Släktnamn - inte alltid helt enkelt!

En av orsakerna till att börja släktforska kan vara att två personer har samma efternamn.

Fram till slutet av 1800-talet var det absolut vanligaste efternamnet ett patronymikon, dvs. att efternamnet skapades av faderns förnamn. Ex. Lars söner hette Larsson och Jans döttrar Jansdotter. Endast adel, präster och soldater hade tidigare andra typer av efternamn.

Under den senare delen av 1800-talet blev det modernt att ta sig ett nytt namn, ett släktnamn. Och det var inte mer komplicerat än så, att man gick till prästen och talade om vad man ville heta istället och så skrevs det nya namnet in i kyrkboken.

Att det blev modernt med familjenamn hade flera orsaker. Dels började människor att röra på sig, arbeta i industrier och studera vid skolor och universitet. Där kunde inte alla heta 'Anders Larsson' eller 'Stina Persdotter'. Därför fanns ett behov att skapa nya namn.

En annan orsak till namnbytet var att om man flyttade iväg, ville man känna en gemenskap med sitt ursprung och med ett ”taget” släktnamn kunde en sådan samhörighet underlättas. ”Anders Larsson” kunde ju komma varhelst ifrån, men hette han istället ”Anders Ferngren” ökade chansen/risken man visste vilken ”Anders” som menades. 

Det fanns även andra behov av samhörighet. Istället för att varje ny generation skapade ett nytt efternamn skulle det nya namnet förtydliga hur familjer och släkter hängde ihop. En vacker tanke som kanske inte alltid lyckades i praktiken. Det är klart, inom familjen visste ju alla hur det var, men för den utomstående kunde det bli riktigt förvirrande.

Se på den här familjen till exempel.

Syskonen Larsson. Bakre raden från vänster: Lars Vidén, Gustav Arborelius, Maria Bjurling, Johan Ferngren, August Arborelius. Sittande från vänster: Kristin Vallin, Tilda Löfgren, Emil Arborelius, Anna Fredling, Jenny Olsson.

Lars Persson i Jordbron hade 13 barn födda 1865-91 som alla hette Larsson efter sin far. En son och två döttrar dog i unga år, men de övriga kom alla att byta efternamn. De fem flickorna bytte i samband med giftermålet och de fem bröderna var nog alla överens om att 'Larsson' lät lite för klent, lite för simpelt.

Den äldste sonen, Lars, tog sig namnet Vidén och blev så småningom en framgångsrik företagare i Hedåker.

Den näst äldste sonen, Johan, kallade sig Ferngren. Han gifte sig med en bonddotter och övertog hennes föräldragård i Snaret.

De tre yngsta sönerna Gustaf, August och Emil ville inte vara sämre än sina äldre bröder – men de saknade inspiration. Då lär deras far, Lars Persson, ska ha sagt: ”Om inte mitt namn duger så kan ni väl ta mors!”

Alla de 13 barnens mor hette Kristina Arborelii – och så fick det bli. Gustaf, August och Emil tog sig namnet Arborelius. Fem bröder med tre olika namn – inte kan man väl påstå att DET förtydligade släktskapet särskilt mycket?!