lördag 18 augusti 2018

Morfar Bror 100 år


Idag, den 18 augusti är det 100 år sedan min morfar, Bror Hjalmar Liljegren föddes. Morfar var en omsorgstagande man som hela sitt liv jobbade för att andra skulle ha det bra.




Märta och Bror på trappen i Stampers.


Bror Hjalmar föddes den 18 augusti 1918 på torpet Fågelsången, under Herresta säteri i Toresunds församling (D-län) och var yngst av sju syskon. Föräldrarna hette Hjalmar och Hillevi Liljegren.

På hösten 1920 gjorde man auktion på det lilla lantbruket och flytten gick nu till Enköpings-Näs (C-län), till märkligt nog ännu ett torp som gick under namnet Fågelsången.



Fågelsången. Familjen Liljegren i Enköpings-Näs 1921. Bakre raden från vänster: Hillevi, Hjalmar och Greta. Främre raden från vänster: Eric, Bror, Gulli, Ebba och Anna.


Familjen stannade här i tre år innan man flyttade igen, denna gång till Norrby församling (U-län) och till stugan Ängsberg på Klippskogen. Med tiden kom de att kallas för ”Liljegrens på hällen” i bygden.




Teater. Skolpjäs i Ölsta skola. Bror stående i mitten.


1925 började Bror i skolan. Resultatet efter sexårig folkskola med två årskurser i fortsättningsskola vittnar avgångsbetyget om. Vitsord som ”med beröm godkänd” (Ba) dominerar när det gäller kunskaper och färdigheter, men i flit och uppförande hade han högsta betyg!


Brors äldsta systrar, Karin och Greta, tog tidigt tjänst i Stockholm. På våren 1926 kom de båda hem till stugan på hällen och med sig hade de varsin nyfödd bebis: Karin med sonen Sven och Greta med dottern Mary.

Mödrarna återvände så småningom till sina arbeten i Stockholm men barnen fick växa upp hos sina morföräldrar i Ängsberg. Bror kom därför att växa upp tillsammans med sina syskonbarn, en vanlig företeelse i en tid då kommunal barnomsorg ännu var ett okänt begrepp.



Morbror. Bror tillsammans med syskonbarnen Sven och Mary.


15 år gammal började Bror att arbeta. Hans första plats var som ladugårdsskötare hos arrendator Ivar Gerén i Vad, Tärna församling (U-län). Efter endast ett år flyttade han till hemmansägare Axel Hellstrand i Starbarbo, Norrby församling och stannade där i två år innan han återvände hem till föräldrarna.

Nu behövdes han därhemma. Faderns var sjuklig och modern behövde hjälp för att klara skötsel av hemmet och familjens uppehälle. Familjen bestod nu, förutom föräldrarna, av systerdottern Mary och Brors handikappade syster Ebba. Dessutom fanns även gamla "Tullsta-mormor" kvar som behövde hjälp ibland.



Ängsberg i Norrby.


På nyårsaftonen 1938 avled fadern J. Hjalmar hemma i stugan på hällen, 67 år gammal. En tuff tid blev om möjligt ännu svårare nu för familjen Liljegren. Tillsammans med brodern Eric blev nu Bror familjens försörjare och Bror flyttade till Sala. Redan året därpå återvände han hem till stugan på hällen och det blev Erics tur att ge sig ut och arbeta.

1941 därpå blev en verklig brytpunkt för familjen Liljegren. På försommaren gick ”Tullsta-Mormor” ur tiden, 91 år gammal, i juni gifte sig Eric med sin Alice och till hösten gav sig Mary iväg ut för att söka arbete. Kvar hemma blev nu Hillevi med sina två yngsta, Ebba och Bror. 

Efter ett strävsamt liv med mycket och tungt arbete insjuknade plötsligt Hillevi och lades in på Sala lasarett där hon avled den 5 oktober 1943, 63 år gammal.




SLU. Sammankomst med Sveriges LantbrukarUngdom. Bror står i bakre raden, mellan flaggorna.


Men trots allt arbete fanns det tid för fritidsaktiviteter. Enligt en bevarad tidningsnotis var Bror medlem i IOGT-logen Wiktoria i Sala och utsågs 1937 att delta i utbildning för gymnastikledare - och det ända borta i Köping!


Vidare kom han att engagera sig i SLU (Sveriges LantbrukarUngdom) och utsågs till ombudsman för  Norrby-avdelningen.

Detta var något som verkligen intresserade honom. 1944 tog han ut ett flyttbetyg för att flytta till Borlänge (W-län), men av okänd anledning kom flytten aldrig till stånd. Istället lämnade han tillbaka flyttbetyget till pastorsexpeditionen.




Rådmansgatan.


Istället fortsatte han som dräng hos bönderna i Norrby, men intresset för föreningsliv och politik växte sig allt starkare. På Nyåret 1946 flyttade Bror in till Sala. Främsta orsaken till att han flyttade in till stan var för att han tröttnat på livet som lantarbetare och istället fått anställning vid Sala Ångbryggeri som utkörare, en roll som han kom att bli mycket uppskattad för.



Ny uniform 1956.


Arbetet bestod i att leverera till salabygdens alla butiker, men lika mycket att sälja direkt till kund. Dåtidens direktförsäljning från bryggarbilen kan jämföras med dagens glassbilar. Drickabilen var efterlängtad när den kom på sin regelbundna tur. Detta var i en tid då alla litade på varandra och såg skillnad på mitt och ditt. Därför var det inget konstigt med att ställa ut tombacken och portmonnän vid vägen – Liljegren visste ju själv vad den nya backen skulle innehålla!



Märta och Bror 1950.


I slutet av 1940-talet var SLU-rörelsen som allra störst. Så gott som alla ungdomar på landsbygden var på något vis aktiva inom SLU. Varje år ordnades stormöten s k. sommarting inom distriktet och 1948 hölls sommartinget vid Väsby kungsgård där Bror deltog som ombudsman. Och där mötte han sitt livs stora kärlek – Märta Kohlén.


1951 gifte de sig i Kila kyrka och flyttade till en lägenhet på Brunnsgatan i Sala och här föddes föddes dottern Märit.



Stugan i Stampers ca 1960.


Men lägenheten var i minsta laget för en växande familj, så man sökte sig en större bostad. 1953 köptes stugan i Stora Stampers (Sala) som kom att bli familjens fasta mittpunkt. Här föddes ytterligare en dotter, Margareta.

Bror blev en verklig tillgång för sina grannar. Tjänstvillig och aldrig omöjlig hjälpte han till hos de ålderstigna stampersborna. Han klöv ved och slog gräs, skottade snö och fanns alltid till hands.



Sala bryggeriarbetarförbund. Bror sitter till höger om blomsterarrangemanget.


Tiden som ombudsman inom SLU gav Bror inblick i hur man kan vara med och påverka. Sedan han börjat vid Sala Ångbryggeri gick han med i Sala Arbetarkommun (Socialdemokraterna). Där kom han att vara medlem resten av sitt liv. Förstamajtåget var viktigt för honom.

Bror kom att engagera sig fackligt, allt för att ge de anställda rätt till lika villkor. Redan på 1950-talet utsågs han till ordförande i Sala bryggeriarbetarförbund.



"Herr Ordförande".


1957 avvecklades Sala Ångbryggeri och Bror sökte jobb inom byggbranschen. Först fick han plats vid det nystartade företaget Sala Cementvarufabrik på Hagaberg. Fabriken tillverkade cementsten till olika byggprojekt, bland annat uppförandet av Sala pensionärshem.

När han inte arbetade ägnade han all tid till hemmet och familjen. I början av 1960-talet började Bror att ligga borta på jobb och utbildade sig med tiden till armerare. Han var bland annat med och byggde Aalto-huset i Avesta och silostornet vid Arosbygden i Sala och kärnkraftverket i Forsmark.

1966-74 var han sektionsordförande för fackförbundet Byggnads. Under hans tid som ordförande infördes stämpelklocka på byggena, vilket inte var helt kompromisslöst.



Höga Kusten 1991.

1983 gick Bror i pension och tillvaron blev lite lugnare. Tiden fylldes nu med trädgårdsarbete, korsord och släktforskning. Utflykter och bussresor tillsammans med Märta var också något som uppskattades att ha tid till.

Men stugan i Stampers med tillhörande tomt hade blivit alldeles för stort. Därför såldes huset 1986 och makarna flyttade till Trädgårdsgatan i Sala. Nu blev det mer tid till familjen och barnbarnen.


På kökssoffan. Morfar hittade man alltid på kökssoffan med tidningen eller ett korsord.
Efter ett långt arbetsliv unnade han sig det.


Efter ett intressant och innehållsrikt liv med en fantastisk utveckling, insomnade morfar Bror den 8 juli 1992, 74 år gammal.