Årets Svartådaling 2018

Vårvintern är en hektisk tid för såna föreningsrävar som jag, när alla föreningar håller sina årsmöten. Blir man dessutom engagerad som publikmagnet till olika sammankomster och dessutom jobba däremellan så hinner man inte med att blogga så mycket.

Årets Svartådaling 2018.

Den här vintern har inte varit någon annan lik. Mycket jobb, jobbat extra och två föredrag med noggranna förberedelser inom loppet av 1,5 månad. Men så en dag för någon vecka sedan ringde telefonen och det visade sig vara från Svartådalens Bygdeutveckling. Kvinnan som ringde började berätta om att man sedan ifjol, genom nominering utser ”Årets Svartådaling”. ”Jaha”, hann jag tänka, ”Nu vill dom att jag ska sitta med i nån jury, men DET har jag inte tid med!”

Men innan jag hann avböja det föreställda erbjudandet, så talade hon om att jag var en av tre kandidater och att juryns omröstning resulterade i att jag fick flest röster!

”VA??!”, utbrast jag. ” Det kan väl inte va möjligt?!” ”Jo, det kan det”, sa hon. ”Jag vill bara tala om det nu så att du ser till att du är ledig och kan komma på årsmötet och ta emot utmärkelsen. Men håll tyst, det är bara du som vet om det här.”

Eftersom det är årsmötestider och jag sitter i en styrelse, två valberedningar och ett otal föreningar har jag inte haft tid till att fundera så mycket på detta, men hela tiden sett till att inte dubbelboka mig den kvällen.

Så blev det den 27 mars och det blev kväll och dags för årsmöte hos Svartådalens Bygdeutveckling ekonomisk förening. Men trots att jag var särskilt inbjuden och visste om vad som skulle ske, så blev det ändå en stor överraskning!

Jag är så glad, så stolt och så tacksam för att ha blivit utsedd till ”Årets Svartådaling 2018”. Det här är ett erkännande för att det jag själv tycker allra bäst om, uppskattas även av andra! 

   Historia har alltid varit mitt stora intresse men med tiden har det blivit alltmer nischat till släktforskning och lokalhistoria. Den historien är så mycket viktigare att den berättas och bevaras i vår tid när vi inte är lika bofasta som man var tidigare, även om den tidens människor också flyttade på sig ibland. Utan vår historia är vi rotlösa.

Att jag kom på idén att starta en blogg var för att någonstans få möjlighet att dela med mig av min kunskap. För vad ska jag med all kunskap till om jag inte delar med mig? Men att bloggen skulle få ett sånt stort intresse hade jag aldrig kunna föreställt mig. TACK!

Precis som alla kändisar som vinner utmärkelser så känner även jag att jag vill rikta ett stort TACK till min omgivning, främst min familj som har låtit mig hålla på i alla år, men även alla de gamla Färnbobor som har stått ut med mina myckna frågor och allt möjligt. Många av dem finns inte längre kvar, men minnet av dem och deras berättelser är min uppgift att förvalta till eftervärlden! En av mina många kontakter sa en gång då jag haft någon berättarkväll att ”det är tur att Erik Pettersson är som han är, för när vi (byns äldre) är borta då är det bara Erik som vet nåt!” TACK, för att jag får vara den jag är!!