Prosten Prytz, del 5

Hurdan var prosten Prytz som familjefar och vilken inverkan hade han på sina barn? Här får vi möta den äldste sonen: Magnus Prytz.

Nils Prytz (1605-1689)

Som tidigare nämnts överlevde ingen av de fyra barnen ifrån Nils Prytz första äktenskap. Sedan även första hustrun avlidit gifte Nils om sig med färneboflickan Sara Månsdotter och bildade ny familj. Hon födde honom sex barn inom 10 år: Magnus, Margareta, Anna, Andreas, Carl och Claes. Dottern Margareta avled knappt ett år gammal och sonen Carl dog i 20-årsåldern.

Äldst av de överlevande barnen var Magnus. Han var född i mars 1652 och skrevs som 13-åring in vid Västerås skola för att tre år senare avancera till universitetet i Uppsala. Efter ytterligare två år återvände han till Västerås. Magnus hade då hunnit bli 18 år gammal hade upptäckt nöjet med nattlivet i Västerås. Västerås var vid den här tiden ännu inte någon större stad, men likväl fanns här både krogar och horhus…. Men om en djäkne nyttjade dessa inrättningar kunde det stå honom dyrt. Ordningsbrott utförda av gymnasiets egna djäknar dömdes i första hand av konsistoriet, dvs. skolans styrelse som utgjordes i huvudsak av skolans lektorer. I mars 1667 blev Magnus anmäld av gymnasiets rektor till konsistoriet för att tillsammans med andra djäknar härjat runt på stadens krogar samt härjat och slagits på stadens gator.

Trots detta begärde domkapitlet i Västerås ett halvår senare, att biskopen i Strängnäs skulle prästviga honom, vilket så också skedde.

Skånes landskapsvapen.

Sedan freden i Roskilde 1658 blev de urgamla landskapen Skåne, Blekinge och Halland svenskt. Men skåningarna hade aldrig varit svenskar, de ville inte bli svenskar och därför bröt ett nytt krig ut i september 1675. I fyra år pågick Skånska kriget och efter freden 1679 inleddes en intensiv kampanj att försvenska Skånelandskapen. Man planerade för att tvångsförflytta den skånska befolkningen till Baltikum och låta uppsvenska bönder etablera sig i Skåne.

Med detta i bakgrunden begärde nu prosten Prytz att domkapitlet skulle rekommendera Magnus att söka sig en ledig tjänst i Skåne, men domkapitlet gjorde inget aktivt för att så skulle ske. Istället begärdes han i september 1680 till Söderbärke (W-län) som nådeårspredikant. Och det skulle visa sig vara ett lyckokast!

Söderbärke kyrka.

I Söderbärke hade just kyrkoherden Johnnes P. Noræmontanus avlidit vilket följdes av ett nådeår. Ett nådeår var den tid sträckte sig ifrån kyrkoherdens dödsfall till maj månad året därpå. Under den tiden skulle kyrkorådet utse en ny kyrkoherde och prästänkan finna en lösning för sitt framtida uppehälle. Vid dessa situationer kunde konservering av änkan förekomma. Prästens sysslor upprätthölls av en ”vikarie”, en s k nådeårspredikant.

Magnus blev nu inneboende hos den avlidne kyrkoherdens efterlevande familj bodde kvar. Ganska snart uppstod tycke mellan honom och den 24- åriga dottern Sigrid Noræmontana och redan i februari året därpå gifte de sig. När nådeåret var över blev Magnus arbetslös eftersom församlingen valde en annan präst till kyrkoherde. Tillsammans med sin hustru flyttade han hem till Västerfärnebo och för att där bli adjunkt åt sin far.

Hemma i Västerfärnebo var det sig likt, Nils Prytz gjorde allt för att styra det bångstyriga Färnbofolket. Till sin hjälp hade han en kaplan (komminister), som hette Bertil Persson. Bertil Persson var dessutom gift med Prytz hustrus syster Catharina, så de båda prästerna var svågrar med varandra.

Efter 30 år som kaplan i Färnebo fick Bertil Persson på våren 1682 ett förordnande att bli kyrkoherde i Svärdsjö. Därmed blev kaplanstjänsten i Västerfärnebo ledig och Nils Prytz såg nu chansen att utse sin egen son Magnus till ny kaplan. Men det ville inte Färnboborna, de hade fått nog av familjen Prytz! Kyrkorådet satte sig nu på tvären och – märkligt nog – tvingades prosten Prytz att ge sig. Hur Magnus personligen uppfattades i frågan är inte känt.

Motståndet i församlingen kunde knappast ha undgått någon så därför sökte sig Magnus  bort ifrån sina hemtrakter. Han försökte att få tjänsten som komminister i Odensvi, men utan framgång. Ryktet om familjen Prytz och deras egenskaper hann före honom till denna bygd som gjorde starkt motstånd. Istället sökte han en liknande tjänst i Stora Skedvi men inte heller där var han välkommen.

Ett sista desperat försök gjorde Magnus när han försökte bli kaplan i Karbenning som på den här tiden fortfarande hörde till Västerfärnebo, men – nej, ingen ville ha en Prytz i sin församling! Istället slog han sig ned på en av faderns erövrade gårdar och blev bonde i Björsbo och här föddes döttrarna Sara och Anna samt sonen Nils Magnusson Prytz.

Men prosten Prytz var inte den som gav upp hoppet. Trots alla strider och motstånd lyckades han år 1685 äntligen driva igenom att utse Magnus till kaplan i Västerfärnebo. Nu borde det väl ljusna för den otursförföljda Magnus Prytz, men icke. Redan under sensommaren året därpå blev Magnus plötsligt sjuk och avled, endast 34 år och efterlämnade änka med tre barn. Änkan konserverades (gifta om sig) av Magnus efterträdare och så började ett nytt kapitel i Västerfärnebos historia.

Magnuses i Björsbo våren 2020.

Den gård i Björsbo som blev Magnus egendom, förblev i familjen Prytzs ägo. Två generationer efter Magnus så delades den i två enheter som än idag bär gårdsnamn efter Magnus sonsöner som byggde upp dessa gårdar: Magnuses och Kalles. Och fortfarande – 330 år senare – ägs dessa gårdar av ättlingar i rakt nedstigande led från Magnus Prytz!

Kalles i Björsbo våren 2020.