När jag i hembygdsföreningens arkiv en dag var på jakt efter något helt annat, hittade jag det här. Gesällbrev för målaren Johan Gustaf Kaskinen, utfärdat i Åbo 1861. Tio år senare anlände han till Västerfärnebo.
Som jag nämnt tidigare skulle han ha kommit till Sverige ridande på en häst som simmat rakt över Bottniska viken. Sanningshalten i den historien kan kanske diskuteras, men det är mycket troligt att han kom över svensk-finska gränsen på en häst och omöjligt är det väl heller inte att hästen vadade över något vattendrag, men knappast Bottniska viken!
Hursomhelst ska Kaskinens packning ha bestått av en enkel matsäck, gesällbrevet, ett falskt pass och en kombinerad käpp och värja med inskription på franska (fritt översatt): ”Skjut mig inte utan orsak”.
Gustav Lindgren (1887-1962) skrev en minnesdikt om målaren Kaskinen.
Strax norr om Ålbo det bott en finne
Det många än har i sitt minne
Han bördig var från Tavastehus
Han byggt en villa, rätt trevlig och ljus
Tavasteberg kallade han sin villa
Det namnet var ju ej så illa
Hans villa säkert det namnet fick
För att hans tankar till Finland gick
Om någon här önskar veta,
Vad denna finne väl kunna heta,
Kaskinen var ju det namn han bar
Till yrket målare han också var
För Finland hade han känslor ömma
Sitt modersmål han ej kunde glömma
Och när han skulle ur tiden gå
Hans tal det var blott på finska då
En nån förstod, icke ens hans gumma
Vad talet gällde, man stod där stumma
Ej lätt för någon ge honom svar,
Då ingen kunnig i språket var
På sista färden hans gumma sade:
Sin finska psalmbok han med sig hade
En redig man Kaskinen var
Ett aktat minne han lämnar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar