LÅNGLATEN, FETGRISEN och PÅSKLÅSKAN, del 2

Här fortsätter nu presentationen av Stilla veckans öknamn. Efter Dymmelonsdagen övergår veckan i en om möjligt ännu mer stillsam fas inför påskens mysterium.

SKÄRTORSDAGENS namn är ”Skärkuse”. Av alla öknamn under veckan är ”skärkusen” riktigt vackert. Skärtorsdagen var den dag då Jesus instiftade den heliga nattvarden. Förleden ”skär-" är ett fornnordiskt ord som betyder 'ren', 'vacker', 'blank' eller 'klar'. Det i sin tur syftar på den ritual som lärjungarna utförde då de tvagade Jesu fötter inför den sista måltiden.

Efterleden ”-kuse” är fornsvenska och betyder 'Herre' eller 'Husbonde'. En fri översättning blir då ”Ren Herre” – är inte det vackert, så säg?! 

Men ingen regel utan undantag. ”Kusens” betydelse varierar i vårt avlånga land. Häst är nog det vanligaste, men på vissa håll kan det vara ett bröd, en varg, en insekt eller Hin onde själv! Så vilken sorts kuse den där Skärkusen är ligger nog i betraktarens öga…

Den sista måltiden.

Så har vi kommit fram till LÅNGFREDAGEN. En dag till åminnelse av den långa dag då Jesus korsfästes och dog. Av gammal tradition var detta en dag av sorg och stillhet. Ända fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjen på Långfredagen. Affärer, danslokaler, restauranger var stängda och radion spelade sorgemusik. Maten den här dagen var sparsmakad, vanligt var att man serverade Ölsupa och Spicken sill – allt för att känna med Jesu lidande.

Barnen fick heller inte leka, men för den skull fick de heller inte ligga kvar i sängen. Den som blev kvar till sist på Långfredagen kallade man för "Långlaten", ett namn som talar för sig själv. 

Kronblom. Är det någon som kan ge "Långlaten" ett ansikte, så är det väl Kronblom: både lång och lat!

PÅSKAFTONENS namn är ”Stäckukott” och nu blir det dialektundervisning.
"Stäckukott" består av två ord: 'stäcku' och 'kott'. Stäcku betyder 'kort, liten'. Ex. en person klädd i för små eller trånga kläder kan beskrivas som stäckutt klädd! "Kott" är ett annat ord för 'liten person' eller vanligen 'barn' (jfr. 'gorrkott' som betyder 'envis unge' eller 'ettrig person').

En anledning till att Stäckukotten är Påskaftonens namn kan vara att Stäckukotten är Långlatens motsats.

Stäckutt. Här är jag i min bästa scenkostym. Den är skräddarsydd, dock inte åt mig!

PÅSKDAGENS namn är ”Påsklåska”. 

Att bli kallad 'loska' (som i 'spottloska') är aldrig trevligt. Oavsett om loskan är språklig eller verklig är det alltid ett grovt tillmäle och öknamn. 'Loska' kan i vissa dialekter vara ett annat ord för 'lort', men det gör inte saken bättre. Men Påskdagens låska stavas med "å" och är ett gammalt ord för 'lat, slö'. Anledningen till varför Påskdagens morgontrötte får ett så otrevligt namn kan bero på att det är just idag som det verkligen är GLAD PÅSK! En dag då man inte har tid att ligga kvar i sänghalmen. Idag är Kristus uppstånden igen ifrån det döda, och i landets kyrkor sprids ljuslågan på nytt till jubel och glädje! Vem vill sova bort en sådan glädjeyra?!

ANNANDAGENS namn är ”Ann'dagstoska”. Det första som slår en, är att det låter som en kaka. Men det här är inte mycket till godsak. "Toskan" i det här fallet är en språklig förvandling av 'tokern'. En orsak till att 'Tokern' ändrats kan bero på att "Ann'dagstoska" rimmar på "Påsklåska" – allt för att lättare minnas alla namn. Varför blir den morgontrötte tokig på Annandagen? Ja, hur skulle du själv reagera om du fått ett nytt öknamn under en veckas tid?!

Trots att påskhelgen är över, fortsätter dessa öknamn ännu ett par dagar. 

TREDJEDAGENS namn är ”Tre'dag skettfjärding”. Och vad är det? Jo, till att börja med har det skett en språklig förvanskning av ursprunget så att nutidens benämning egentligen inte betyder någonting. Det ursprungliga titeln bör ha varit ”stjärtfjöLing” (uttalas med tjockt ”L”). Och vad är det kan man ju fråga sig?

'FjöL' är ett gammalt ord för 'plant trästycke', tex. kakfjöL (brödspade) eller plogens vändskiva. Därmed kan man förklara att ”stjärtfjöLen” är sittbänken på utedasset – inte själva hålet som man idag kan kalla för fjöLen. På gammalt Färnbomål kallades hålet för ”burran”!

Men hur har det kunnat bli en ”Skettfjärding” av en ”StjärtfjöLing”? 

Ja, till att börja med får man nog anse att 'fjöLing' kan beskrivas som 'den som använder fjöLen' (i detta fall en stjärtfjöL). För det andra är denna förvanskning bevis för att detta ord hör hemma i trakterna kring norra Västmanland där talspråket präglas av ett tjockt ”L”. Det tjocka ”L-et” hörs till vardags i ord som kLocka, pLocka, äLg, pLaska osv. Det intressanta med detta ”tjocka L” är, att beroende på sammanhang kan det ibland förvandlas till ett ”R”. Ta till exempel ordet 'kölna' (en byggnad att torka säd i), det stavas med ”l”,uttalas med ett tjockt ”L”, men låter som ”R”. Där har vi nog förklaringen till varför ”fjöLing” med tiden ändrats till ”fjörning”.

Hebo kölna. 1937 flyttades socknens sista kölna till Gammelgåren i Västerfärnebo. Byggnaden är en torkanläggning i två våningar med en eldstad i den nedre och lavar i den övre.

Ett annat gammalt ord är 'fjärding' som betyder 'fjärdedel'. Allteftersom tiderna och språket har förändrats har man glömt de gamla ordens innebörd och återanvänt dem med nya betydelser. Och säkerligen genom missförstånd, har ”fjörning” förväxlats med ”fjärding” som i sin tur ”ligger bättre i munnen” än det andra.

Men vad innebar utmärkelsen ”Tre'dag stjärtfjöLing”? Jo, enligt gammal tradition skulle utedassen tömmas på tredjedag påsk och det hedersuppdraget tillföll den sist uppstigna just den här dagen. Numer är utedassen en ganska ovanlig företeelse och det är än mer sällsynt att någon har som tradition att tömma utedasset på just Tredjedag påsk. Därmed spelar det heller ingen roll vad en ”skettfjärding” är!

Veckan avslutas med FJÄRDE DAG PÅSK och denna dag kallas den morgontrötte för ”Fjärn'dag gettingpes”. Hur förklarar man det utan att generas alltför mycket? Jo, jag tror att det är så här: har man klarat sig från öknamn hela veckan men försover sig idag, kan man än stå ut med att bli kallad för denna mikroskopiskt lilla tingest. Samma sak gäller den som samlat på sig flera troféer under veckan kan nog faktiskt stå ut med ytterligare ett litet namn. Men eftersom det är frågan om en geting, finns här en gadd som sticks!

Nu är Stilla Veckan över för den här gången och därmed även risken att få några flera öknamn, pga. att man sover för länge. Men hur gammal är då den här traditionen? Ja, det är svårt att säga eftersom muntliga traditioner sällan har något "ursprungsdatum". Det enda man kan konstatera är att den är mycket gammal eftersom både Tredje och Fjärdedag Påsk är medräknade. Dessa dagar var också "röda dagar" fram till den så kallade "Stora Helgdöden 1772" då hela 21 helgdagar avskaffades i ett enda slag! Kungen och Riksdagen ansåg att svensken var för mycket ledig. 1/3 av årets dagar var helgdagar.

Den här undersökningen har jag gjort på helt eget initiativ och tolkningen är alldeles fri. Det har varit intressant att "bryta sönder" de gamla namnen för att syna dem närmre och försöka förstå vad de egentligen står för. Traditionen tycks finnas lite varstans i Sverige men har ett starkt fäste Bergslagsområdet (norra Västmanland, södra Dalarna) men kan variera kraftigt mellan olika socknar.

Förr var dessa namn blodigt allvar - hade man riktig otur kunde man bli kallad för någonting för lång tid framöver.

Hur har då traditionen uppstått? Ja, troligen kommer det an på att veckan före Påsk kallas för 'Stilla Veckan'. MEN bara för att den var stilla fick man heller inte ligga och lata sig.

Glad Påsk alla läsare!