Farfar Kalle 100 år, del 2

Här fortsätter historien om min farfar, lanthandlaren och söndagsskolläraren Kalle Pettersson.

Söndagsskolan i Västerbykil 1960.

Kalle blev med tiden en institution i Söndagsskolan i Västerbykil. Många är de forna söndagsskolbarn som berättat om hur Kalle gjorde Söndagsskolan eftertraktad – han bjöd på karameller! Dåtidens barn var inte bortskämda med godis och sötsaker, men Kalle visste var ”skatten” fanns.

När Kalle började som söndagsskollärare i början av 1930-talet, fanns det tre frikyrkoförsamlingar i socknen som delade på ansvaret för söndagsskolorna – men var för sig: baptister för sig, fribaptister för sig och missionare för sig. Sedan fribaptistförsamlingen dog ut på 1960-talet började missions- och baptistförsamlingarna samarbeta alltmer och därmed fick Kalle också hjälp vid söndagsskolan i Västerbykil av Lars och Birgitta Hedlund.

Petterssons affär i Sör Gersbo.

Att Kalle skulle bli handlare som sin far var tidigt utstakat. Som barn fick han och brodern Olle hjälpa till med varjehanda sysslor i affären i Norr Salbo. Med tiden fick han alltmer ansvar och vid 18 års ålder blev han filialföreståndare i sin fars butik som fanns i Brobacke, Sör Gersbo. Filialen var öppen varannan dag, de andra dagarna dagarna hanterades hemleveranser. Eftersom många av kunderna saknade telefon, cyklade Kalle ikring och tog upp beställningarna och varorna kördes sedan ut ifrån affären i Salbo.

Behovet av filialen i Sör Gersbo var stort, men lokalen i Brobacke var både gammal, sliten och tungarbetad. Därför byggdes en tidsenlig villa med affärslokal och bostad invid Skultuna-vägen och den nya affären öppnades till julhandeln 1944.

1948. Bröllopsgäster på trappen till Ösby missionskyrka den 16 maj 1948.

Den 16 maj 1948 gifte sig Kalle med Ruth Ågren från Viggbo. De hade träffats i missionsförsamlingens juniorförening och bröllopet stod i Ösby missionskyrka, den mest centrala platsen i makarnas liv. Året därpå föddes dottern Eva och sex år senare sonen Lasse.

Sista dagen. Den 31 oktober 1974 stängdes affären i Sörgärsbo för gott.
Från vänster: Ruth Pettersson, J. David och Anna Pettersson, Kalle Pettersson.

Butiken i Sörgärsbo drevs den första tiden som filial till Salbo-affären men 1951 överlät J. David affären till Kalle att driva i egen regi. Petterssons affär i Sörgärsbo hade ett stort upptagningsområde och erbjöd hemleverans av varor så sträckte sig kundkretsen ända ifrån Västerby i norr till Vrenninge i söder. Varor kördes även till både Svanå och Ramnäs.

Men livet som lanthandlare var oerhört slitsamt. Dagarna började med kontorsarbete och avslutades med utkörningar. Mycket arbete, långa dagar och dålig lönsamhet ledde till att affären stängdes för gott den sista oktober 1974. De resterande åtta åren fram till pensioneringen, arbetade Kalle på Benzlers industrier i Sala, en tid med reglerade arbetstider. 1983 blev han änkeman.

70 år. Kalle med sina blommor och presenter den 28 juli 1987.

Kalle bodde kvar i Sörgärsbo till 1988 då huset såldes han flyttade till en lägenhet på Kattkärret i Västerfärnebo kyrkby. Som pensionär fick han tid att resa och besökte både Israel och Nordkap. Nu väcktes även nytt intresse: bakning. Bullar, cocostoppar, havreflarn och punschkaka var hans verkliga paradnummer!

Klädinsamling. Kalle deltog i ideellt hjälparbete till fattiga länder. 
Här ses han vid Röda korsets klädinsamling i Bygdegården.

Kalle var den vänlige medmänniskan som ville alla väl. Han skjutsade dem som inte kunde komma själva och hjälpte dem som inte klarade sig själva – inget var omöjligt för honom!

I missionsförsamlingens barn- och ungdomsarbete fortsatte han så länge han orkade. Ännu vid nästan 80-års ålder cyklade han runt till bygdens skolor för att informera om församlingens verksamheter. Alltid lika entusiastisk!

Efter ett långt liv med mycket arbete insomnade farfar Kalle den 28 oktober 1999, 82 år gammal.

I Häggebäcken. Här en bild från missionsförsamlingens tältmöte i Häggebäcken 1946 under pastor Petrus Rimdahls ledning (längst till vänster). Det är Kalle som spelar fiol och brodern Olle som sitter bakom orgeln.

Farfar var mycket musikalisk och spelade själv piano, orgel och fiol – en god tillgång under åren som söndagsskollärare.

Den sång som alltid kommer att förknippas med farfar, är ”O, store Gud”. Han sjöng den ofta, inte minst på den tiden då han var handlare. Den inledande raden i kören lyder: "Då brister själen ut i lovsångsljud...." Det berättas att då han gick ut från affären och dörren slog igen bakom honom, så brast själen uti lovsångsljud så det hördes i Gersbo by! Och spelade den på piano så spelade han med en oefterhärmlig inlevelse!