Kvinnan i guldramen, del 1

 

Ovanför chiffonjén hemma hos farfar, hängde ett porträtt. Porträttet föreställde en, kvinna med lite otäcka ögon som fromt blickade ner från väggen. Jag minns inte, men jag var inte särskilt gammal när jag frågade farfar vem bilden föreställde. ”Det där är min mamma”, fick jag till svar. ”Hon dog när jag bara var sex år.”

Maria Pettersson (1885 - 1923)

Ester Maria föddes den 22 juni 1885 i byn Stjärna i Ytterenhörna församling (B-län), som yngst av totalt 10 syskon. Hennes föräldrar var hemmansägare Anders Olsson (1834-1914) och hans hustru Karolina Andersdotter (1843-1914), men endast de fyra yngsta var helsyskon. Anders hade varit gift tidigare med Kristina Andersdotter (1835-1874), en syster till Karolina. Det gjorde att Maria och hennes helsyskon blev kusiner med sina halvsyskon.

Familjen Anders Olsson. Till vänster sitter mor Karolina med Maria i knät,
till höger sitter far Anders med Julia i knät. Mellan mor och far står Anna och
längst till höger står Viktor.

Förutom lantbruket så försörjde sig familjen på faderns kreaturshandel. Han titulerade sig slaktare, men i själva verket var han en duktig uppköpare av slaktdjur i Södertälje med omnejd som sedan slaktades ned i Stjärna. Det styckade köttet salufördes sedan genom torghandel i Stockholm, en verksamhet som sköttes av hans hustru.

Avgångsbetyg för Maria Olsson, daterat den 18 mars 1898.

1898 slutade Maria folkskolan i Valla. I avgångsbetyget går det att läsa om hur hon visat ”… mycket god flit och mycket godt uppförande.” Efter examen så följde konfirmationsundervisningen innan hon som 14-åring ansågs redo för vuxenvärlden.

Betyget vittnar även om att Maria hade stort intresse för Kristendomskunskap och hon var ”med beröm godkänd” i både Biblisk historia och katekesen. Å andra sidan var det inte särskilt märkligt då hela familjen var fromt religiösa och aktiva medlemmar i den lokala missionsföreningen.

Syskonen Olsson. Från vänster: Maria, Julia, Anna och Viktor.

I och med att brodern Viktor (1879-1960) gifte sig 1905 och flyttade till Flen (D) började en ny tid för familjen Olsson. Syster Anna (1876-1907) förblev ogift, men vigde sitt liv åt Frälsningsarmén. Julia (1883-1913) blev kvar hemma hos föräldrarna och tillsammans med Maria hjälpte de till med lantbruket och slakterirörelsen. i början av 1900-talet överlät Anders Olsson slakterirörelsen på Marias äldre halvbror, Gustaf Andersson (1867-1946).

Maria, 23 år gammal hos fotografen.

1907 bildades Sveriges Blåbandsungdom som en fristående underavdelning till blåbandsförbundet. Ganska omgående följde bildandet av lokalförening i Enhörna dit Maria anslöt sig. Där kom hon för första gången att träffa den fyra år yngre David Pettersson (1889-1977). Tycke uppstod mellan dem, men då det stod klart för Maria att David arbetade vid ett båtvarv och drömde om att få jobba på sjön så ställde hon ett ultimatum: han måste välja – sjön eller henne!

Gropgården 1905. Längst till höger står Maria, den andra kvinnan är

Lova Winter, Marias svägerska. Flickornas namn är inte kända.

Närmaste granne till Olssons i Stjärna var Gropgården. 1908 köptes Gropgården av Carl Johan ”CJ” Pettersson (1862-1943) som nu flyttade in tillsammans med hustru och fem barn. CJ var en mångkunnig och engagerad man som tillsammans med sin familj var aktiv inom såväl missionsförsamlingen som blåbandsföreningen.

Så kom Marias och Davids vägar att korsas på nytt. David hade nu gått i land och arbetade hemma på den nyförvärvade gården, kanske på grund av allt större intresse av vad som fanns i granngården. För att på ett diskret sätt få vistas hos grannarna så mycket som möjligt erbjöd sig David att vara Gustaf behjälplig i slakteriet. David hade tidigare jobbat som slaktardräng och Gustaf uppskattade erbjudandet mycket. Gustaf ville satsa stort och utveckla verksamheten. Därför kom Gustaf och David att bli kompanjoner.

Verksamheten fick en lysande start. Gustaf låg ute och köpte upp slaktdjur och David var hemma i Stjärna och slaktade. Slaktvarorna skickades sedan med båt från Sandvikens brygga till Stockholm och så fortgick det hela hösten fram till att isen lade sig på Mälaren. I en handvändning gick allting mycket sämre. Förbindelsen mellan Enhörna och huvudstaden blev genast mycket sämre och verksamheten stannade upp.

Olssons 1905. Från vänster: Lova Winter, Julia Olsson, Maria Olsson, Karolina
Andersdotter, okänd, Anders Olsson, Anna Olsson, Karl Erik Andersson.

Maria såg bekymren och förstod problematiken: verksamheten hade vuxit för fort utan att man tänkt på konsekvenserna. Hon föreslog därför David att lösgöra sig från sitt kompanjonskap med Gustaf och istället starta en egen verksamhet.

Med viss bävan presenterade David sin plan för Gustaf, som inte blev särskilt glad åt förslaget: att få sin blivande svåger som närmaste konkurrent. Men då David föreslog att hyra in sin verksamhet i ett nedlagt slakteri i grannbyn – då protesterade Gustaf! ”Vi är väl inte mer bredhorniga nu än tidigare. Har vi haft rum i samma slakteri förut, kan vi ha det i fortsättningen också.” Och så blev det, David hyrde in sig hos sin forna kompanjon och numera närmaste konkurrent. Gustafs baktanke med detta var att han skulle kunna ha kontroll över Davids verksamhet. Dessvärre blev det motsatt effekt, Gustafs kunder gick över till David….

Efter en tid blev denna situation ohållbar, det blev både trångt och otrevligt i det lilla slakteriet. Davids verksamhet gick verkligen framåt, men inte tillräckligt bra för att vara tillfredsställande. Som komplement öppnade han på försommaren 1909 en liten handelsbod i Vinberga.

Gropgårdens specerier.  Från vänster: Julia Olsson, David Pettersson, Anna
Pettersson, Hilda Pettersson, Maria Olsson.

På sommaren 1909 övertog David Gropgården i Stjärna. Nu blev det ohållbart med en affär borta i Vinberga varför CJ byggde ut mangårdsbyggnaden så att affären kunde flyttas dit istället. Affärslokalen försågs med den senaste inredningen och Maria anställdes som expedit. Affären var öppen varje dag kl. 7-19, utom på söndagar. Då var det stängt.

Grogårdens slakteri. Som hemmansägare byggde David ett eget slakteri i
Gropgården och flyttade verksamheten dit. Den 5 maj 1910 var det premiärslakt
och till sin hjälp hade han fästmön Maria och sin trogne vän "Kalle-Lars".

Så plötsligt hann tiden ifatt och den soliga framgångssagan fick ett tvärt slut. David hade haft för bråttom – han hade inte gjort rekryten än. På grund av sin omfattande verksamhet sökte han uppskov ett år för att lösa det hela. Skötsel av gården överläts till Davids bror Oskar (1890-1985). Oskar var inneboende som dräng hos hos David och väl insatt i allt som rörde gården. Maria åtog sig mjölkningen och övrig marktjänst. Slakteriet fick Oskar driva som sitt eget.

Så var det diversehandeln. Den hade börjat gå riktigt bra, men David förstod att som handlanden kunde han inte vara borta ifrån butiken i åtta månader... Han frågade Maria om inte hon kunde tänka sig att sköta den medan han var borta. Hon tvärvägrade! Då fanns inte mycket att välja på och David tvingades att sälja hela rörelsen och köpare blev Davids största konkurrent: Ytter-Enhörna konsumtionsförening!

Att gå miste om den mest inkomstbringande verksamheten var givetvis en svår förlust, men det fanns ingen annan utväg. Bedrövelsen var stor hos både David och Maria – vad skulle finnas kvar efter rekryten? Skulle de helt få börja om?

Kari-gården. Änkan Karin Wallin (1837-1922) framför sin stuga i Stjärna.

På andra sidan vägen i Stjärna låg Kari-gården som ägdes av änkan Karin Wallin  som inte orkade sköta gården själv längre. Eftersom hennes ägor låg alldeles intill Gropgårdens, så var David mycket intresserad. Dessutom var gårdarna lika stora vilket skulle fördubbla avkastningen för David. Men det var flera som var intresserade av arrendet så det gällde för David att agera snabbt. 

Vid budgivningens slut återstod endast två intressenter där David var den ene. Den andre bjöd 100 kr/år, men då bjöd David över – 125 kr/år och vann arrendet. Nöjd över sin framgång gick David hem och för att berätta för Maria. Men hon blev inte glad.

Hon blev alldeles förtvivlad – hur kunde David göra så emot henne??! Hon förstod inte hur han kunde utöka jordbruket till det dubbla, lagom till att han skulle exercera. De skulle inte klara av detta utan hjälp, ansåg hon. Och vad skulle då bli kvar av vinsten från den utökade arealen? Om David tänkte sig fortsätta att göra sådana här riskabla affärer så var hon inte längre intresserad av något giftermål.

Mor och döttrar. Här ses Karolina Andersdotter (t hö) tillsammans med döttrarna
Maria (t vä) och Julia.

Men nu blev Marias mor tvungen att lägga sig i. ”Nu får du väl lugna dig och inte ta det så hårt”, sa hon till Maria. ”Nog må du tro att David klarar upp det här”. ”Ja”, menade Maria, ”men han får inte fortsätta med att ta sådana här beslut på egen hand”. Och det, det lovade David.

Fortsättning i nästa blogg......