Motståndsmannen Lars Ingvaldsson

Häromdagen fick de gamla sedlarna pension. Selma Lagerlöf, Jenny Lind och Gustav Vasa har nu efter lång och trogen tjänst blivit entledigade. Gustav Vasa får man ändå beundra i sammanhanget som först vid 520 års ålder tackar för sig, men å andra sidan har nog inte de sista 27 åren varit fullt så slitsamma, mig veterligt är de verkliga tusenlapparna lätträknade som har passerat genom min hand. Och å andra sidan, har man uppnått en så aktningsvärd ålder kan man väl också ha det lite lindrigt…

Historien bakom det första Vasaloppet känner de flesta till – likaså Gustav Vasas äventyr i Dalarna och upproret mot Kristian Tyrann. Armén för detta byggdes upp av dalkarlar som samlades i Hedmora för att gemensamt marschera till Västerås och vidare till Stockholm.

Men det var inte alla som välkomnade dem med öppna armar. Överallt där de drog fram under våren 1521 fanns det alltid några danska sympatisörer och när Gustav Vasa med sin anhängare nådde Västerfärnebo träffade de den argsinte motståndsmannen Lasse Ingevaldsson i Åleboda (Ålbo). Ingevaldsson var en mycket bestämmande person. När danskarna passerat bygden, på jakt efter Gustav Vasa, avslöjade han för dem var den fattiga allmogen hade sina gömt sina torftiga matförråd. En sådan man, konstaterade Gustav Vasa, klarar man sig utan och lät avrätta Lasse Ingevaldsson.

Gustav Vasa var inte främmande för att hugga huvudet på den som inte tyckte som han, men denna Lars Ingevaldsson var nog en betydande person eftersom han nämns vid namn i Peder Svarts krönika.

Portarna från Ålbo finns numer på Gammelgården.

Historien om Gustav Vasas besök i Ålbo hölls länge levande men förvanskades med tiden. Till slut sades det att motståndsmannen i Ålbo hade vägrat öppna sin port och därmed blivit avrättad.

Då Västerfärnebo hembygdsförening var nybildad finkammades socknen på gamla kulturföremål och ett rykte sa då att den gamla ”Vasa-porten” fanns bevarad i en lada. Givetvis blev föreningen mycket intresserade av att få överta den till sina samlingar. Men vid närmare undersökningar kunde man konstatera att portarna var gamla, men inte fullt så gamla och därmed var inte hembygdsföreningen inte längre intresserad.

Långt senare har dessa portar hamnat i hembygdsföreningens samlingar ändå. 

Så kan en saga skapas kring ett föremål som inte alls har med historien att göra!

Smideskonst.