Bland Gösar och Knösar, del 2

Vad är en 'gös'? Vad kännetecknar en 'knös'? Har dessa uttryck någon särskild innebörd eller betydelse? Här är fortsättningen i utredningen om de lokala ortsboöknamnen i Västerfärnebo och Fläckebo.

Knösen och Gösen.

"Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå", är den inledande strofen i en gammal psalm vilket även är en bra sammanfattning av hur mitt minne verkar fungera! För nog är det förunderligt allt, att helt plötsligt kan man minnas saker man inte visste att man hade glömt - t. ex. ett uppslag i en bok, på Sjöviks folkhögskola.

Så från ingenstans lyckades hjärnan skaka fram fragment om något jag aldrig funderat över – på närmare 20 år! Med lite logiskt tänkande kom jag fram till att boken borde ha varit något skapat av "Carl Larsson i By" (1877-1948). 

Jag kontaktade Sala stadsbibliotek och se – där fanns det flera titlar av "Carl Larsson i By". Dessvärre hade han varit ganska produktiv då det visade sig finnas lite för många böcker att välja på. "Var ska jag börja?", tänkte jag, men valde två titlar: 'Bergsmanshistorier' samt 'En dalasockens historia' del 1 och 2. Ingen av böckerna var mig bekant, men av titlarna att döma kändes det som att skulle det finnas nåt om öknamn så borde det vara i dessa.

Ur "En dalasockens historia".

Jag började med ”En dalasockens historia”. Planlöst slog jag upp den och döm om min förvåning då första sidan jag får upp inleddes med texten: ”Folkärna lortar och Grytnäs krokar”. Vilken lycka! Inte nog med att jag lyckades hitta rätt bok, här slogs rätt sida upp på första försöket!

Nu hade jag samlat in den fakta jag kunde komma på och kunde börja "lägga pussel". Men då uppstod nästa fråga: "gösar och knösar, lortar och krokar – betyder det nånting?"

Öknamn

Den här typen av namn härstammar från en tid då sammanhållningen inom den lokala byn och den egna socknen var mycket stark. Den som kom utifrån utan anknytning till bygden måste särskiljas på något sätt. På samma sätt som man i moderna tider har kallat stockholmare för "08:or" så kallades Färnboborna för gösar och Fläckeboborna för knösar. Rivaliteten var stor mellan socknarna men motsättningar kunde även finnas mellan enskilda byar. 

Dessa öknamn var något som endast användes av grannarna, det var inget man kallade sig själv. Ingen Färnebo-bo skulle någonsin kalla sig för en 'gös', än mindre att en Fläckebo-bo stoltserade med att vara en 'knös'! I en tid då namnskicket många gånger var ytterst torftigt, fyllde dessa namn en viktig funktion: t ex. om en Anders Mattsson från Axholm i Fläckebo kom till Västerbykil i Västerfärnebo, där det redan fanns fyra Anders Mattsson förut, så var det ju lättare att benämna honom som "Fläckebo-knösen" än att kalla honom för just Anders Mattsson. I övrigt användes öknamnen främst för att driva med varandra, som ofta slutade med slagsmål - ett vanligt inslag i forna tider mellan byar och socknar.

Ebba Brahe (1596-1674)

Fläckebo Knösar

I Haraker, Kila och Färnbo talade man om ’Fläckebo-knösarna’. ’Knös’ är ett nedsättande ord för 'rik man', 'storgubbe' eller 'märkvärdig'. Att Fläckeboborna kom att kallas just 'knösar' kan ha sitt ursprung i att i Fläckebo socken fanns storgårdarna Axholm och Rörbo som en gång i tiden ägts av familjen Brahe. 

Sedan urminnes tider har Fläckebo socken varit uppdelad i två hälfter: östra och västra (sidan om Fläcksjön). Det medförde att området väster om sjön kallades för 'andra sidan' av de som bodde i kyrkbyn, öster om sjön. På 'andra sidan' låg herrgårdarna och dess befolkning ansågs vara ett lite finare klientel. Enligt lokalhistorikern Jan Carlsäter (f. 1944) finns i en kartbeskrivning från 1663, över Axholms gård, noterat att marken "... inom Axholms Råå och Röör kallas Parken". Orsaken till detta anses härstamma ifrån att Ebba Brahe anlade parker vid Axholms säteri. I förlängningen gjorde det att västra sidan kom att kallas 'Parklandet' och de som bodde där kallades därför för "parklänningar". 

Reflektion

Under arbetets gång hinner man tänka och fundera en hel massa för att om möjligt hitta ett mönster. Här följer nu en presentation av mina alldeles egna teorier om sambandet mellan "parklänningar" och "knösar".

Under 1600-talet var Sverige ännu under uppbyggnad. Varje yta av bruten mark odlades för att både människor och djur skulle överleva. Att då plantera meningslösa prydnadsväxter på uppodlad mark måste ju ha setts som rent slöseri! Detta var verkligen uppseendeväckande och kanske att det var fläckeboborna själva som ansåg att "Ebba Brahe var en riktig knös"! Hörsägnen om denna märkliga företeelse spred sig snabbt utanför socknens gränser, men utanför Fläckebos gränser försvann lokalkännedomen och på så sätt blev 'knösar' ett samlingsnamn för ALLA fläckebobor.

Gösen med gösen.

Färnebo Gösar

I Fläckebo, Norberg, Folkärna och Möklinta var ’Färnebo gösar’ ett allmänt känt begrepp. Färnebo tillhörde sedan medeltiden Norbergs bergslag och räknades därför som bergslagsbygd, varifrån Färnbos öknamn anses ha sitt ursprung.

”Färnbo-gösen” är ingen fisk som man kanske kan tro, utan har sitt ursprung från den vallonska benämningen av tackjärn, en produkt som det framställdes mycket av i 1600-talets Västerfärnebo.

Järnhanteringen i Bergslagen hade mycket gamla anor, men kom under 1600-talet att utvecklas sedan skickliga smeder från Vallonien immigrerat till Sverige på uppmaning av konung Gustav II Adolf. I o med vallonernas intåg i den svenska järnhanteringen berikades också det svenska språket med nya ord, bl. a. kallade vallonerna järntackorna för götar eller gösar. 

Järnhanteringen i Färnbo var ganska omfattande, men utspridd på många små enheter och var därför inte särskilt effektiv. I takt med att smideskonsten utvecklades avvecklades de allra minsta verksamheterna eller lades samman med andra smedjor och hyttor. Färnbo-bönderna övergick därför alltmer till att blir transportörer istället, s k. forbönder.

Forbönderna transporterade allehanda varor, men i huvudsak var lasten förknippad till gruvindustrin och järnhanteringen.

Reflektion

Nya ord är alltid spännande! Då som nu har det alltid funnits en frestelse att använda det som verkar både märkligt och lustigt. Att ha lasten full i 'gösar' istället måste ju ha var mycket mer spännande än vanliga järntackor!

Men med spännande last och ekonomisk framgång är det lätt att bli skrytsam. Det ska man passa sig för. Färnbobönderna skrävlade säkert gärna när de fick chansen, om sina framgångsrika göstransporter. Det kan ju då tänkas att forbönder från andra håll tyckte att Färnbobönderna blev lite väl kaxiga och överförde namnet på deras last till ortsbefolkningen. Därför kom Färnboborna att kallas för 'gösar'.

Slutsats

Genom denna märkliga utredning har jag försökt att klargöra vad en 'knös' resp. en 'gös' har för innebörd. Egentligen betyder det ingenting, det är endast "öknamn på grannen". Trots det kan historien ge en förklaring till varför Färnboborna kallades just 'gösar' och inget annat.

På samma vis kan historien ge en motivering till varför Fläckeboborna har ansetts vara 'knösar'. Med all sannolikhet var det Ebba Brahe som lade grunden till detta! 

För Fläckeboborna finns det en alternativ benämning. I Norberg kallades de för  för 'Fläckebo tussar'. Vad det kan syfta på har jag inte lyckats lista ut, men troligen kallades de för detta, då Fläckeboborna kallades Norbergarna för 'kusar'. Med betoning på u så rimmar ju "tu(s)sar på kusar" (nästan), vilket kan vara en rest från en annan minnesramsa. Att det istället är 'knösen' som har överlevt genom tiderna kan ju bero på att det har en så mycket bättre samklang med 'gösen'! 

Det som förr ansågs som riktiga förolämpningar kan idag uppfattas som ganska oskyldigt jämfört med nutidens kränkningar och trakasserier. 'Fläckebo-knösen' och 'Färnebo-gösen' har numera omvärderats och i det är med stolthet som Svartådalsveckan arrangeras "för gösar, knösar och annat löst folk"!

2015. Till Färnebo Gösar från Fläckebo Knösar står det på skulpturen som Fläckebo hembygdsförening uppvaktade med när Västerfärnebo hembygdsförening firade 100 år.

Bland Gösar och Knösar, del 1

För en månad sedan, första veckan i augusti, genomfördes den andra upplagan av Svartådalsveckan. Svartådalsveckan är en bygde- och kulturvecka i Västerfärnebo och Fläckebo, med underrubriken: ”För gösar, knösar och annat löst folk”, en kommentar som kräver sin förklaring.

Knösen och Gösen på invigningen av Svartådalsveckan -25.

I januari 2025 blev jag kontaktad av en planeringsgrupp som arbetade med att skapa en bygde- och kulturvecka (likt By slånkvicku) i Svartådalen. Man frågade mig om det fanns något gammalt, dialektalt ord för fest/kalas eller något annat som kunde vara användbart.

Jag tog mig en funderare. ”Fest eller kalas? På Färnbomål?!” Spontant kom jag att tänka på ordlistan över västerfärnebomålet (vfm) i Mälbyboken. Jodå, där fanns ordet ’jässbu’ som betyder ’gästabud’ eller ’kalas’, men det tyckte inte jag och det tyckte inte gruppen var tillräckligt slagkraftigt för att vara användbart.

”Ett annat gammalt uttryck för kalas, är ordet ’G I L L E’, men det är ju ungefär likvärdigt som ’gästabud’ och det kanske syftar mer på matbjudningar än andra aktiviteter,” sa jag och det höll de andra med om.

Färnbo Gösagille. Första sidan på Västmanlandsringens 

medlemstidning, oktober -82.

Men apropå ordet ’gille’ (som också är ett gammalt begrepp för 'förening', 'sällskap' eller 'samfund') kom jag att tänka på ett folkdanslag som existerade i Västerfärnebo i början av 1980-talet. De kallade sig för ’Färnbo Gösagille’. Det kanske skulle kunna vara nåt. Inte namnet i sig, men ”gösen”! Efter gammalt har folket i Färnbo kallats för ’gösar’, men fanns det någon motsvarighet om folket i Fläckebo? Jag lanserade idén för arbetsgruppen som genast nappade på förslaget och OM det fanns något liknande om Fläckeboborna så skulle detta vara något att gå vidare med.

Harakers hembygdsmuseum.

Så drog detektivarbetet igång. I Färnboboken omnämndes flera närliggande socknar, men märkligt nog inte Fläckebo. ”Men varför gå över ån efter vatten?”, tänkte jag och kontaktade Kerstin Wistrand, f d. ordförande i Fläckebo hembygdsförening, som genast kunde klargöra att ”fläckeboborna kallades ju för knösar”. Där och då föddes nya frågor: hade dessa namn något syfte? Hur vida ikring har de förekommit? Finns det fler än de i Färnboboken? Har inte jag sett en förteckning över s k. inbyggarbenämningar? Jo, men var?!

Jag drog mig till minnes att jag nog sett en sådan på en dörr vid Harakers bygdegård. Men hur länge sedan är inte det?! Fanns den kvar? Här fanns ingen tid att förlora, jag kontaktade Harakers bygdegårdsförening, som tjänstvilligt gav sig ut i snö och mörker med ficklampa och kamera för att leta reda på listan jag sökte. Här ett axplock ifrån listan:

Folkärna lortar o Grytnäs krokar

Norbergs kusar o By sockens tokar

Färnebo gösar o Fläckebo knösar

 Möckerta kottar å Kila män,

Å Sal'sockens tjyvanä lever fäll än!

Eftersom flera av namnen rimmar, åtminstone ljudligt, är det troligt att det funnits en numera bortglömd minnesvers för att komma ihåg alla märkliga benämningar. Bevis för det vittnar slutklämmen om eftersom den har fått behålla sin ursprungliga rytm och melodi. 

Vintern gick och till våren hade planerna för projektet börjat ta form. Medverkande och aktiviteter började anmäla sig till evenemanget, som nu döpts till ’SVARTÅDALSVECKAN’. När det sedan började affischeras om veckan så måste jag faktiskt erkänna att jag kände lite extra stolthet, när jag såg att under rubriken stod i mindre bokstäver: ”för gösar, knösar och annat löst folk”. Där hade mitt bidrag till inspiration letat sig in i rubriksättningen.

Efter midsommar hade spridningen av programblad och affischer tagit fart, men ”gösar, knösar och annat löst folk” – vad är det?! Planeringsgruppen tog på nytt kontakt med mig och föreslog att jag, tillsammans Kerstin Wistrand, skulle vid invigningen agera ”gösen och knösen” för att reda ut vad dessa märkliga benämningar egentligen är för någonting.


Jaha, då var det färdigt igen: för var hittar man information om detta? Förutom Färnbobokens noteringar så kunde jag inte påminna mig om att jag stött på någon riktig förklaring av dessa namn nånstans. Jo! Plötsligt mindes jag ett uppslag i en bok jag sett när jag gick på Sjöviks folkhögskola. Men vad var det för bok? Och HUR skulle jag få fatt i just den boken, med så kort varsel?!!

Fortsättning i nästa blogg.