”I fädrens spår…”

Plötsligt händer det, sägs det. En dag i oktober fick jag chansen att få följa med på en släktutflykt, till min farfars föräldrars hembygd och för ovanlighetens skull var det inte jag som var guide!

Ytterenhörna kyrka

Upprinnelsen till denna utflykt tog sin början under våren 2006 då jag fick ett brev, fyllt av släktmaterial, från farfars kusin Dagmar. Hon hade börjat reda i släkten och höll nu på att upprätta ett register över både levande och döda. Eftersom vi är dubbelsläkt (förutom släktskapet med farfar så var även hennes mor kusin med min farmor), så hade vi flera beröringspunkter. Det blev en spännande kontakt som sedan dess har hållit i sig och när Dagmar fyllde 90 år för något år sedan fick vi chansen att träffas för första gången! Det medförde att jag fick träffa andra ”okända” släktingar och knyta nya kontakter, kontakter som resulterade i denna utflykt "I fädrens spår".

Alltsedan jag var barn har jag varit medveten om mitt affärsarv: både farfar, fars bror och farfars far var lanthandlare och anslutna till Ica. Likaså var farfars farbror Josef och farfars kusin Thore handlare. Thore var med på Dagmars kalas och när han då fick veta att jag jobbade på Coop (inte helt i den Petterssonska handlarandan), svarade han lite klurigt: ”Jaja, men du är ung du! Du har tiden för dig, du kommer att hitta rätt!”

Tunabo 2022

Farfars farbror Josef Pettersson (1900-1989) började sin affärsbana som expedit i sin brors butik Norr Salbo och hamnade efter några år i Södertälje och där han en tid drev två butiker. Den första tiden bodde han, tillsammans med familjen i Södertälje, men eftersom Josefs föräldrar fanns i Ytterenhörna och familjen växte så bestämde man sig för att bygga en villa där istället. Villan fick namnet Tunabo.

Huset som Josef lät bygga, uppfördes 1935 av Josefs far Carl Johan "CJ" Pettersson (1862-1943) och Josefs bror Oskar Pettersson (1890-1985) och här bodde förutom Josef, hustrun Märta (1902-1948) och barnen Dagmar (f. 1929), Thore (1930-2022), Ragnar (1932-1936), Bengt (1933-1991) och Ruth (f. 1935).

Kärt möte. Dagens guide, Dagmar, får en kram av Elisabeth som planerat denna utflykt.

Arrangör och reseledare för dagen var Elisabeth, systerdotter till Dagmar. I alla tider har det berättats om detta hus och om vilken lycklig tid familjen hade här. Nu hade hon tagit kontakt med de nuvarande ägarna och frågat om det skulle vara möjligt för släktingar till husets uppförare, att få besöka Tunabo.

Likt en scen ur tv-programmet ”Det sitter i väggarna” återvände nu Dagmar till sitt barndomshem, en plats som hon alltid hållit mycket kärt men har inte varit in i huset sedan familjen flyttade 1936. Så fort hon klev över tröskeln började minnena välla fram – det ena efter det andra – hur de bodde, vad de lekte, hur livet var: till vardag och fest.

Nuvarande ägare, Carolina och Linn, tog emot oss och bjöd oss sitta ner vid ett dignande kaffebord och så fortsatte Dagmar att berätta. ”Jag minns särskilt en blå tapet – med guldinslag. Den var vi så stolta över och Mamma vävde mattor till i liknande färger. Det blåa gick väl bra att efterlikna, men värre var det med det guldgula. Men då använde Mamma sisalgarn. Det gjorde att mattorna fick guldskimrande inslag”, berättade Dagmar. Då plockade Linn fram sin telefon med en bild av en gammal tapet som de hittat när de tapetserade om. Och se – där var just den tapeten som Dagmar berättade om!

Tunabo från landsvägen.

Men tiden i Tunabo blev mycket kortvarig. Redan 1936, bara ett år senare fick Josef nya uppdrag. Hakon Swenson förflyttade nu Josef till Mörkö (D) för att där nysatsa på den nedgångna lanthandeln i Idala. ”Pappa frågade aldrig Mamma, det var Hakon som bestämde”, sa Dagmar och berättade om vilken sorg hela familjen kände över att bryta upp från den nybyggda hemmet och ge sig iväg. 

Tunabo hyrdes först ut en tid innan det såldes 1943 till utomstående.

Norrlöt 2022. I ladugården på gården Norrlöt bedrivs idag caféet Stallet. Ingången är på bortre gaveln och serveringen i den murade delen.

Efter att ha förevigat huset och smakat av äpplena i trädgården åkte vi till Norrlöts handelsträdgård, även detta en släkthistorisk plats. Gården Norrlöt köptes av farfars farfar CJ Pettersson år 1900 och här bodde familjen i tre år innan gården såldes igen. Sedan 1915 bedrivs här en handelsträdgård av familjen Sevén.

I den gamla lagården finns idag ett café – Stallet – vilket passade oss alldeles utmärkt! Serveringen är inrymd i det gamla djurstallet, där J. David som 13-åring ensam skötte 12 kor, några kalvar, grisar och höns.

Norrlöt 1956

Efter maten såg vi oss omkring. Strax bortom lagården/Stallet låg mangårdsbyggnaden – samma hus som familjen Pettersson bodde i vid sekelskiftet 1800-1900. Bilden här ovan är ur J. Davids memoarer, där han kommenterar att: "Delen till vänster om skorstenen är tillbyggt sedan vi flyttat därifrån. fönstren till höger är desamma, troligen även dörrarna".

Norrlöt 2022

Så gick vi ned till handelsträdgården och i ett av växthusen var det utförsäljning av sommarens sista växter. Bakom disken stod en trevlig dam som nyfiket iakttog det sällskap som nu ramlade in. Dagmar gav sig till känna och nämnde samtidigt att: ”Sevéns var mycket goda vänner till mina föräldrar.” Då visade det sig att damen i kassan hette Ann-Charlotte Sevén och de ”Sevénare” som Dagmar berättade om var Ann-Charlottes svärfar m fl. Festligt! Dessutom drog Ann-Charlotte sig till minnes och sa: ”Josef hade väl även bror, David, som också var handlare. Han hade två söner: Olle och Kalle, eller hur?!” 

VA?!! Är det ens möjligt?! Här träffar man på en helt okänd person i en relativt okänd bygd, men som utan tvekan kan placera rätt namn på rätt person – fastän farfar aldrig varit verksam i Enhörna. Fascinerande!

Gatan genom Stjärna by är allt annat än bred!

Så begav vi oss iväg till Stjärna by, den by där CJ med familj flyttade in i Gropgården 1908. Här kom släkten Pettersson att finnas kvar till farbror Oskars bortgång 1985.

Stjärna är en gammal, tätt sammanbyggd by som ligger längs den lilla byvägen som slingrar sig fram mellan husen (omöjligt att mötas!) men på en gårdsinfart kunde vi parkera.

Mariero 2022

”Här bodde farfar och farmor!” utbrast Dagmar, ”Och här fanns också Blåbandsföreningens bibliotek.” Men så tittade man närmare på detaljer och började att tveka: var det verkligen det här huset?

"Huset finns ju med i Davids bok!!"

Elisabeth plockade då fram J. Davids bok, men att jämföra det hus som man står utanför med bilder som är både 70 år och mer, är inte det lättaste. 

Just som vi stod där på vägen, så hände det som man kanske mest av allt hade kunnat önska: en ortsbo kom gående efter vägen och undrade om han kunde hjälpa till med något. Och det kunde han! Han var inte infödd Stjärna-bo, men hade vistats här sedan 1950-talet och kände till det mesta om det mesta. Oskar och Jenny hade han många fina minnen av, men huset som vi letade efter kunde han inte hjälpa oss med.

Mariero, här avmålat från ett fotografi. Min farfars mor Maria ärvde detta hus efter sina föräldrar och fastigheten döptes då till Mariero. Efter hennes bortgång köptes huset av farfar CJ.

Medan vi stod där utan att finna någon lösning kom en bil och svängde in i det aktuella husets garage. Ur klev en man som nyfiket kom oss till mötes. Bilden av tavlan visade vi honom, och jag berättade att tavlan är målad efter ett fotografi där det också står en rad människor framför huset. Det verkade hopplöst, men mannen försvann in till sig för att strax komma tillbaka med ett inramat fotografi – exakt den bild som jag menade. Det var alltså det här huset som vi letade efter!

På Ytterenhörna kyrkogård vilar många släktingar. I den här graven vilar CJ:s föräldrar Johan Pettersson (1829-1918) och hans hustru Lovisa (1827-1908).

Så återstod ett besök på kyrkogården. Här samlades vi tillsammans med våra förfäder, de som levde för länge sen, men genom gravarna kan de fortfarande bli ihågkomna. I farfars farfars fars grav vilar även sondottern Maria (1893-1935) – syster till David och Josef, tillika faster till Dagmar. Maria led av epilepsi och vårdades i hemmet hela sitt liv. Om henne berättade Dagmar starka minnen från sin barndom. Det är vid sådana tillfällen man verkligen får perspektiv på historien! 

Tiden är ett vitt begrepp: 90 är kan tyckas vara en lång tid, men när någon kan berätta egna minnen av något som hände då, så känns det inte alls så avlägset.

CJ Petterssons familjegrav. Här vilar CJ och Hilda samt Oskar och Jenny. Vid den lilla stenen till vänster vilar Dagmars lillebror Ragnar, som endast blev fyra år gammal.

En intensiv, rolig och mycket intressant dag gick nu mot sitt slut. Huvudet var nu alldeles vimmelkantigt av alla namn och släktskap, platser och episoder. Men alla kunde konstatera att det varit en lyckad dag.

J. Davids familjegrav.

Så skiljdes vi och alla åkte åt varsitt håll, men jag dröjde kvar en stund för mig själv. Eftersom det snart var allhelgona-tider försåg jag gravarna med varsin ljung. Egentligen hade jag tänkt ”en ljung per generation”, men efter dagens upplevelser så kändes det mer naturligt att sätta den tredje på Ragnars grav. Genom Dagmars berättelser kändes det som om han varit närvarande under hela dagen.

Det Olssonska hemmet i Stjärna by ca. 1905. Här är originalbilden, den som återfanns hos nuvarande ägaren. De sittande på bilden är min farfars morföräldrar Karolina Andersdotter (1843-1914) och Anders Olsson (1834-1914). Stående från vänster är sonhustrun Lova Winter, döttrarna Julia och Maria (min farfars mor), okänd, dottern Anna samt slaktaren Karl-Erik Andersson i Tuna.