Provryttarna

 

Provryttare eller handelsresanden kallades de representanter som sändes ut av fabriker och grossister i land och rike för att visa upp sin firmas utbud och sortiment. alla med sina knep och trick för att vinna framgång i sina uppdrag.

Provryttare på besök i Bernshill. Teckning av Bo Svärd.

Att vara grossist i det tidiga 1900-talet var en verklig utmaning. Telefonen var visserligen uppfunnen, men det skulle dröja länge innan den blev vanlig på landsbygden. Postgången var ansågs mer pålitlig, även om den var ganska bristfällig. Detta medförde stora problem för grossister och företagare att få kontakt med detaljhandlarna. Därför sändes det ut representanter som besökte handelsmännen personligen för att visa upp sitt sortiment. Dessa representanter började förekomma i en tid då endast hästryggen fanns som fortskaffningsmedel, varför de kom att kallas provryttare.

Forsby gästgiveri

Provryttarnas resväg gick längs med landsvägarna. Längs med landsvägarna fanns det ordnat med mat och husrum i de gamla gästgiverierna som låg med 1,5 mils avstånd. I regel tog provryttaren in på gästgiveriet på kvällen för att morgonen därpå bege sig till närmaste handelsbod. Var de resande i t ex. sybehör bar de med sina varuprover själva, men hade de större och tyngre prover, exempelvis husgeråd, behövdes även en hästskjuts och körkarl. J. David Pettersson, handlanden i Bernshill, fick själv uppleva ett sådant provryttarbesök:

”Det var på sommaren 1919, min första sommar som egen handlare. Jag minns så väl synen jag fick se där jag satt vid skrivbordet i mitt lilla kontor. Tvärs över gärdet, på landsvägen från Västerfärnebo kom det en åktrilla med en verkvagn på släp, fullastad med blåmålade koffertar. Trillan kördes av en kusk och bredvid satt en ytterligare en herre. Ekipaget svängde ner på byvägen i Salbo och vidare in på vår gårdsplan. Herrn som satt bredvid kom fram och presenterade sig som representant för Åkerholmska bosättningsmagasinet i Stockholm. De hade övernattat vid Forsby och nu önskade han att få visa sina prover. ’Ja, nog går det för sig’, sa jag. ’Men var ska vi få plats med dessa stora koffertar?’ ’Idag är det så idealiskt väder, så jag föreslår att vi blir här ute i trädgården,’ blev svaret.”

Provryttaren plockade nu fram sin medhavda kollektion så att trädgården i Bernshill påminde om lösöresauktion. Men det var inte förgäves. Enligt en bevarad faktura, daterad den 12/7-19 framgår det att J David köpte in varor för 513:99 (det motsvarar drygt 10 000 kr i dagens penningvärde). Detta var första och sista gången som J David fick uppleva säljarbesök på det gamla sättet. Redan under hösten 1919 avvecklades Forsteby gästgiveri – det sista i Västerfärnebo. Hädanefter reste Provryttarna med tåg varför det blev ohållbart att besöka varje handlare. Istället samlades ortens handlare på stadshotellet i Sala där gemensamma visningar skedde i fortsättningen.

Handlanden E G Olsson

Som man kan förstå av J Davids berättelse var dessa besök mycket tidskrävande och störde arbetsron för den enskilde handelsmannen. Dessutom hade dessa provryttare ofta en fantastisk talarkonst och kunde övertala vem som helst! Enligt 

J David trodde de sig alltid veta bättre än den de sålde till – både i mängd och behov. Därför var det många handlare som ådrog sig alltför stora lager då de inte kunde stå emot.

E G Olsson, handlanden i Bernshill 1902-19, var en gång med om ett märkligt provryttarbesök:

"Bomullsgarn var en stor vara i Västerfärnebo i början av 1900-talet. Det vävdes mycket i stugorna och jag hade för vana att lägga en ingångsorder varje höst köpa 100 buntar bomullsgarn i blandade färger och grovlekar från ett stort, stabilt bomullsspinneri i Stockholm, vars representant var mycket angelägen om att få denna stororder varje höst. Men, så visade det sig att det fanns ett fullt likvärdig firma i Göteborg som också var intresserad av denna stororder. Jag lät meddela de båda representanterna att den av dem som kom först den hösten, skulle få ordern.

På hösten 1914 kom så Göteborgsfirmans representant först och jag köpte de 100 buntarna som han lovat, av honom. När sedan Stockholmsfirman kom en tid senare informerade jag honom om att storordern hade gått till Göteborg denna gång och att han var för sent ute.

'Ja, men i år ska du köpa 100 buntar av mig också!', sade provryttaren. 'Man vet inte hur det blir med kriget som nyss har börjat. Det kan nog vara bra att ha 100 buntar i lager för framtiden. Kanske blir det helt slut med importen av bomull.'

'Nej, jag skall inte köpa något mera garn', förtydligade jag.
'Jo, det ska du visst göra', fortsatte provryttaren.
'Nej, det ska jag inte. Om du ska sälja 100 buntar garn till mig idag, då får du allt lov att trolla först', svarade jag.
'Trolla kan jag inte, men om jag kan hoppa jämfota upp på disken – köper du 100 buntar av mig då, då?', kontrade provryttaren.
'Ja, Det kan jag lova!', svarade jag, försäkrad om att detta var ju helt omöjligt.

Bernshill omkring 1914.

Det skulle jag inte ha gjort. Knappt hade jag hunnit svara förrän provryttaren stod på disken. Det visade sig att han hade ett förflutet som gymnast. Jag häpnade över den gymnastiska övningen, men var måttligt imponerad över hur provryttaren hade lyckats – både med hoppet och med övertalningsförmågan. Vad skulle jag med allt garn till?

Men framtiden skulle ge provryttaren rätt. Ju längre tid som kriget pågick blev tillgången på varor alltmer begränsade. På våren 1918 infördes ransoneringar på manufakturvaror och intresset för bomullsgarn ökade. Då kunde jag känna mig riktigt nöjd över att ha 100 buntar extra när alla andra handlare i socknen inte hade något alls."

Bernshill, del 2

 

Affären i Bernshill kom att existera i 80 år och under 40 år av den tiden kom den att drivas och utvecklas av handlanden J David Pettersson.

Norr Salbo1924. Ett ögonblick från affären i Bernshill, Bakom disken syns handlanden själv, J. David Pettersson med fosterpojken Arnold Ljunggren framför sig. Närmast kameran kunden Anna Broberg. Till höger står J Davids söner Kalle och Olle Pettersson framför sin morbror Viktor Olsson. I bildens högerkant skymtar J Davids chaufför, Axel Lundeqvist.

Vid årsskiftet 1918-19 erbjöds David Pettersson (1889-1977) på nytt att få överta verksamheten i Bernshill. David var fortfarande tveksam, hur skulle han kunna klara sig mot de mer etablerade konkurrenterna? I Norr Salbo fanns vid den här inte mindre än tre specerihandlare – men ingen av Bernshills omfattning. Handlaren i Bernshill, E G Olsson (1876-1962) var inte det minsta orolig och David lät sig övertalas. Den 18 februari 1919 öppnade David för första gången som egen handlare i Bernshill. Historien om den första dagen finns att läsa här.

Brobacke, Sör Gersbo.

David tog nu över den verksamhet som J O Bernholm (1856-1933) byggde upp och E G Olsson förvaltat och utvecklat de senaste 15 åren. Utöver affären följde en omfattande varuutkörning till avlägset boende kunder. För att underlätta detta arbete något, öppnade David 1922 en filial i Brobacke, Sör Gersbo, ett bra komplement till utkörningarna.

Parkens, Salbohed.

Davids värsta konkurrent från första stund var Västerfärnebo Konsumtionsförening. De öppnade en filial på Åsen i Salbohed en vecka FÖRE att David öppnade i Salbo! I och med att samhället Salbohed började växa fram under 1920-talet blev det nu en kamp om kunderna mellan David och Konsum. Vem hade störst dragningskraft?! Trots att J David var den mest etablerade i området och båda affärerna låg lika avsides från det nya samhället, fanns risken stor att J Davids kunder skulle gå till Konsum istället. För att motverka detta hyrde J David in sig Parkens gamla lokaler (närmsta granne med Salbo skola) åren 1928-33. Men denna filial var nog lite för överilad. Lokalen var inte ändamålsenlig och av praktiska skäl inte heller möjlig att hålla välsorterad. 1931 öppnade Konsum i nya lokaler i centrala Salbohed, men trots det var det affären i Bernshill som var mest välsorterad!

Brohill, Sör Gersbo.

Så kom 1930-talet, med depression, arbetslöshet och årtiondet avslutades med ännu ett världskrig. Men trots oroligheter i världen hindrade det inte J David ifrån att bygga nytt. Den gamla affären i Brobacke var sliten och omodern och verksamheten behövde mer tidsenliga lokaler. Invid Skultuna-vägen uppfördes nu en modern funkisvilla med affärslokal och föreståndarbostad som stod inflyttningsklart 1944.

Åsen, Salbohed.

Sedan Konsum etablerat sig i centrala Salbohed övertogs den gamla affärslokalen av en privatist som öppnade ytterligare en speceriaffär. Nu utbröt ett priskrig i Salbohed - vem var billigast? Vem var mest prisvärd?! Priskriget fortsatte genom hela 1930-talet och andra världskriget, men på nyåret 1945 nåddes J David av nyheten att speceriaffären på Åsen skulle säljas. Han kontaktade därvarande köpman Ivar Östh (1900-1970) för att diskutera saken. ”Det är inte lätt att sälja den här affären med den förfärliga konkurrensen vi har här”, menade Östh. J David instämde och svarade att han ogärna såg en ny konkurrent på orten, men han vägrade att släppa hela Ösths kundkrets åt Konsum. Istället föreslog han att få köpa affären i befintligt skick, med alla inventarier och lager - givetvis till ett hyggligt pris! Och så skedde. Butiken på Åsen kom att drivas som filial åren 1945-47.

Konsum -46. Ännu en gång lät Konsum bygga nytt vid korsvägen i centrala Salbohed.
1965 stängdes Konsum i Salbohed och huset byggdes då om för att tjänstgöra som busskiosk och postkontor, se bild. Idag huserar en pizzeria här.

Salbohed fortsatte att utvecklas till ett modernt samhälle och Petterssons affär i Salbo låg alltmer avsides. Drömmen vore ju att flytta verksamheten närmare korsvägen, men hur skulle det gå till?

På vintern 1946 invigdes en nybyggd konsumfilial i centrala Salbohed och J David insåg nu att en nysatsning måste ske om verksamheten överhuvudtaget skulle överleva. J Davids kundkrets från Örsingsbo, Stävre och Gussjö skulle ju knappast gå förbi en modern välsorterad Konsumaffär för att istället handla hos honom.

Affärshuset i Salbohed.

Därför gjorde nu J David en ansökan om bygglov på motsvarande sida om korsningen, men fick avslag från Byggnadsnämnden, med motiveringen att dels hade Konsum nyss byggt ett nytt affärshus och dels fanns det inte kundunderlag för att driva två affärer.

Men trots Byggnadsnämndens beslut så lyckades J David, med hjälp av goda kontakter, ändå uppföra ett nytt affärshus i centrala Salbohed med alla moderna bekvämligheter man kunde tänka sig! Förutom affärslokal och väl tilltaget lager inrymde den nya byggnaden tre lägenheter och hela anläggningen värmdes upp genom oljeeldning – den första i Västerfärnebo!

Köpman Olle Pettersson med maka Ingegärd.

Föreståndare för den nya affären blev J Davids son, Olle Pettersson (1915-1998). Från 1951 övertog han hela verksamheten och brodern Kalle, som förestod filialen i Gersbo, blev sin egen. J David själv fortsatte att driva butiken i Bersnhill fram till pensioneringen.

1959 sålde Olle verksamheten till Carl-Johan Johansson (1914-1997) från Fjärdhundra. Även butiken i Bernshill följde med i köpet och Johansson valde att driva denna filial ännu en tid.

1974. Två generationer "Handlar-Pettersson" vid nedläggningen av affären i Brohill.

J David och Anna i mitten flankeras Ruth och Kalle.

Kalle Pettersson fortsatte att driva sin affär i Sör Gersbo fram till oktober 1974. Han fortsatte även bedriva servicen med hemköringar till avlägset boende kunder.

Sista dagen. Kunderna Elsa Törnros och Gun Mattsson expedieras en sista gång av Linnéa Landgren i affären i Bernshill.

Carl-Johan Johansson fortsatte att driva filialen i Norr Salbo ytterligare några år med J Davids trotjänarinna Linnéa Landgren som föreståndare.

Men tiderna förändrades snabbt under 1960-talet och den gamla affären var inte längre lönsam, Johansson beslutade sig för att avveckla densamma. Efter att ha tjänat bygden under 80 års tid stängdes affären i Bernshill för gott, den 31 maj 1964.

Bernshill, del 1

 

1884 stod handelslägenheten Bernshill i Norr Salbo inflyttningsklar och här kom handlanden J O Bernholm att bedriva både affär och handelsträdgård fram till det tidiga 1900-talet.

Bernshill.

Johan Oskar Bernholm föddes 1856 i Grythyttan och kom till Västerfärnebo som 11-åring. Hans far, Erik Jakobsson kom att öppna den första handelsboden i Norr Salbo redan i slutet av 1860-talet, men förbyggde sig i sin iver att stärka verksamheten och gick i konkurs. Gården köptes då av Bernholm på exekutiv auktion, men Bernholm var ingen bonde. Hans håg stod till handeln och redan till julen 1882 sålde han gården igen. Gården köptes nu av dalkarlen 

Lars Larsson Orre.

Innan affären med Orre gjordes upp lät Bernholm avstycka en tomt i det nordöstra hörnet av egendomen för att där uppföra ett bostadshus med affärslokal. 1884 stod allt färdigt och fastigheten fick namnet Bernshill. Här inflyttade nu Oskar tillsammans med makan Vilhelmina (1864-1954) och dottern Anna Viktoria (1882-1971). Med tiden utökades familjen med ytterligare åtta barn: sex pojkar och två flickor.

Handl. J O Bernholm (1856-1933)

I sin moderna affärslokal startade Bernholm en omfattande verksamhet. Tidigt visade han tecken på att han visste hur en affärsrörelse skulle skötas. Bland annat såg han inte de andra handelsbodarna som konkurrenter, utan snarare som ett komplement till sin egna rörelse. Därför erbjöd han att dessa småhandlare att göra sina inköp genom honom istället, vilket gav Bernholm möjligheter till större kvantiteter och bättre inköpspriser.

Bernholms trädgård. Förutom den omfattande affärsverksamheten anlade Bernholm en praktfull trädgård med en mängd fruktträd och bärbuskar. Även prydnadsträd och perenner planterades i örtagården, något som var ytterst sällsynt på den tiden.

Verksamheten växte och affären sköttes av Bernholm själv, men för att sköta lager och den stora trädgården anlitades tjänstefolk. 1894 noterades det i kyrkboken att ett särskilt handelsbiträde anställdes vilket får tolkas som ett tecken på att affärerna gick riktigt bra.

J O Bernholms Godtköpshandel.

Med anställt personal blev det genast möjligt att utöka verksamheten ytterligare. 

I slutet av 1800-talet var regementet å Salbo-hed en plats som under övningsperioderna fullkomligt kryllade av liv och rörelse. Regementet låg förvisso i samma by som Bernholms affär, men alltför avsides för att soldaterna och övriga gäster skulle göra sig besväret att besöka den. Men Bernholm fann på råd genom att öppna en fililal, en ”godtköpshandel”, i anslutning till regementsområdet och strategiskt placerad intill Ansgariiföreningens soldathem.

Handl. Erik Gustaf Olsson (1876-1962)

1901 beslutade sig Bernholm för att sälja både rörelsen och fastigheten och ny handlare i Bernshill blev nu bokhållare Erik Gustaf Olsson från Gustafsbergs församling (B-län). Han hade sedan tidigare erfarenhet av att bedriva handel vilket var en nödvändighet i det tidiga 1900-talets hårda konkurrens bland de många handlarna i Västerfärnebo. Nu var det slut på Bernholms generösa grossistverksamhet, alla handlare var med i kriget om kundernas lojalitet. Det fick till följd att Bernholms väl tilltagna lager blev för dyrt för Olsson att ta över, men det hade Bernholm sin alldeles egna lösning på.

Bernshill ca 1900. En tidig teckning av affärsfastigheten i Norr Salbo, sedd från där landsvägen korsar byvägen. På gaveln mot landsvägen syns affärsingången och till höger syns magasinsbyggnaden med tillhörande lägenhet.

I köpekontraktet hade Bernholm låtit skriva in ett förbehåll, att han under ett års tid  skulle få disponera magasinsbyggnaden och den tillhörande lägenheten, för utförsäljning av sitt lager. Vad tyckte Olsson om detta, vad skulle han säga? Det var bara för honom att acceptera. Men nog måste det ha känts lite märkligt att ha sin företrädare som inneboende hos sig och dessutom som närmaste konkurrent?! Lagom till jul 1902 var lagret slut och Bernholm flyttade med familj till Gävle. Därmed blev Gustaf Olsson ensam handlare i Bernshill.

Bernshill 1914. Från vänster: pigan Emma Eugenia Lind, handelsbiträdena Anna Maria Thiel och Gunnar Fritiof Sahlberg. Framför hästen, från vänster: handl. E G Olsson, hustrun Frida samt dottern Ruth. På hästryggen sitter sonen Rune. I bakgrunden syns den nyligen utbyggda affärslokalen som ursprungligen endast inrymdes innanför det överväxta fönstret.

När Gustaf Olsson flyttade till Norr Salbo var han 26 år och ungkarl och skötte i huvudsak hela verksamheten själv, men ganska snart anställdes en expedit och 1907 gifte han sig med Frida Augusta Boström (1873-1930) från Värmdö (B-län). De fick barnen Rune Gustaf Martin (1909-1999) och Ruth Elena (1913-2005).

Med konkurrenten bokstavligen ”inpå knuten” blev Olsson tvungen att vidga sina vyer och söka sig en ny kundkrets. En gång i månaden ordnades det en marknadsdag på Svanå bruk i samband med att bruksarbetarnas löning. Där samlades många av traktens handlare. Till detta evenemang anslöt sig Olsson och ganska snart kom han på att utnyttja resorna till och från Svanå för beställningar av varor som kunde levereras nästa marknadsresa. Herrgårdarna i västra Fläckebo med sina många torpare uppskattade denna service mycket och utkörningen blev ett gott komplement till den stationära butiken i Bernshill.

Broddbo-filialen.

Affärerna blomstrade och Olsson såg med tillförsikt på framtiden. 1914 byggdes affären ut i Bernshill och verksamheten kompletterades med en filial i Broddbo stationssamhälle. Det kan tyckas opraktiskt med en filial så långt bort (2 mil), men detta var en ytterst taktiskt drag. De allra flesta varuleveranserna kom på järnvägen, och med en affär och lagerlokal i anslutning till järnvägsstationen kunde man sänka fraktkostnaderna avsevärt. Olsson skaffade sig nu en egen häst och anställde en körkarl för att distribuera varor mellan de olika butikerna.

Att driva två affärer hade givetvis sina vinster, men med två mils avstånd blev det drygt i längden. Dessutom satte första världskrigets ransoneringar sina spår i verksamheten, så 1918 beslutade sig Olsson att avyttra verksamheten i Bernshill.

1920. Handl. David Pettersson tillsammans med hustrun Maria och sönerna Olle och Kalle.

Vid samma tid hade David Pettersson (1889-1977) just återvänt till Salbohed efter att ha varit i Hästveda (M-län). Där hade han tjänstgjort som arbetsledare vid en nykterhetsanstalt, men på grund av dyrtider och svikande ekonomi tvingades man avveckla rörelsen i Hästveda och anläggningen i Salbohed förstatligades. David var inte intresserad av att vara statsanställd och sökte sig istället en plats inom handeln. Ryktet om Davids byte av yrkesbana nådde den försäljningsbenägne Olsson som genast erbjöd honom att få köpa Bernshill. David tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet. Till ett projekt av denna storlek saknade han både ekonomiska och praktiska tillgångar. Men Olsson såg möjligheterna och istället erbjöd han David en tjänst som expedit under ett år. På så sätt skulle han bli riktigt insatt i arbetet och verksamheten, ett erbjudande som David inte kunde tacka nej till.

Fortsättning i nästa blogg.....

Den första handlanden i Norr Salbo

 

I takt med att samhället förändrades och befolkningen ökade blev det allt svårare för alla att stanna kvar i sin hembygd. Det blev trångt i byarna, skördarna slog fel och hos många föddes en längtan ut i världen för att finna lyckan någon annanstans. En del emigrerade till Amerika, andra flyttade till Norr Salbo.

Orres i Norr Salbo. Så här såg Erik Jakobssons gård ut på 1890-talet, sedan familjen Orre flyttat dit. I förgrunden syns bron över Svartån.

Vid mitten av 1800-talet var regementsplatsen å Salbo hed en verklig knutpunkt i Västmanland. Under övningsperioderna kryllade området av människor och här samlades både indelta soldater och civila eftersom här fanns en självklar marknadsplats. Här fanns alla möjligheter att både göra affärer och höra de senaste nyheterna från stora vida världen!

Förmedlingen av de viktigaste nyheterna ansvarade kyrkan för, men det senaste skvallret bidrog forbönderna med. Forbönderna var dåtidens transportörer som fraktade varor till eller ifrån viktiga varustationer, t ex. fraktades all kopparmalm från i Falun längs vägen på åsen, genom dagens Salbohed, ner till hamnen i Västerås. När alla dessa dalkarlar äntligen kom fram ur de täta skogarna och fick se de vida slätterna kring Svartåns stränder, var det säkert en och annan som tillät sig för ett ögonblick att drömma om att här kunna äga en sådan åker. Och då passade det ju alldeles ypperligt att stanna till och göra en bensträckare på Salbo hed.

Men att som utsocknes försöka köpa sig en egendom var snudd på en omöjlighet. Inte förrän 1863, när Riksdagen beslutade avskaffa den uråldriga Bördsrätten. Bördsrätten innebar att om en ägare av arvejord ämnade att sälja densamma, var han skyldig att först erbjuda densamma till sina släktingar d v s. bördemän, ifall att den tänkta köparen inte tillhörde släkten. Denna förordning berodde på att förr i tiden ansåg man att jorden tillhörde släkten – inte den enskilde bonden, men i och med att den avskaffades blev det genast mycket lättare för utomstående att etablera sig på nya orter.

Erik Jakobsson (1831-1900)

Genast efter bördsrättens avskaffande började Färnebobygden att befolkas av ”invandrare". De första familjerna som flyttade in i bygden härstammade från Grythyttan och Hjulsjö, bruksorter i Bergslagen. De var ett folk som var skickliga hantverkare eller duktiga företagare som inte räddes för att pröva nya verksamheter.

En sådan person var torparen Erik Jakobsson. Han var född i Grythyttan och köpte på sensommaren 1867 en egendom i Norr Salbo, en gård som senare kom att kallas Orres. Hit flyttade han tillsammans med sin hustru Carolina Jansdotter (1834-1917) och deras sju barn. Efter ankomsten till Norr Salbo utökades familjen med ytterligare fyra barn.

Orres gård ca. 1905. Till vänster syns den gamla mangårdsbyggnaden där Erik Jakobsson med familj flyttade in 1867 och öppnade en handelsbod. Bilden är en s k. gåra-målning gjord av Bror Bodingh (1859-1938).

Erik Jakobsson intresserade sig för att bedriva handel och startade därför i början av 1870-talet en liten handelsbod i hemmet , en verksamhet som snabbt blev etablerad i bygden och konkurrerade ut Sotarkrogen i Sör Salbo.

Affären i Berg.

Den nyöppnade handelsboden gick alldeles strålande! Vid mitten av 1870-talet beslutade sig Erik Jakobsson att uppföra en ny mangårdsbyggnad i Norr Salbo, en ståtlig byggnad i två våningar. När huset var färdigt flyttades affärsverksamheten in där istället.

För att öka omsättningen på verksamheten öppnade Erik Jakobsson ytterligare en butik, en filial i byn Berg, strax nordväst om Västerfärnebo kyrka, men där tog pengarna slut. 1880 gick Jakobsson i konkurs och egendomen såldes på exekutiv auktion. Ny ägare blev sonen Johan Oskar Bernholm som även övertog affärsrörelsen. Filialen i Berg såldes för sig. Ny ägare blev C J Gustafsson (1849-1939). Han var svåger till Jakobssons son, Oskar Bernholm, men var inte intresserad av att driva handel. Istället flyttade Erik Jakobsson in och blev föreståndare av densamma. Han förestod affären i Berg fram till sin död år 1900.

Johan Oskar Bernholm (1856-1933).

Johan Oskar Bernholm var född 1856 i Grythyttan och kom som 11-åring till Västerfärnebo. Han gifte sig 1881 med Vilhelmina Karlsson från Sör Salbo – även hon var ”invandrare” från Grythyttan.

Men Bernholm var ingen bonde. Hans håg stod istället till att bedriva handel, varför han valde att utveckla faderns verksamhet. Redan till julen 1882 sålde han gården till gårdens namngivare, Lars Larsson Orre (1847-1920). För Bernholm hade stora planer på gång. Vid överlåtelsen träffades en överenskommelse mellan den nya ägaren och säljaren: Bernholm fick behålla djuren i Orres ladugård "för gödselns skull". Innan köpet gått igenom avstyckade Bernholm en  byggnadstomt i hörnet där byvägen korsar landsvägen och här lät han uppföra affärslägenheten Bernshill.

Mer om det i nästa blogg.