Rättare A G Andersson

Den 2 december är ett datum i den Kohlénska familjen som förknippas med både glädje och sorg. Men den äldsta kopplingen är att just detta datum år 1872 föddes mormors morfar, Anders Gottfrid Andersson.

A Gottfrid Andersson (1872 - 1961)

Han föddes i statarhemmet vid Norr Starfors i Västerlövsta (U-län) och växte upp tillsammans med en äldre syster. Föräldrarna var statdrängen Anders Andersson (1842-1912) och Emma Carolina Eklund (1847-1928).

Statarna anställdes på ett år i taget och under slånkveckan i slutet av oktober hade de chans att byta arbetsplats. Familjen flyttade 1873 till Bjärby gård, utanför Västerås (U-län), 1874 till Limsta, Kila (U-län) och 1877 till Svanå bruk, Haraker (U-län).

Gottfrid hade en äldre syster, Agnes Alfrida. Hon var född 1870 i Stockholm. År 1880 härjade i Mälardalen en difteriepidemi och skördade många offer, däribland Agnes Alfrida. Hon insjuknade under våren och den 17 maj avled hon, 10 år gammal. Samma dag avled ytterligare fem barn i Haraker, varav fyra i samma familj. Alla drabbade av difteri.

Luthers katekes. "Gottfrid Anderssons i Åkerby 1887".

Gottfrid började skolan 1879 och et par år senare utökades familjen med en lillebror, Ernst Arvid (1881-1969).

Efter konfirmationen 1887 var Gottfrid vuxen nog att klara sig själv och gav sig ut i arbetslivet. Likt så många andra unga män med samma bakgrund blev han dräng på de större gårdarna i hemsocknen. På fyra år flyttade han lika många gånger. 1892 återvände han hem till sina föräldrar i Åkerby under Svanå bruk.

På hösten 1895 tog Gottfrid plats som dräng hos hemmansägare Carl Fredrik Kättström i Brotorp, Haraker. Kättström och hans maka började vara till åren och behövde en stark arbetskraft för gårdens sysslor då familjen i övrigt endast bestod av en ogift hemmadotter. 

Rättarlaget vid Kättsta Gård. Andre man från vänster är Gottfrid Andersson.

Den nye drängen blev en verklig tillgång för Kättström i Brotorp. Ganska snart visade det sig även att drängen och dottern bildat parti, vilket ledde till att den 27 november 1897 sammanvigdes drängen Gottfrid Andersson med den 17 år äldre hemmadottern Johanna Lovisa Kättström. Samma dag var tröskverket i Brotorp. Bara ceremonin var över så gav sig Gottfrid ut i arbetet igen och bar 80 säck på sin bröllopsdag!

1900. Milda Andersson hos fotograf Grellstrand i Sala.

Genom giftermålet med Hanna blev Gottfrid näste torpare i Brotorp. I mars året därpå nedkom Hanna (som hon kallades) med en dotter som döptes till Milda Lovisa. Hanna var då 43 år fyllda och Gottfrid skulle fylla 26.

Familjen Andersson. Gottfrid, Milda och Johanna.

Förutom att vara torpare, var Carl Fredrik Kättström rättare vid Kättsta gård, en syssla som mågen nu fick ta över. Gottfrid förblev rättare några år in på 1900-talet tills han friköpte Brotorp. 1917 gifte sig dottern Milda och mågen Henrik flyttade in i Brotorp för att bli dräng åt sin svärfar, precis som Gottfrid en gång gjorde.

1921 såldes Brotorp och Gottfrid köpte istället ett mindre lantbruk i Kila (U-län) dit han och Hanna flyttade tillsammans med dottern och hennes växande familj.

Tullsta.

Att man flyttade till just Kila hade kanske sina skäl. På Limsta ägor bodde Gottfrids åldriga mor ensam kvar och hon behövde hjälp ibland. När hon till slut inte klarade sig själv längre, flyttade hon till Gottfrid och bodde där tills att hon gick ur tiden 1928, 80 år gammal.

Kila kyrkogård.

Två år senare drabbades familjen på nytt av sorg. I september insomnade Johanna, 75 år gammal. Moster Margit (1924-2013) berättade om hur morfar Gottfrid alltid till jul satte en liten gran vid graven, med orden: ”Min Hanna!”

Bäckströms kärra. Här ses morfar Gottfrid tillsammans med två av barnbarnen.

Gertrud sitter i kärran som dras av storasyster Märta.

Som morfar var Gottfrid en god en tillgång i det Kohlénska hemmet och månade om barnbarnens bästa. Mormor Märta (f. 1928) har berättat om hur hon tvingades att sälja majblommor när hon gick i skolan. Blommorna kostade 10 öre styck och och hon hade blivit tilldelad tio blommor. Men Märta såg inget nöje i att gå och ”knacka-dörr”, så hon gick till morfar istället. Han gav henne en hel krona och köpte allihop. Så var det problemet ur världen!

Vidare har mormor berättat om när det var julgransplundring i Grällsta godtemplarlokal som hölls på trettondagen. Trots den typiska trettondagsuLn med snöstorm och kyla så gick morfar Gottfrid ändå med barnbarnen på den utlovade festen!

Dikningsarbete.

”Gammelmorfar” som Gottfrid kom att kallas sedan barnbarnen bildat egna familjer, var en lugn och eftertänksam man som ofta använde sig av ordstäv och talesätt. Ett av många uttryck som han använde, beskrev problematiken med att ta hjälp: ”Många händer gör ett gott arbete, Gud välsigne dem. Men många munnar gör ett tomt grötfat – må Faan ta dem!”

Och nog kunde Gottfrids händer arbeta. Långt upp i åren deltog han i gårdens sysslor – både i höbärgning och dikning. För att klara allt tungt kroppsarbete krävdes stadig mathållning.

Gamla tiders konserveringsmöjligheter gjorde maten många gånger både salt och färglös, men det störde inte morfar Gottfrid. Tvärtom faktiskt – ju saltare maten var desto bättre ansåg han! Det har berättats att spicken sill med stuvade gula ärter var en av honom mycket uppskattad maträtt.

4 generationer. Gottfrid född 1872, Milda född 1898, Märta född 1928, Märit född 1952.

Gammelmorfar bodde kvar i sin kammare i Tullsta och vårdades av dottern Milda ända till slutet. När han den 3 januari 1961 gick ur tiden, 88 år gammal var han Kilas äldste invånare.