söndag 28 februari 2021

Koffertmördaren

 

När jag i tonåren började fördjupa mig i lokalhistorien, nämndes det ibland något om en koffertmördare, men ingen kunde riktigt återge vad som hade hänt. Därför har frågan alltid blivit obesvarad: 

Vem var "Koffert-mördaren"?




Gustaf A. Fernholm (1888-1958)




Gustaf Adolf Fernholm föddes den 25 februari 1888 i en liten stuga på Hedåkers ägor. Föräldrarna var torparen Adolf Fernholm och Sofia Tillén. Då han var knappt tio år fyllda avled fadern och tillsammans med sin äldre syster fick de tidigt börja arbeta för familjens uppehälle.

1902 konfirmerades han och därmed vuxen nog att stå på egna ben. Sitt arbetsliv som dräng hos hemmansägare P. W. Jansson i Bro, men året därpå flyttade han till hemmansägare August Bergman i Björsbo istället.




Bergmans i Björsbo. Här tjänade Gustaf Fernholm dräng åren 1903-05.




I Björsbo trivdes han bättre. Här stannade han i två år och hade kanske blivit kvar ännu längre, men tiden här fick ett abrupt slut. Plötsligt en dag uppdagades det att Gustaf var lite långfingrad och så kunde det inte få fortsätta. 17-åringen dömdes därför till tre månaders fängelse för stöld och efter avtjänat straff återvände han hem till mor och syskon.

1908 flyttade familjen till Sala där Gustaf träffade Hulda Larsson (1888-1966). De gifte sig vid nyår 1909 och i juni året därpå föddes en son, döpt till Karl Gustaf Evald (1910-1967). 1912 flyttade familjen till Västerås där Gustaf började som byggnadsarbetare.

Efter första världskrigets slut började en ny tid och i början av 1920-talet blomstrade byggbranschen. 1921 flyttade familjen Fernholm till Solna (AB) och Gustaf blev byggmästare. I samband med flytten tog de sig ett fosterbarn, Karin Eleonora Eriksson. Dessvärre insjuknade hon i difteri och avled i redan februari 1922, fyra år gammal.

Framtiden såg ljus ut och byggen fanns det gott om. Allteftersom byggena flyttade, så flyttade Fernholms efter. Gustaf blev med tiden en respekterad byggmästare i Stockholms byggsväng och med tiden startade han egen byggfirma.

Men någon framgång som egenföretagare hade han inte. Dessutom hade han fått smak för starkvaror sedan familjen flyttade till Stockholm. Tidigare hade han varit helt ointresserad, men i kombination med att firman gick dåligt så började han missbruka alkohol så illa att han periodvis var under Nykterhetsnämndens uppsikt.

Nej, livet var inte roligt längre. Under midsommarhelgen 1944 festade han till ordentligt och som "final" på firandet bestämde han sig för att avsluta sitt liv genom att dränka sig i Stockholms ström. Han hade kanske lyckats om inte några förbipasserande hade fått syn på att något låg i vattnet och dragit upp den livlösa kroppen på kajen.

Efter detta tilltag såg hustrun till att Gustaf blev omhändertagen på ett vilohem där han fick chans att betänka sin livssituation och vad han skulle göra av framtiden.




Döbelnsgatan.



Väl hemma på Döbelnsgatan i Vasastan igen, kände sig Gustaf som en ny människa. Nu skulle han ta tag i sitt liv och satsa sina sista slantar i några enkla villabyggen i någon Stockholmsförort – det skulle nog ge en god avkastning och så skulle han vara på grön kvist igen! 

Men den ljusa framtiden som han hade stakat ut, blev inte långvarig. Redan till hösten samma år grusades hans planer, kalkylerna sprack och följden blev att han gick in i en ny depression. Hur skulle Fernholms nu klara sig?

Fortsättning i nästa blogg....


måndag 18 januari 2021

Tilléns

Förr i tiden var de små torpstugorna en mycket vanlig företeelse. De byggdes ofta lång ifrån stambyns gemenskap, gärna i oländig terräng. Många av dessa stugor är idag rivna och bortglömda, men de har också sin plats i historien. Det här är historien om Tilléns på Hedåkers ägor.





Tilléns på Hedåkers ägor ca. 1860-1958.



I samband med att Laga Skifte genomförts i Hedåker 1854 började utmarkerna att befolkas av torpare. Torparen räknades som tjänstefolk men med lite bättre status än en ”vanlig” dräng, eftersom torparen ägde sin egna stuga – men inte marken den stod på. För att få bo kvar ålades torparen att utföra årliga dagsverken hos markägaren, vilket fastställdes i ett s k. Torparkontrakt.

På Hedåkers-gården Anders-Lars utmarker byggde arbetaren Per Andersson en stuga kort efter att Laga Skifte. Han var född 1816 i Sör Gersbo och gift sedan 1842 med hedåkersflickan Stina Persdotter, född 1813. De hade tre barn: Jan, Anders och Sara Greta, men redan 1860 flyttade familjen till Rosshyttan.

Ny torpare blev nu denna stugas namngivare – Per Erik Tillén. Han var född 1822 i Grangärde (W) och gift sedan 1856 med Karin Persdotter, född 1820 i Västanfors (U). De hade barnen Johan, Anna-Carin och Sofia, (Fia). Sonen Johan avled redan 1861, endast tre år gammal, sedan han drabbats av bröstfeber (lungsäcks- och lunginflammation).

Den äldsta dottern i familjen, Anna-Carin, stannade i hemmet fram till att hon gifte sig 1879 och därmed blev mor i ett eget torp i grannskapet. Hon levde 1860-1947.

Den andra dottern, Fia, var född 1864 och tretton år gammal flyttade hon till Västerbykil för att tjäna piga. Här stannade hon i två år, men när systern Anna-Carin gift sig flyttade hon igen till sina åldriga föräldrar. Efter några år hemma nödgades Fia att på nytt ta plats som piga för att klara familjens uppehälle. Denna gång flyttade hon till Tappebo där hon blev kvar ett par år innan hon flyttade vidare till Viggbo.

I februari 1884 tvingades hon sig att avsluta sin pigplats för att flytta hem igen. 
Fadern, Per Erik Tillén hade plötsligt insjuknat i någon magsjukdom och avled kort därefter, 62 år gammal. Den nyblivna änkan Karin tog förlusten mycket hårt. Hon var inte så stark hon heller och ådrog sig en lunginflammation som avslutade hennes liv, knappt en månad efter makens bortgång.

Men mitt i all sorg och bedrövelse fanns ändå något att se fram emot. Tiden i Tappebo hade visat sig vara en lycklig tid. På samma gård arbetade en dräng från Haraker (U) –  Adolf Westerdahl. Han var född 1853 och ”tycke uppstod” mellan honom och Fia. I april 1884 sammanvigdes Fia och Adolf, som med inspiration av sin nya hembygd tagit sig det nya familjenamnet Fernholm.



Snarvägen. Den röda pricken visar ungefär var Tilléns stuga stod.
Den dominerande leden i bilden är Snarvägen. Den börjar vid lv 760 (ovanför bilden) och slutar vid lv 771 (utanför bildens högerkant).


De nygifta bosatte sig nu i Tilléns och Adolf Fernholm övertog torparkontraktet. Här föddes i december 1884 dottern Augusta som raskt följdes av ytterligare sju barn inom loppet av elva år, varav fyra dog i mycket späd ålder.

På hösten 1895 blev Adolf allt svagare. Han blev sängliggande och ådrog sig lunginflammation och den 14 december avled han, 42 år gammal. Nu stod Fia ensam med fyra barn i åldrarna 11, 8, 5 och den yngste endast 9 månader.

En tuff tid började nu för Fia Fernholm, men hon tog det hela med ro – kriser hade hon tagit sig igenom förr. I två år bodde de kvar i Tilléns innan de flyttade till Smulsnaret.

Tilléns blev nu övergivet en tid och användes som bostad för gamla och fattiga människor eller tillfälligt boende för kringvandrande hantverkare. Åren 1899-1917 beboddes stugan ett tiotal olika hyresgäster.

På 1910-talet bodde här en tid en kringvandrande målare, Fredrik Evald Berg. Han var en skicklig hantverkare som var född 1866 i Falun (W) och kom närmast från Sala stad (U). ”Målar Berg” som han kallades var inte bara en konstnär med penseln utan var skicklig att hantera andra verktyg. Han tillverkade möbler och lövsågsarbeten samt snidade skulpturer som kunde målas med en egenhändigt blandad och mycket slitstark färg. Men periodvis led han svårt av tvångstankar: han såg ”små-jävlar”! De kunde dyka upp varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst.

Det berättas att han en gång var i färd med en takmålning föreställande en kvinnofigur, dök ”jävlarna” upp! För att värja sig emot dessa, började han fäkta med den färgfyllda penseln och den vackra målningen var i ett ögonblick förstörd. En annan gång slog han ut en fyraliterskruka med nysilad mjölk – ”Stor-Fan” satt däri!




Familjen Einar Jernstedt. Einar och Edit Jernstedt i mitten med barnen från vänster:
Britta, Åke och Birger.



Sista gången som Tilléns kom att användas som permanentbostad var 1924 när sågverksarbetare Einar Jernstedt med familj flyttade hit. Einar Jernstedt var född 1898 i Hedåker och gift med Edit Nilsson (1898-1988) och tillsammans hade de sonen Birger (1921-2005). Den unga familjen Jernstedt bodde då tillsammans med Einars syster Ester (1905-2000; "Mält-Ester") och deras mor, Hanna Jernstedt (1862-1948) som var hushållerska hos träsnidaren Jan-Erik Eriksson (1845-1931).

Men Jan-Eriks stuga var inte avsedd för ett hushåll på fem vuxna och ett barn. Därför flyttade den unga familjen Jernstedt till Tilléns och här föddes ytterligare två barn: Britta (1925-2014) och Åke (1930-2013).

Familjen Jernstedt stannade i Tilléns till och med 1933. Då hade Einar fått överta Jan-Eriks stuga, friköpt tomten och förvandlat den gamla stugan till en modern villa.

Så lämnades Tilléns åt sitt öde. Som tillfälligt boende kom den att användas fram till slutet av 1950-talet. Då var stugan uttjänt och den revs ned. Ja, det var historien om historien om Tilléns.

Men historien tar inte slut för det, i alla fall inte om Tilléns innevånare. I just den här stugan föddes en gång en pojke som kom att gå till historien som ”Koffert-mördaren”. Mer om honom i nästa blogg!