Hedåkers Elektriska Mörker

När solen i väster sig sänker

Och mörkt blir i byarnas hus

Står Hilda vid veven och tänker

”Det är allt ifrån mig ni ljus!”

Så skaldade Filip Widén (1897-1929) i slutet av 1910-talet. Den Hilda som versen handlar om, skulle man kunna kalla för Hedåkers första kvinnliga maskinist och här är hennes historia.

Hilda Hedvall.

Hilda Hedvall, eller Stryk-Hilda som hon kallades, var född 1875 i gården Erik-Isaks i Hedåker. Smeknamnet anspelade inte på att hon gav omgivningen stryk, utan snarare på hennes försörjning. Hon var nämligen byns strykerska.

Kring förra sekelskiftet var det vanligt med särskilda strykerskor som yrkesmässigt åtog sig strykning av kläder och andra textilier. En strykerska hade ett bättre anseende än en tvätterska och tjänade också bättre än densamma. I städerna fanns det även s k. glansstrykerskor som sysslade med mer avancerad strykning som krävdes för dåtidens mode med stärkkragar och manschetter.

1911 lät Hildas bror Wiktor Hedvall, uppföra en stuga vid Gångar källa åt sin syster och året därpå friköpte Hilda stugan för 100 kr.

Hilda på trappen till sin stuga Vid Gångar källa.

Wiktor var mycket tekniskt intresserad och konstruerade både det ena och det andra. 1918 lät han bygga ett litet vattenkraftverk vid Gångar källa för att förse Hedåkers by med elektriskt lyse. Bygden skulle lysas upp av den nya tekniken under vinterkvällarna och för att sköta öppning och stängning av dammluckan utsågs Hilda, eftersom hon bodde så lägligt invid källan. Därmed tillkom den inledande versen.

Dessvärre var inte teorin överensstämmande med verkligheten. Vattenmängden var inte tillräcklig för att kunna ge elektriskt ljus åt hela Hedåkers by. Redan efter någon timme började lamporna att blekna i sitt sken och det var dags att stänga dammluckan igen.

Genast utsågs en ”syndabock” och självklart var det ju Hildas fel att inte vattnet räckte. Därmed fick hon det föga smickrande öknamnet: ”Hedåkers elektriska mörker”!

Hilda Hedvall gick ur tiden 1926.