Prosten Prytz, del 7

Förutom Magnus så fanns ytterligare tre barn i familjen Prytz som överlevde sin barndom: Anna, Andreas och Claes. Vad hände med dem? Hur lyckades de i livet? Detta avsnitt handlar om deras liv och leverne.

Näst äldst av syskonen var Anna, född 1655. Hon gifte sig 1677 med prästmannen Petrus Christierni Christiernin. Anna avled redan i början av 1680-talet, kanske i samband med en förlossning. Exakt årtal och orsak är för mig obekant. Änkemannen Petrus Christiernin gifte om sig 1684 med Anna Elvius och efter prosten Prytz död blev han ny kyrkoherde i Västerfärnebo. Petrus Christiernin förblev kyrkoherde i Färnebo fram till sin död 1717.

Petrus Christierni Christiernin (1642-1717)

Nummer tre i syskonskaran var Andreas. Han var född 1658 och kom tidigt att utses till organist i församlingen, helt och hållet på initiativ av den dominerande fadern. Men, Andreas Prytz saknade allt av det som kallas för musikaliska färdigheter. När kyrkorådet upptäckte att han – organisten – hade på grund av sin okunskap fördärvat det dyrbara orgelverket, då hade det gått för långt. För att få fortsätta sin tjänstgöring krävde kyrkorådet att han måste ta lektioner hos organisten i Kila (U-län) för att inte fördärva instrumentet alldeles!

I november 1686 gifte han sig med Helena Zenius, dotter till häradshövding Per Zenius i Sala och uppväxt i ett förnämt hem med tjänstefolk men efter giftermålet fick hon en annan tillvaro. Hon sågs inte med helt blida ögon av församlingen och man retade sig på hennes nonchalans och högfärdighet. Det var egenskaper som hon inte hade någon nytta av efter giftermålet med Andreas Prytz. Inte nog med att han var oduglig som organist, han var illa omtyckt också, för att inte tala om den avskyvärde svärfadern! Nej, hon hade verkligen gift sig med ett getingbo – ingen tyckte om familjen Prytz och det blev knappast bättre med hennes medverkan. Hon passade helt enkelt inte in hos det präktiga Färnbofolket.

Andreas satt ändå ganska säkert på sin orgelpall så länge prosten Prytz levde och bestämde. Ingen tordes gå honom emot, hur gärna man än ville. Men så fort den gamle herden var död och begraven inleddes arbetet med att avsätta Andreas, men det var svårare än man kunnat ana. Andreas blev kvar, men på ett villkor: han måste tillåta att någon annan spelade på orgeln när församlingen så önskade!! 

Sörgår'n. Så här ser Sörgår'n ut idag, centralt beläget i Björsbo. Till vänster skymtar man boningshuset i Magnuses; och till höger skymtas Mats-Anders loge. Uppemot skogen ses Kalles långa ekonomibyggnad och längst ut i bildens högra kant skymtar man Vretaberg – den gård där prosten Prytz bosatte sig år 1663.

Även Andreas blev bonde i Björsbo, på den andra gården som prosten erövrat genom sina fastighetsaffärer. Den gården låg alldeles intill Magnus gård och kallades för Sörgården, vilket den gör än idag. Eftersom dessa gårdar var de ursprungliga gårdarna i Björsbo törs man anta att Magnus’ gård med all sannolikhet kallades för Norrgården, eftersom den andra gården ligger söder om den första. Tre generationer efter den oduglige organisten delades även denna fastighet i två enheter: Sörgår'n, som fick behålla det gamla gårdsnamnet; och Mats-Anders som uppkallades efter Andreas Prytz barnbarnsbarn Mats Andersson. Även dessa gårdar ägs fortfarande av ättlingar i rakt nedstigande led från prosten Prytz.

Mats-Anders. Efter att Sörgården delades på 1700-talet kom denna gård att kallas Mats-Anders efter Andreas Prytz sonsonson Mats Andersson. 

Yngst av syskonen Prytz var lillebror Claes. Han var född 1662 och skrevs tidigt in vid Västerås Gymnasium. Efter att där ha avslutat sina studier sökte han sig som volontär till Livregementet till häst i Stockholm för att därefter förflyttas till Kungsör och där utbilda sig till kavallerist.

1679 utökade prosten Prytz sitt jordinnehav med en ännu en egendom på samma tvivelaktiga sätt som tidigare. Egendomen hette Bro och var en avsöndring från Västerbykil. Här blev nu Claes bonde och 1682 gifte han sig med Christina Abrahamsdotter (1660-1707). Hon födde honom sex döttrar, men endast två levde till vuxen ålder. 

Så långt var allt lugnt, men kunde ana vad som komma skulle…

I april 1695 uppdagades en skandal i familjen Prytz som spred stor skadeglädje i bygden. Under hela prosten Prytz tid i Färnebo straffades de församlingsbor, som begick äktenskapsbrott, mycket hårt. Men märkligt nog tycks sonen Claes helt ha undgått vilka risker det kunde medföra. I den historia som nu avslöjades framgick det att Claes, tillsammans med sin svägerska Helena Zenius (Andreas Prytz hustru), haft ett sexuellt förhållande!

Sexualbrott under 1600-talet var något man såg mycket allvarligt på och det delades in i olika grader av bestraffningar:

• Lönskaläge –  samlag mellan två ogifta personer

• Enkelt hor –  samlag där den ena personen redan var gift med någon annan 

• Dubbelt hor –  samlag mellan två personer som redan var gifta med någon annan

• Trefalt hor el. Kätteri – samlag mellan två gifta personer som dessutom var nära släkt med varandra.

Trots att Claes och Helena saknade blodsband, dömdes de ändå av häradsrätten för kätteri och straffet blev att de skulle ”döden dö”. Eftersom brottet begåtts i Stockholm skulle även exekutionen ske där. De dömda fördes dit, men av okänd anledning verkställdes aldrig dödsdomen och de båda kom levande åter från huvudstaden. Hur livet togs ut fortsättningsvis för Helena är inte känt. Claes däremot drabbades av svåra ekonomiska bekymmer. För att klara dessa pantsatte han egendomen hos häradshövdingen Pehr Gyllenhöök på Forss (Hörnsjöfors). Gyllenhöök ställde upp på samma villkor som prosten Prytz gjorde: om inte Claes kunde återbetala lånet enligt överenskommelse, övertog Gyllenhöök panten och gården blev därmed hans. Men just som så höll på att ske, grep släkten Prytz in och räddade hela situationen. Det var Claes systerson Nicolaus Petri Christiernin (1680-) köpte tillbaka egendomen. Resten av sitt liv var Claes sjuklig och dog utfattig.

Familjen Christiernin förblev ägare till Bro en tid, men gården arrenderades ut och drevs av s k. landbönder (arrendatorer). Okänt är dock hur länge familjen Christiernin ägde Bro, eftersom det i kyrkbokföringen inte nämns någonting om ägandeförhållandena. Där framgår endast vilka som bodde och brukade gården. Bro kom att drivas av landbönder till senare delen av 1800-talet då den började gå i handel och säljas till egenägande bönder. Därför finns det inte samma djupa Prytz-rötter i Bro som det gör i Björsbo.

Bro. Avskiljt ifrån Västerbykil ligger gården Bro med anor från 1300-talet.

Nu återstår endast avslutningen av denna serie, men den kommer i nästa blogg...