Prosten Prytz, del 2

Här följer nu fortsättningen av historien om den myndige prästmannen prosten Nils Prytz.

Nils Prytz (1605-1689)

Familj och karriär

1637 var Nils Prytz 32 år fyllda, prästvigd och uppbar en tjänst som skolmästare vid Köpings skola. Hur han såg ut vid den här tiden vet man inte men man får anta att han var skäggprydd redan då eftersom samtiden förväntade sig att präster bar skägg! Skägget ansågs symbolisera ”fasthet och mognad, till skillnad från ungdomens lusta och ostadighet”. Med alla dessa mål uppfyllda var han nu mogen för att gifta sig.

Sin tillkommande fann han hos kyrkoherde Malmenius i Stora Tuna (W-län), den endast 15-åriga dottern Anna Malmenia. Med våra tiders värderingar skulle hon anses vara minderårig men på Prytz tid var flickor giftasvuxna redan från 13 årsåldern!

Bröllopet stod vid nyåret 1640 och i och med äktenskapet fick Prytz ett nytt kontaktnät. Hans hustrus systers svåger var lektor vid gymnasiet i Västerås, men ämnade att flytta till en professorstjänst vid Åbo universitet. Därmed blev Prytz erbjuden att bli lektor vid Västerås gymnasium, vilket han genast tackade ja till.

Västerås domkyrka vid mitten av 1700-talet. Byggnaden till höger om kyrkan är märkt "Gymnasium och Skolan". Ur Olof Graus "Beskrifning öfwer Westmanland" (1754).

På hösten 1640 flyttade Nils och Anna till Västerås och i november föddes sonen Samuel, som endast blev någon månad gammal. Anna födde fyra pojkar på sex år men alla avled innan de blivit årsgamla. Barnadödligheten var stor under 1600-talet, men överlevde barnet sin 15-årsdag kunde de bli riktigt gamla istället.

Vid den här tiden var inte rektorstjänsten en fast tjänst utan den alternerade mellan gymnasiets tjänstgörande lektorer. 1645 blev det Nils Prytz tur att vara rektor. I rektorns uppgifter ingick bland annat att föra noggranna register över skolans elever och verksamheter enligt ett mönster infört av skolans grundare biskop Johannes Rudbeckius (samme man som också införde Sveriges första folkbokföring redan på 1620-talet). Prytz var mycket imponerad av Rudbeckius ordningssinne och förde därför i samma anda register över elevantalet: 86 elever vid gymnasiet, 214 elever i trivialskolan och 50 elever i barnaskolan.

Fernbo signete 1636. I ringen syns en hammare och en plogbill vilka symboliserar bygdens näringar: bergsbruk och jordbruk.

I början av år 1647 avled kyrkoherden i Västerfärnebo församling, Måns Olsson (latin: Magnus Olai Asteropherus) och Nils Prytz erbjöds att efterträda honom. Men Nils lockades inte av detta utan fortsatte sin tjänst vid Västerås gymnasium. Istället tilldelades han Haraker som prebendeförsamling. Ett prebende innebär att innehavaren får de inkomster som församlingen ger, ett slags lön för sin lärartjänst. Själva arbetet som tjänstgörande kyrkoherde i sin prebendeförsamling utfördes i regel av en vikarie.

I januari 1649 utnämndes Nils Prytz till lector Physics vid Västerås gymnasium och klättrade ytterligare ett steg i karriären. Men bara någon månad senare kom ett nytt erbjudande om kyrkoherdetjänsten i Västerfärnebo och trots att han helt nyligen avancerat inom skolvärlden tackar han ja denna gång!

1754. Så här såg det ut i Västerfärnebo centrum hundra år efter Prytz, enligt Grau.
Ur Graus "Beskrifning öfwer Westmanland".

I maj 1649 lämnade Nils Prytz skolvärlden och Västerås för att tillsammans med hustrun Anna flytta till Västerfärnebo och där bli församlingspräst. Men de fick en dålig start i sin nya tillvaro.

Att klimatet ändrar sig är ett fenomen som förekommit i alla tider. Under 1600-talet var det så kallt att man brukar benämna den perioden för Lilla istiden. 

Våren och försommaren 1649 var inte bara kall, den var blöt också. Den höstsådda grödan regnade bort och svälten blev ett verkligt samhällsproblem, så även hemma hos Nils och Anna. De täta förlossningarna och hungersnöden har tagit hårt på den blott 25-åriga hustrun och till midsommar 1650 avled hon av undernäring.

Exakt ett år senare, till midsommar 1651 spirade åter glädjen i Färnbo. Då firades bröllop mellan Nils Prytz och Färnboflickan Sara Månsdotter, dotter till förre kyrkoherden i socknen, Magnus Olai. Vigseln förrättades av biskop Laurelius och hans välsignelse över brudparet tycks ha haft verklig effekt. Nio månader efter bröllopet föddes parets första barn, ett välskapt gossebarn som döptes till Magnus.

När nu Nils var omgift, nybliven far och hemmastadd i sin nya hembygd kunde han på allvar ta itu med att tämja det hårda och kärva Färnbofolket. Mer om det i nästa blogg....