H. V. Kohlén 120 år

Den 14 januari var det 120 år sedan mammas morfar Henrik Kohlén föddes. Snickare, lantbrukare och en verklig bärare av slöjd- och hantverkstradition.

Äkta makar. Milda och Henrik Kohlén fick 53 år tillsammans.

Henrik Vilhelm, som var hans fullständiga namn, föddes den 14 januari 1897 i torpet Johannisberg under Skråmsta i Harakers församling och föräldrarna var Bernhard och Vilhelmina Kohlén. Här stannade familjen till 1898 då de flyttade till Romfartuna.

Röjningstorp. Familjen Bernhard Kohlén samlad utanför Röjningstorp, Slagårda.

1902 flyttade familjen Bernhard Kohlén till torpet Röjningstorp under Slagårda i Lillhärads församling, i närheten av Bernhards föräldrar. Mer om Bernhards familj och deras många flyttar finns att läsa i ett tidigare inlägg.

Efter tio år i Slagårda, tog Bernhard ett arrende vid gården Hasselbäck och familjen återvände till Haraker.

Förlovning. Milda Andersson vid förlovningen 1917.

I Haraker träffade Henrik Milda Andersson, en jämnårig flicka som med tiden skulle bli ”Fru Kohlén”. Den 2 december 1917 stod bröllopet mellan Milda och Henrik och i januari året därpå föddes dotter Aina.

Den unga familjen bosatte sig hos Mildas föräldrar i Brotorp i Harakers församling som nu blev ett flergenerationsboende eftersom Mildas morfar, Carl-Fredrik Kättström, också bodde kvar i en kammare.

Men säg den lycka som är beständig, friden förbyttes till verklig tragik och dramatik. I augusti, av okänd anledning, hängde sig morfar Carl-Fredrik 90 år gammal. Tragiken följdes av dramatik senare under hösten då Henrik plötsligt blev sjuk.

Förlovning. Henrik vid fotografen 1917.

Spanska sjukan – en fruktad pandemi – härjade i Europa under hela 1918. Till Sverige kom den på sensommaren och till Västmanland fram på höstkanten. Sjukdomen skördade sina offer bland unga och friska människor som avled bara några dagar efter insjuknandet.

Redan här hade historien om Henrik Kohlén varit över men, allt tog en helt annan vändning sedan han lagts in vid regementssjukhuset på Viksäng i Västerås. Henrik hade en kamrat i Västerås – Frans Ask. När han fick vetskap om Henriks kritiska läge valde han att handgripligen göra något.

Mot Spanska sjukan fanns inga botemedel, bara lindrande medicin. I tidningarna stod att läsa om en läkare i Eksjö som menade att konjak i varm mjölk kunde i vissa fall kunde bota sjukdomen.

”Det kan vara värt ett försök”, kanske Frans Ask tänkte, tog med sig en flaska konjak och med risk för att bli smittad själv, besökte han Henrik där han låg och bad honom att dricka. Och se – det hjälpte!!

I oktober 1919 föddes dottern Alice.

På försommaren 1920 flyttade Henrik fru och barn till Surahammar där han arbetade som byggnadssnickare på Surahammars Bruk.

Efter 1,5 år i Surahammar var det dags för flytt igen, denna gång till Kila socken utanför Sala för att där bli bönder.

Tullsta.

Mildas föräldrar, Gottfrid och Hanna Andersson var småbrukare i Haraker, men den gården var alldeles för liten för att föda en växande familj. Istället för att Milda, som var ensambarn, skulle få ärva föräldragården såldes Brotorp och familjen Kohlén med svärföräldrar flyttade till bondgård i Öster Tullsta, Kila socken.

De nyblivna Tullsta-borna blev snabbt accepterade i sin nya hembygd. Henrik var erfaren slaktare och anlitades därför av grannarna när det blev dags för stora julslakten. Som träarbetare var han även kunnig i sågning och blev med tiden sågare i Tullstasågen. Vidare utsågs han till byombud och revisor inom Bondeförbundets Kila-avdelning (nuv. Centern).

Familjen Kohlén 1936. Främre raden från vänster: Gertrud, Milda med Ingvar i knät, Märta, Henrik, Artur och Aina. Bakom står från vänster: Margit och Alice.

Familjen utökades med ytterligare fem barn: Artur 1922, Margit 1924, Märta 1928, Gertrud 1930 och Ingvar 1935.

Allt eftersom tiden gick, växte barnen upp och konfirmerades, gifte sig och bildade egna familjer. Även om barnen var utflugna, fortsatte makarna Kohlén att driva gården som de alltid hade gjort med djurhållning, potatisodling.

Hembygdsfesten 1964. Henrik förevisar hur linbråkning går till Kila hembygdsgård.

Milda var duktig i vävning och särskilt intresserad av linberedning på traditionellt vis. Tillsammans deltog makarna Kohlén på Kila hembygdsgård och Vallby friluftsmuseum för att förevisa hur linstrået förvandlades till garn.

Tyskebo.

1964 övertogs gården i Tullsta av sonen Ingvar. Henrik och Milda flyttade till en stuga i Tyskebo, Sala församling, en dryg km från Tullsta. Här fick de ett trivsamt hem som pensionärer. 

1970 flyttade Henrik och Milda för sista gången. Denna gång till Kila ålderdomshem, Lindgården. Mildas krafter avtog och den 2 december samma år avled hon.

Kilas äldste man. Som 86-åring var Henrik Kila församlings äldste innevånare. Bilden är från ett reportage i Sala Allehanda om nybyggnation i Kila.

På Lindgården fick Henrik det bra. Här fanns det en terapiverksamhet med träslöjd som passade honom perfekt! Efter 16 år på Lindgården gick han ur tiden den 17 augusti 1986, 89 år gammal.

Äldst och yngst. Här är jag tillsammans med gammelmorfar i maj 1985.