”Bredvid sin häst i gränden, en gosse syntes stå”, hörs ifrån Spotifys lista. Var har jag hört den någonstans….
Stjärna-Flickorna från vänster: Lova Winter, Maria och Julia Olsson. |
Ibland händer det att nutid och dåtid möts där man minst anar det. Plötsligt en dag valde min ”weekly list” på Spotify att spela det gamla skillingtrycket ”Bredvid sin häst”, en tragisk historia som jag direkt kände igen från en handskriven sångbok som tillhört min farfars mor, Maria Olsson (1885-1923). Tillsammans med sin syster Julia (1883-1913) och väninnan Lovisa/Lova Winter (1879-1939) bildade hon gitarrtrion Stjärna-Flickorna i början av 1900-talet. Alla tillhörde de den lokala missionsförsamlingen som hade sitt bönehus i Stjärna by, Ytter-Enhörna (B-län), därav namnet.
Ytter-Enhörna missionshus användes flitigt av bygdens föreningar. Här är det Blåbandsföreningen som samlats. |
Den allmänna sången var ett viktigt inslag i 1800-talets stora folkrörelser: väckelsen, nykterhets- och arbetarrörelserna. Sången förenade och hade förmågan att sprida rörelsens budskap utan att förvanskas – en rimmad sångtext kan inte ändras alltför mycket innan rimmen spricker!
Stadsresan i Marias sångbok. Första versen är försedd med ackordanalys. |
Visan är på sitt sätt ett tidsdokument. Dels berättar den om hur det såg ut Sverige såg ut i slutet av 1800-talet men också vilka metoder man använde sig av att värva medlemmar till de nya folkrörelserna. Texterna är mycket moraliserande och uppfostrande. Den här tragiska visan skrevs av predikanten Carl Boberg (1859-1940) och publicerades första gången i tidskriften Sanningsvittnet 1890, då benämnd som i Marias sångbok.
Stjärna-Flickorna Julia, Maria och Lova omkring 1910. |
Gitarrtrion Stjärna-Flickorna upphörde troligen omkring 1908, i samband med att Lova gifte sig. Dåtidens äktenskap krävde andra prioriteringar men de tre ungdomsvännerna kom att stå varandra ännu närmare eftersom Lova gifte sig med Wiktor (1879-1960), en bror till systrarna Olsson.