En sextett av Kiladamer samlades hos Milda Kohlén (min mormors mor) i Tullsta i mitten av november 1961 för att tillsammans stöpa ljus. Under kvällen besöktes ”ljusstöperiet” av tidningen VLT och av de sex kvinnorna var det Dagny Berglund från Kivsta, den enda utombys i laget, som utsågs till presstaleskvinna.

”Det är så mycket en lantbrukarhustru skall hinna med i december så vi tycker att det är lika bra att komma igång så snart som möjligt”, förklarade hon.

Efter drygt 2 000 dopp resulterade kvällens arbete i 120 ljus.