Bröllopet i Haraker

Den 2 december var det 100 år sedan min mormors föräldrar, Milda och Henrik Kohlén gifte sig. De gifte sig unga och fick ett långt liv tillsammans.

2 december 1917.

Den här kärlekssagan tar sin början omkring 1912 i godtemplarlokalen i Ulvsta. 

Likt så många andra landsbygdssocknar hade nykterhetsrörelsen nått till Haraker. Att engagera sig i någon sorts förening låg i tiden och ortsbefolkningen anslöt sig till de folkrörelser som kom till just deras trakt. Oavsett om det var den frikyrkliga, nyktra eller fackliga organisationen så ville de allra flesta vara med, det blev ett sätt att umgås. 1884 bildades logen ”IOGT no. 903 Hoppets stjärna” och 1910 beslutade man sig för att uppföra ett ordenshus. En tomt i Ulvsta förvärvades och föreningen köpte in en större timmerbyggnad från Gussjö i Fläckebo socken. Den plockades ned, kördes hem till Ulvsta och stod färdig att tas i bruk på höstkanten 1910. Den nya lokalen blev den naturliga träffpunkten för bygdens föreningsliv och aktiviteter.

Godtemplarlokalen. Så här såg lokalen i Ulvsta ut då Milda och Henrik träffades. 
Byggnaden finns kvar men är idag privatbostad.

Två kilometer söder om godtemplarlokalen ligger Hasselbäck. Där inflyttade i april 1912 en familj som bestod av jordbruksarrendator Bernhard Kohlén, hans hustru Mina och barnen Anton, Arvid, Henrik och Berna. Den yngste av sönerna, Henrik, var 15 år och sökte sig till det enda nöje som fanns i byn – godtemplarlogen.

Förlovningsfoto. Henrik vid fotografen 1916.

En halv kilometer norr om den nybyggda lokalen ligger hemmanet Brotorp. Där bodde hemmansägare Gottfrid Andersson med sin hustru Johanna och deras dotter Milda, som på pingsten 1912 hade konfirmerats. Efter konfirmationen ansågs man vuxen och fick därmed tillåtelse att delta ”vuxenaktiviteter” tex. besöka dansbanan eller annan föreningsverksamhet.

1916. Mildas förlovningsfoto.

När vet ingen, men troligen ganska snart möttes de båda ungdomarna, Milda Andersson och Henrik Kohlén. Jämnåriga stod de där, i vägskälet mellan barndom och vuxenvärld. Säkert funderade de över hur livet skulle bli, vad som väntade dem. Milda kände troligen inte av någon stress över att ge sig ut och tjäna piga. Hon var ensambarn och så länge hon inte var bortgift behövdes hon hemma hos sina föräldrar. Henrik däremot hade all anledning att känna pressen. Han hade inget arv att vänta och hans far var ”bara” arrendator. Men arbete saknades inte, så han blev kvar hemma som dräng åt sin egen far.

Så gick en tid. Henrik och Milda växte alltmer samman och på hösten 1917 började det bli aktuellt med bröllop eftersom Milda väntade barn. Milda var nu 19 år och enligt lagboken giftasvuxen. Henrik däremot, var 20 år och minderårig. Vid den här tiden blev män och ogifta kvinnor myndiga först vid 21 års ålder. För att få tillstånd att ändå gifta sig, fick man ”Gå till kungs”.

Att ”gå till kungs” innebar att när/om verkligt svåra bekymmer uppstod kunde man skriva till Kunglig Majestät (dvs. regeringen) där kungen var högst beslutande och kunde ge ett utlåtande i frågan. Genom att ”gå till kungs” kunde brottslingar få sina straff förmildrade, eller ett komplicerat äktenskap kunde godkännas.

Harakers kyrka.

Men trots att Milda var giftasvuxen fick hon inte själv avgöra vem hon gifte sig med. Hon var ju inte myndig och därför måste hennes föräldrar ge sitt godkännande till det tänkta äktenskapet. Och det gjorde de, Henrik var välkommen som måg i Brotorp. Enligt prästens noteringar i Vigselboken hade både Milda och Henrik gett sitt ”muntliga samtycke” till äktenskapet, så nog var det äkta kärlek mellan de unga tu. Nu återstod endast svaret från Kungl. Maj:t och den 26 oktober kom svaret. Kungen gav sitt godkännande till äktenskap mellan Henrik Vilhelm Kohlén och Milda Lovisa Andersson. Nu kunde man börja rusta för bröllop!

Nu blev det nog inte något storslaget kalas, eftersom Milda var gravid, men bröllop blev det ändå. Vigseln hölls i brudens hem och förrättades av kyrkoherde Nord på Första advent-söndagen, den 2 december 1917.

Familjen Kohlén 1936.

I mitten av januari 1918 nedkom föddes parets första barn – Aina Lovisa Vilhelmina. Med tiden utökades familjen med ytterligare sex barn. 1921 flyttade familjen till Kila socken (U-län) och blev bönder.

2 december 1967. Hela familjen samlad då Milda och Henrik firade guldbröllop.

1967 kunde makarna Kohlén fira guldbröllop. Det gjorde man också med middag för den närmaste släkten på Lindströms Festvåning i Sala. Familjen bestod då av förutom de sju barnen, 13 barnbarn och tre barnbarnsbarn.

Hyllningsvisa. I familjen Kohlén har det diktats och sjungits mycket och ofta på bemärkelsedagar.
Den här texten är diktad av sonen Artur.

Makarna Kohlén blev ett verkligt strävsamt par. Tillsammans delade de ansvaret för barnuppfostran, djurskötsel och arbete i åker och äng och drev lantbruket i Tullsta i 43 år. ”Sagan om Henrik och Milda” ändades 1970 –  just den 2 december då Milda avled, 72 år gammal.

Fotnot: Visst ser Milda otroligt smal ut på bröllopsfotot, med tanke på att hon knappt sju veckor senare födde en dotter? Det stämmer, men det är inte photo shop. Fotot är taget först en tid efter både bröllop och nedkomst!