In Memoriam

Att läsa minnesrunor i tidningen har alltid intresserat mig, både över för mig kända och okända personer. Minnesorden återger en bild av vad just den människan har gjort och betytt för sin omgivning. Idag är det exakt ett år sedan jag publicerade ett minnesord för första gången – först på Facebook och sedan i Sala Allehanda.

Artur Holmgren (1920 - 2016)

Fredag den 8 april. 

Idag har jag varit på begravning. Begravning av en gammal vän och kund, den sista av ”mina gubbar” från tiden i Färnbo handel. Artur Holmgren i Lasjövreten ringde in sin beställning hos oss varje vecka, alltid lika punktligt. Torsdag förmiddag, strax efter att vi öppnat och grundbeställningen var stående: 2 mellanmjölk, 2 kaffegrädde, 3 ”korvar” lingonsylt, 1 påse bullar och 1 pkt. isterband. Andra varor som återkom, men inte varje vecka, var bla. havregryn, ägg, kaffe, råttfällor, engångshyvlar och batterier. 

Batterier ja, det finns det ju en del att välja på. ”Vilken sort?” frågade handlar'n när han tog emot beställningen. I bästa fall angav Artur var de skulle sitta, men oftast blev svaret: ”Det vet Erik!” Och det visste jag (med tiden). För när jag kom, fick jag sätta i de nya och ta med de gamla till miljöåtervinningen.

På fredagskvällen, när jag kom med hans varor, stod kaffet färdigt. Kaffe och förra veckans bulle. Han beställde alltid en 10-pack kanelbullar – men man måste ju göra slut på de gamla först och för att det skulle vara förberett (ifall jag hade bråttom) så var det mest praktiskt att ta av de som redan fanns! Där satt vi sen och språkade en stund, världsnyheter blandade med vilda djur i Lasjövreten. Trots att han hade mycket nedsatt både hörsel och syn, var han väl insatt i vad som hände i världen, långt mera än jag.


För fyra år sedan flyttade han till Björkgårdens äldreboende i Västerfärnebo. Då slutade vår regelbundna kontakt, men den upphörde inte. När något fattades, ringde han till affär'n och beställde: ”Du kan skicka hit Erik!” 

Artur Holmgren blev 96 år gammal.