Den Hedströmska affären i Hebo

Plötsligt en dag så sammanfaller min ledighet med ett regnväder och jag får inspiration till att berätta något historiskt från bygden. Denna gång är det handlanden Hedström och hans maka som står på tur, vars handelsbod stängdes för exakt 100 år sedan.

Hedströms. Så här såg det ut när det begav sig i slutet av 1800-talet och det är inte mycket som har förändrats. Mellan fönstren på byggnaden till vänster kan man skymta affärsskylten.

Kopparbergsvägen, som går från Nykrogen i norr till Tomta i söder, är en mycket gammal väg och var en gång i tiden en viktig transportled i utvecklingen av Sverige. Här forslades kopparmalmen från gruvan i Falun, därav namnet. Sedan lagen om handelns rörelsefrihet  instiftades 1864 blev det möjligt att driva handel utanför städerna och då var det mycket attraktivt att öppna handel längs vältrafikerade vägar. Därför startades i Hebo den första handelsboden omkring 1870 av snickaren Julius Walfrid Hedlund, född 1845 i Fågelvik (S-län). Men det var svårt att skapa behovet av en handelsbod hos de självhushållande grannarna. Redan 1872 avflyttade han från orten och affärsverksamheten upphörde.

På hösten 1875 bosatte sig Carl Adolf Jonsson här med sin familj. Han var född 1845 i Köping och tillsammans med hustrun Brita Carin Johansson (1846-1938) återupptog de föregångarens försök att idka handel. Familjen utökades med två söner innan man efter ett par år bröt upp och flyttade igen.

Handlanden J. W. Hedström (1843-1915)

1878 kom gårdens näste ägare – Johan Wilhelm Hedström, affärens namngivare. Han var född 1843 i Haraker och gift med Charlotta Matilda Johansson och de fick åtta barn tillsammans. Vid den här tiden hade inte lanthandeln fått sitt riktiga genombrott än varför de små handelsbodarna oftast drevs som en binäring till den huvudsakliga verksamheten. Hedström titulerades den första tiden som sadelmakare och hemmansägare, men så småningom ändrades titeln till endast handlanden. Nämndeman var ytterligare en titel han uppbar en tid.

Under 35 år var Hedström ensam handlare i Hebo och besvärades inte av någon konkurrens, men 1914 öppnades ytterligare en butik – bara ett stenkast från Hedströms! Ungefär samtidigt bröt Första världskriget ut och det blev svårt med importerade varor, bland annat kaffe. Under hösten 1914 gjorde några Hebobönder en gemensam resa till Sala där de blev erbjudna att köpa 10 kg kaffe till ett extra förmånligt pris. 

”Kaffet kommer att bli dyrt. Nu kostar det 2:-/kg, men om Ni köper 10 kg på en gång får ni det för 1:90/kg istället!”, löd erbjudandet. Alla Hebobönder köpte på sig 10 kg var – alla utom en som åkte hem och berättade om erbjudandet för Hedström. ”Jag köpte inget eftersom jag handlar allting av Dig. Jag förstod ju att jag får köpa 10 kg av Dig också till samma pris.” 

Hedström kände sig säkert en aning smickrad av att ha så lojala kunder, men han krusade ingen! Därför blev svaret följande: ”Nej, det är alldeles omöjligt! Ett kilo kan du väl få 10 öre billigare, men 10 kg är då alldeles omöjligt!!” Och så blev det, Hedströms affärsprinciper ändrade man inte på i första taget.

Kort tid därefter drabbades Hedström av sockersjuka, en vid den här tiden ännu obotlig sjukdom och han avled i januari 1915, 71 år gammal. Därmed slapp han undan fler bekymmer om konkurrenter och besvärliga prissättningar.

"Madam" Hedström (1847-1927)

Efter Hedströms död fortsatte hans änka Charlotta Matilda ensam att driva handelsboden och lantbruket.

Hon kallade sig ”Madam Hedström” vilket var en fin titel som gärna förknippades med ”fint folk” som inte arbetade. Men Madam Hedström kunde jobba hon! Trots att hon hade en dräng som skulle hjälpa henne med lantarbetet så var det hon som gjorde grovjobbet!

Det berättas att sedan maken dött skötte hon både butiken och mjölkningen av gårdens kor på egen hand. Ibland hände det att kunderna kom till en obemannad butik men man visste att söka expediten i ladugården. Men Madam Hedström var inte rådlös, hon fann alltid någon lösning. Bäst var ju om en sånt här tillfälle inträffade på sommarhalvåret. Då kunde hon uppmana kunderna att: ”Gå ut i trädgården å smaka på bären me'ns jag mjölkar färdigt – jag kommer så fort jag kan!”

I tre år skötte hon affären själv, men på grund av ransoneringstider och redovisningsbekymmer valde hon att avveckla butiken. Dessutom hade hon fått ökad konkurrens från den moderna affären i granngården. Så sålde hon sedan egendomen till Klas Palmberg (1866-1947) och köpte sig torpet Östermalm i Hebo, men drabbades av ohälsa och bodde sista åren som inhyses hos Per Erik Jansson i Hebo. 

Madam Hedström gick ur tiden 1927, 80 år gammal.

Hedströms gravvård på Västerfärnebo kyrkogård.

Den här berättelsen är hämtad från J. Davids bok om butikshandeln i Västerfärnebo.

Mosstorpet på Prästgårdens ägor

På Prostgårdens ägor i Västerfärnebo har det funnits ganska många torp genom tiderna. En del har försvunnit medan andra har bestått, byggts om eller ersatts med nya byggnader. Här är historien om Mosstorpet.

2017. Så här ser det ut vid fd. Mosstorpet idag. Eken kan säkert vara kvar sedan Högboms tid.

Mosstorpet som troligen fått sitt namn efter en närbelägen mosse eller sankmark, går att spåra till 1770-talet. Den förste torparen här var skomakaren Olof Högbom. Han var född 1746 i Ovansjö församling (X-län) och gifte sig 1774 med Lisa Hansdotter från Norberg. Bröllopet stod i augusti, i slutet av oktober flyttade de nygifta till Västerfärnebo och i slutet av november föddes dottern Cathrina. Familjen utökades med barnen Johan, Per Olof och Anna Maja.

Då Olof Högbom flyttade till Västerfärnebo titulerades ”tyskskomakaregesäll” och blev med tiden erkänd som tyskskomakare. ”Tyskskor” var en finare typ av skor som tillverkades enligt en teknik som importerades till Sverige under 1600-talet genom tyska skomakare. De tyska skorna var mer exklusiva än de svenska, eftersom de tillverkades med läderbottnar. Svenska skor var betydligt billigare då de bottnades med näver. Följden blev därför att när en svensk skomakare tillverkade skor efter tyskt mönster, blev han en tyskskomakare.

Likt så många andra drabbades Olof av den dödliga folksjukdomen lungsot. På våren 1805 avled han strax före sin 59-årsdag och torpet ärvdes av hans änka samt barnen Per Olof och Anna Maja. Per Olof hade gift sig 1803 och flyttade tre år senare tillsammans med sin hustru till Ramnäs och Anna Maja gav sig ut i världen för att tjäna piga.

Änkan Lisa Hansdotter blev nu ensam i torpet men hade redan 1778 utsetts till socknens barnmorska, så hon hade sin egen utkomst. 1811 flyttade dottern Anna Maja hem till sin mor för att vara henne behjälplig. Anna Maja själv behövde också hjälp i form av barnvakt, eftersom hon året innan fått sonen Anders Gustaf. Mor och dotter kunde på så vis hjälpa varandra en tid innan Lisa drabbades av giktvärk och blev sängliggande. I februari 1826 gick hon ur tiden, nära 77 år gammal.

Friköpt. Så här såg stugan ut på 1930-talet, sedan det friköpts och fått namnet Högbomstorp. Eken är densamma som idag.

Nu övertogs Mosstorpet av dottern Anna Maja (1784-1860) och hennes son, Anders Gustaf, gav sig iväg för att ta plats som dräng i Svedbo. Hans husbonde hette Per Mattsson och var skomakare och här fick Anders Gustaf lära sig skomakaryrket. 1831 återvände han hem till sin mor, fullärd och redo för att föra familjetraditionen vidare.

1833 gifte sig Anders Gustaf Högbom med Anna Mattsdotter från Norr Hörende. De fick barnen Anna Stina (1835-1837) och Anders Gustaf (1840-1844).

Plötsligt under våren 1846 insjuknade hustrun Anna i en ovanlig sjukdom och efter ett snabbt sjukdomsförlopp med svåra kräkningar, avled hon 44 år gammal.

Anders Gustaf blev nu ensam i Mosstorpet tillsammans med sin åldriga mor. I oktober 1847 gifte han om sig med Stina Larsdotter från Hällby och i januari 1850 föddes sonen Carl Johan (1850-1930).

Men trots det blev inte lyckan långvarig hos Högboms. I början av april 1850 var Anders Gustaf ute och fiskade vid islossningen på Svartån. Just som han höll på att ordna med redskapen kantrade båten och stjälpte. Anders Gustaf kom under och drunknade! Han blev 40 år.

Mosstorpet övertogs nu av änkan Stina Larsdotter som blev ensam med sin nyfödde son och gamla svärmor. På årets sista dag 1851 gifte hon om sig med Jan Mattsson från Skogbyn.

1872 var det åter dags för generationsskifte i Mosstorpet. Carl Johan Högbom var nu 22 år gammal och gifte sig med Johanna Nyberg från Viggbo. De fick två söner och två döttrar.

Sedan Carl Johans mor och styvfar gått ur tiden, bröt familjen Högbom upp och flyttade till Surahammar.

Soldat Hellbom. Carl Johan Hellbom (1863-1929) var indelt soldat för Hällby rote innan han med familjen bosatte sig i Mosstorpet.

Ny torpare blev nu Carl Johan Hellbom (1863-1929). Han hade varit indelt soldat för Hällby rote men i och med att indelningsverket avskaffades och allmän värnplikt infördes, pensionerades han. Hellbom var gift med Lovisa Christina Eriksson (1863-1955) och de hade två söner och fyra döttrar med sig då de flyttade in i Högbomstorpet som stugan numer kallades. Under deras tid här föddes ytterligare tre döttrar.

1906 flyttade familjen Hellbom till Haraker och in i Högbomstorpet flyttade arbetaren Per Erik Hoffström. Han var född 1845 i Sör Gersbo och gift sedan 1899 med Gustafva Larsdotter, född 1850 i Säfsnäs (W-län). De hade inga gemensamma barn, men Per Erik hade sex söner och en dotter sedan ett tidigare äktenskap och Mor Stava som hon kallades, hade en son och en dotter.

Familjegrav. Per Erik Hoffströms familjegrav på Västerfärnebo kyrkogård.

På våren 1923 friköpte Per Erik Hoffström stugan från Västerfärnebo prästgård och kunde därmed titulera sig ”lägenhetsägare” i kyrkoboken. Men lyckan över att vara sin egen blev inte långvarig. Kort därefter drabbades han av någon magåkomma och avled i juli samma år, 78 år gammal. Stugan ärvdes då av sonen Erik Albert Hoffström, född 1890 i Karbenning. Han var gift med Maria Karolina Löfgren och hade två söner och två döttrar. Den nya generationen Hoffström stannade ett år innan de flyttade igen.

Gustava Hoffström "Mor Stava" (1850-1947)

Mor Stava blev en känd profil i bygden och deltog aktivt i missionsförsamlingens verksamhet. Enligt J. Davids anteckningar visste alla i hennes närhet visste vad hon tyckte och tänkte eftersom hon ofta och gärna tänkte högt och pratade med sig själv! För att klara avbetalningarna på fastighetsaffären, tvingades Mor Stava att hyra ut en del av stugan. 

Hyresgästen som flyttade in var Henning Norqvist (1897-1976) med familj. Han var född i Hällby och titulerades jordbruksarbetare i kyrkoboken. På söndagarna var han orgeltrampare i Västerfärnebo kyrka. Hans hustru hette Judit Karlsson (1902-1984) och de hade barnen Henry (1924-1994), Sven (1927-1999), Vivan (1937), Gun-Britt (1939) och Kerstin (1941).

Familjen Henning Norqvist.

1933 köpte Henning Norqvist Högbomstorpet och Mor Stava flyttade till ålderdomshemmet där hon avled 1947, 97 år gammal.

Den gamla stugan som nu fick åter fick en ny ägare, var mycket sliten och omodern. Efter krigsslutet -45 föddes framtidshopp och en dröm väcktes om att bygga en helt ny villa med tidens alla bekvämligheter. Så skedde också och den nya villan stod färdig 1947.

Norqvistens. Så här ser Henning Norqvists villa ut idag, 2017.

Dal-Pers affär i Brobacke

Alldeles nyligen ordnades en byfest för de boende i Sör Gersbo där det bland annat förekom frågesport i ”Gersbo-kunskap”. En fråga hade handlat om vem som var den förste handlaren i Sör Gersbo – Pettersson eller Dal-Per? Och här kommer svaret.

Affären i Brobacke 1944.

I korsvägen i Brobacke, Sör Gersbo, fanns till mitten av 1940-talet en hög tvåvåningsbyggnad som kallades Dal-Pers affär. Platsens benämning har samma ursprung som Brobacke i Hedåker, dvs. en bro i anslutning till en backe.

Brobacke i Sör Gersbo som det nu ska handla om, ligger på Prästtorps ägor och år 1883 upprättades ett torpkontrakt på 49 år mellan Prästtorps ägare Carl Gustaf Hellström (1855-1916) och gårdfarihandlare Fix Per Olsson.

Fix Per Olsson var född 1851 i Gagnef (W-län) och försörjde sig som gårdfarihandlare och vandrade omkring och saluförde hantverksalster och lättare smidesarbeten. Med sin lastade dragkärra besökte han socknarna i södra Dalarna och norra Västmanland.

Han gifte sig 1877 med Kerstin Olsdotter (1853-1941) och fick med henne dottern Matilda Kristina (1878-1893). 

Dal-Pers familjegrav. På Västerfärnebo kyrkogård finns detta gjutjärnskors kvar över "P Dalbergs familjegrav". Gravvården anskaffades då dottern Matilda Christina avled 1891, endast 13 år gammal. Hennes namn och årtal finns gjutna i korsets andra sida.

Men som sagt, 1883 flyttade Fix Per med sin familj till Västerfärnebo. Eftersom han var dalkarl blev det naturligt att kalla honom Dal-Per, så naturligt att Fix Per själv valde att byta efternamn. Först kallade han sig 'Berglund', men sluligen bestämde han sig för 'Dalberg'.

Sedan Dal-Per kommit till rätta i Brobacke fortsatte han som gårdfarihandlare i den nya hembygden och i angränsande socknar.

Omkring 1890 hade han lyckats spara så pass mycket att han hade råd att bygga om torpet i Brobacke. Stugan förvandlades nu till en tvåvåningsbyggnad med bostad i övre planet och butikslokaler i det nedre.

Dal-Per slutade nu som gårdfarihandlare och öppnade istället en liten handelsbod. Men hans vandringar med dragkärra fortsatte. För att förse sin butik med varor fick han hämta dem själv och det gjorde han hos handlanden Oskar Bernholm i Norr Salbo.

Dal-Per drabbades av diabetes, en obotlig sjukdom i början av 1900-talet och avled 1910, 59 år gammal. Hans änka, Dal-Pers Mor kallad, sålde då ut lagret och butiken stängdes.

Tolv år senare, 1922, hade Bernholms affär i Norr Salbo bytt ägare. Den nye ägaren hette J. David Pettersson (1889-1977) och ville utvidga sin verksamhet. J. David hade likt sina företrädare i Norr Salbo erbjudit utkörning av varor, men eftersom det inte fanns någon butik i Sör Gersbo med omnejd hade han en stor kundkrets i dessa trakter.

Genom hemleveranserna kom J. David i kontakt med Dal-Pers Mor som berättade om sin framlidne makes handelsbod. Det kanske vore idé att här öppna en filial?

Sagt och gjort. Hyreskontrakt upprättades om att J. David skulle få nyttja nedervåningen till butiksverksamhet till en kostnad av 25:- i månaden. Filialen i Brobacke var öppen varann dag och förestods av J. Davids expediter.

På affärstrappen. Här ses expedit Linnéa Wennström vid entrén till J. Davids filial i Brobacke.

Från början av 1940-talet förestods Brobacke-filialen av J. Davids son Kalle Pettersson (1917-1999) som här började sin karriär som lanthandlare.

Men samtidigt rasade andra världskriget ute i Europa och Kalle blev inkallad. Hans ersättare bakom disken blev nu J. Davids trotjänarinna Linnéa Landgren (1903-1986).

Sedan Dal-Pers Mor flyttat till ålderdomshemmet och gått ur tiden fortsatte J. David att driva sin filial i Brobacke. Men den gamla butiken var alltför sliten och tungarbetad. Dessutom låg den lite avskiljt. Därför bestämdes det att ett nytt affärshus skulle uppföras mer centralt, längs Skultuna-vägen.

Interiör 1944. Så här såg Brobacke-affären ut strax innan stängning i december 1944.

Till julhandeln 1944 stängdes butiken i Brobacke för sista gången. En ny butik öppnades nu i en nyuppförd byggnad och Dal-Pers gamla affär plockades ned och såldes. Kriget hade gjort att vedförråden överallt sinade och allt som gick att omvandla till vedbrand var eftertraktat. Den gamla affärens öde blev alltså som ved, ett öde som delades med många andra överblivna byggnader.

Så det här är alltså svaret: Dal-Per var före J. David och Kalle Pettersson – JA, men han var inte den förste handlaren i Sör Gersbo. Vem det var, är en annan historia!

Besöket från Kanada

Idag är det ett år sedan jag i regn och rusk guidade runt i Västerfärnebo med svenskättlingar från Kanada. Trots det råa och kalla vädret fylldes dagen av ljus och värme.

På kyrkbacken i Fläckebo.

Då var det fredag, fredag den 13:e. Den skrockfulle skulle säga att det betyder otur och det kanske att vi hade när det gällde vädret. 8-10 grader ”varmt”, regnskurar och allmänt gråkallt – men i övrigt skulle det bli en mycket lyckad dag! Jag hade stämt träff med Kerstin Wistrand, ordförande i Fläckebo hembygdsförening vid Fläckebo kyrka för att där ta emot de långväga gästerna.

Vid 10:30-tiden anlände så gästerna. Stina Josefsson från Falun kom då från Sala där hon hämtat sin syssling Fred Wah från Kanada och hans döttrar Jennifer och Erika. Vi möttes på kyrkbacken och inne i kyrkan hade Kerstin dukat fram kaffe med dopp.

Kyrkkaffe.

Freds mamma, Karin Eriksson (1916-2015), emigrerade tillsammans med sina syskon och föräldrar Henning och Alma Eriksson till Kanada 1923. Henning var född 1890 i Västerfärnebo och Alma 1895 i Fläckebo och nu var Fred nyfiken på om det fanns några spår kvar efter hans förfäder.

Efter kaffet gick vi ut på kyrkogården och besökte Freds mormors mors grav. Hon hette Sofia Eriksson och gav livet åt nio barn. Vid 49 års ålder blev hon änka med fyra minderåriga barn. För att klara sitt uppehälle blev hon hushållerska hos sin ogifte svåger, Gustaf Eriksson (1853-1940). Även hans grav besågs innan vi satte oss i bilarna för att förflytta oss till Degerängen, den plats där Freds mormor och även Stinas morfar var född.

Degerängen, Fläckebo. Här ses Freds mormors mor Sofia Eriksson (1854-1937) tillsammans med sin svåger Gustaf Eriksson (1853-1940) utanför stugan i Degerängen. De levde som gifta sedan Sofia blivit änka 1903. Stugan är numer om- och tillbyggd.

Därefter blev det lunch på Sätra Brunn innan dagen fortsatte i Västerfärnebo. Där visade jag dem kyrkan och flera släktgravar.

Erikssons-Tildas. Något kors finns inte kvar vid Freds morfars mors grav men kyrkogårdsvaktmästaren hade märkt ut platsen med två korslagda kvistar.

Nu återstod endast en önskan för Fred – han ville se den plats där hans mamma Karin bott som barn, så vi åkte till Sjösvedde.

Långt uppe i skogen, vid Tappebosjöns strand, ligger en plats som kallas Sjösvedde som betyder 'svedjan vid sjön'. Här bodde Freds mormor, morfar, mamma, moster och morbror hos Freds morfars mor fram till 1923. Stugan de bodde i finns inte kvar, men grunden är fullt synlig och resterna av jordkällaren.

Sjösvedde 1923. Här är ses Henning Eriksson med familj vid stugan i Sjösvedde på sommaren 1923, strax innan de emigrerade till Kanada. Från vänster: systrarna Märta samt deras farmor Matilda, Erikssons-Tilda kallad. Vidare ses makarna Alma och Henning Eriksson.

Det blev en gripande stund då den gamla bildens detaljer återfanns i naturen. Grunden efter stugan och den plana stenen som flickorna sitter vid, finns fortfarande kvar!

"På mammas sten". Här står Fred på den sten som hans mamma fotograferades vid för 93 år sedan.

Nu var alla mer än nöjda, men då hade jag en överraskning kvar! Så vi åkte till Hedåker och svängde in på en ladugårdsbacke. ”Vad är nu på gång?” såg jag hur de tänkte. ”Surprise!” sa jag.

Skräddars i Hedåker, juni 2016.

”Nu har vi kommit till Hedåker och den här gården kallas för 'Skräddarns'. Den byggdes på 1700-talet av en skräddare som hette Jan Matsson. Han var din morfars farmors farfars far”, förklarade jag för Fred och visade honom denna sammanställning:

Släktträd. Här är beviset - Fred är ättling i sjunde led från skräddaren Jan Matsson (1737-1805).

Sedan vi studerat sammanställningen ett slag hade vi nått dagens final och det återstod endast en sista överraskning:

Tjocka släkten!

Nu visade jag hela sidan och pekade på namnet längst ned till höger. ”Here”, sa jag. ”It's me!” Det jubel som nu utbröt har nog aldrig tidigare hörts över Hedåkersslätten, scenen var som hämtad ur en tv-produktion! Genom 1700-talsskräddaren så är Fred ifrån Kanada och jag är sjumänningar! Nog är det märkligt, att någon från andra sidan Atlanten söker släktforskningshjälp i Västerfärnebo och den de får tag på är en avlägsen släkting?!

Sjumänningar. På historisk mark i Hedåker, förevigades detta möte. Fascinerande!
"Fredag den 13:e" var inte otursdrabbad den här gången i alla fall!