måndag 17 oktober 2022

Västerfärnebo-boken 70 år

 

För drygt 70 år sedan lanserades boken ”Västerfärnebo – en sockenbeskrivning”. Boken blev en viktig dokumentation över en traditionell jordbruksbygd som stod inför både modernisering och samhällsutveckling.







Länge hade det funnits på förslag att dokumentera bygdens kultur och traditioner, helst under ledning av hembygdsforskaren P A Roseninus (1864-1955). Men eftersom projektet drog ut på tiden och Roseninus ansåg sig vara för ålderstigen för att åta sig ett så stort arbete, kom det aldrig till stånd.





Hjalmar Åhman (1899-1980), ordförande i Bokkommittén.



1947 presenterade hemmansägare Hjalmar Åhman ett förslag för kommunalfullmäktige att man borde dokumentera bygdens traditioner, seder och bruk från gången tid. Idén hade uppstått i samband med insamlandet av material till en sockenfilm, även den ett projekt under Hjalmar Åhmans ledning. Kommunalfullmäktige gav sitt bifall till förslaget, med tillägget att publicera materialet i en bok. Därmed utsågs en bokkommitté bestående av hemmansägare Hjalmar Åhman, sammankallande, förman Karl Hellman och kantor Ivar Irholm.


Arbetet tog sin början och projektet växte. ”Färnboboken” blev arbetsnamnet på denna omfattande sockenbeskrivning – den första på nära 200 år! (se Olof Graus Beskrifning öfwer Westmanland från 1754).


Den kommande boken planerades innehålla allt: en presentation av bygdens invångare – "från grottålder till atomålder", bygdens natur och kultur, socknens religiösa, sociala, kommunala och politiska utveckling samt samhällets moderna föreningsliv, kommunikationer och befolkningsförhållanden.




Västerfärnebo storkommun existerade 1952-71 och omfattade även Fläckebo och Karbenning.



Idén om en sockenbok kom mer lägligt än man kunnat ana. Vid samma tid beslutade riksdagen att avveckla de små sockenkommunerna på landsbygden, de med färre än 500 invånare och istället bilda ”storkommuner”. Västerfärnebo kom då att bilda storkommun tillsammans med Fläckebo och Karbenning. Boken kom därför att bli en sammanfattning över tider som varit, och som redaktören uttryckte sig i inledningen: "ett bestående minne över socknens månghundraåriga självstyre.”


1949 färdigställdes sockenfilmen ”Vi och vår socken”. Även i detta projekt hade Hjalmar Åhman varit drivande och genom hans kontakter anlitades Carl Mangård (1882-1953), andre huvudredaktör vid Vestmanlands läns tidning, som manusförfattare. När nu filmen var klar, hade det anspråkslösa ”seder-och-bruk-projeketet” utvecklats till att bli en omfattande sockenbeskrivning. Hjalmar Åhman, som också var ortsmeddelare till VLT, föreslog för Bokkommittén att vidtala Carl Mangård om den redaktionella rollen även till detta projekt. För att kunna trycka det mastiga materialet måste det redigeras och poleras för att få ge innehållet dess rätta lyft och briljans. De övriga ledamöterna i Bokkommittén gav sitt samtycke och och Carl Mangård kontaktades vilken välvilligt ställde upp som redaktör för boken som fick namnet ”Västerfärnebo – en sockenbeskrivning”.

Nu hade bokprojektet kommit så långt att det fanns en redaktör och nästintill obegränsat med material, men för att någon skulle orka läsa denna sammanställning, ansåg Mangård att boken måste förgyllas med bilder. Fotografer anlitades och man letade även fram gamla bilder för reproduktion. Men då detta hände i en tid utan tillgång till vare sig skanner eller photoshop så fick man lösa bildinfogningen på annat sätt.

Fägerblads klichéanstalt i Västerås visste på lösningen. Där tillverkades tryckplåtar för tryckning av bilderna. Dessa tryckplåtar finns idag bevarade i hembygdsföreningens arkiv.



Klichéer. Den 436 sidor tjocka sockenbeskrivningen försågs dessutom med över hundratalet bilder. Här ses bokens alla tryckplåtar.




Så återstod finansieringen. Intresset för det lilla anspråkslösa projektet att samla in bygdens seder och bruk hade tagit oanade höjder, men vem skulle bekosta tryckningen av en sådan bok? De första preliminära kostnadsberäkningarna uppgick till ca. 15 000 kr, men när boken väl var tryckt så uppgick räkningen till 
25 000 kr istället! Det motsvarar ungefär 436 000 kr i dagens penningvärde.




Karl Hellman (1890-1974), Bokkommitténs kassör.



Kommunalfullmäktige tog sitt ansvar, eftersom de hade beviljat projektet från början. Men hela kostnaden kunde de inte ta, utan man vädjade om bidrag från alla tänkbara håll. Den främste bidragsgivaren var Rotehållarnas besparingsfond, som bidrog med 3 000 kr, Västmanlands läns sparbank och Sala sparbank bidrog med 
1 000 kr vardera. Svenska Metallverken, Wirsbo bruk och Avesta Jernverk tillsköt 500 kr var samt nästan alla av ortens småföretag bidrog med mindre summor. När boken väl gick i tryck fanns det i Bokkommitténs kassa 10 000 kr (174 438 kr i dagens penningvärde). De resterande kostnaderna beräknades täckas av intäkterna från bokförsäljningen. Skulle det ändå finnas skulder kvar, lovade kommunen att tillskjuta detta.

Ursprungligen planerades boken att tryckas i 350-400 ex, men allteftersom intresset för boken ökade beslutades det utöka tryckningen i 1 500 exemplar, fördelat på tre prisklasser: häftad, klotband och halvfranskt band.



En bok, tre utföranden och prisklasser. 
Från vänster: häftad 10 kr, klotband 15 kr, halvfranskt band 20 kr. 



Boken lanserades i november 1951 och såldes av Bokkommitténs ordförande och kassör. Huruvida projektet gick land ekonomiskt är inte känt.


Syftet med boken sammanfattar redaktör Mangård i sin inledning: ”Vår förhoppning är att boken ska bli till nytta för befolkningen, ej minst vid hembygdsundervisningen för skolans högre klasser och därmed bidraga till befästandet av kärleken till fäderneärvd kultur och en god medborgarfostran, fotad på demokratiens grundvalar. Sker så, har den fyllt sin uppgift.”


Och det kan man väl konstatera att den har. Det skulle dröja 30 år innan nästa dokumentation av bygden åter blev aktuell. Idag finns minst sex andra historiska beskrivningar från Färnbo. Men fortfarande är det den nu drygt 70-åriga sockenbeskrivningen som främst används som det övergripande uppslagsverket i bygdens historia.




3 kommentarer: