lördag 26 maj 2018

Fru Hållén – mer än bara barnmorska


I november 1916 inflyttade Hilma Eriksson i barnmorskebostället Charlottenberg i Västerfärnebo. Hon kom med tiden att bli "Fru Hållén" med hela bygden, en driftig kvinna med många strängar på sin lyra.



Hilma Hållén (1892 - 1970)


Hilma Elisabet föddes den 20 augusti 1892 som oäkta dotter till bondedottern Ella Jonsdotter på gården Born i Ovanåkers församling (X-län). 1896 gifte sig modern och Hilma blev adopterad. Dessvärre drabbades mor Ella av lungsot och avled då Hilma var knappt 10 år. Då flyttade Hilma hem till sina morföräldrar och bodde där till 1914 då hon sökte och kom in på en sjukvårdskurs vid Söderhamns lasarett. Året därpå antogs hon som elev vid Södra BB i Stockholm och där avlade hon barnmorskeexamen 1916.


Nyutexaminerad sökte hon plats och fick tjänsten som ordinarie barnmorska i den västmanländska lantbrukarbygden Västerfärnebo, en stor socken som sträckte sig inemot 1,5 mil mellan sockengränsen och hennes bostad!

Då Hilma kom till Västerfärnebo hade telefonnätet just börjat byggas i bygden, men långt ifrån alla hade tillgång till en telefon och att använda den var begränsat till telefonväxelns öppettider. Därför var det vanligast att man besökte barnmorskan personligen när man sökte kontakt med henne.



Barnmorskebostället Charlottenberg.


Barnmorskebostaden hade en idealisk placering invid vägen mellan prästgården och kyrkan. Vid brådskande ärenden kunde körkarlen hålla tömmarna med ena handen och rycka i klocksträngen med den andra. Klocksträngen var fästad i en hästpingla inne i sovrummet – det var inte ovanligt att barnmorskan hämtades nattetid.

När pinglan skramlade visste Hilma vad som väntade. Hon klädde sig raskt, tog med sig väskan och gav sig av ut i nattmörkret. Alltid lugn och samlad, till skillnad mot de blivande fäderna – ”Karlar har alltid varit vimsiga när de har haft hustrun i barnsängen!”, berättade hon i en intervju.


På Westrins berg. Hilma och Jonas på berget bakom stugan. I bakgrunden Västerfärnebo kyrka.


1918 gifte hon sig med snickaren Jonas Hållén (1895-1965) som härstammade ifrån samma trakter som hon. Även han kom med tiden att bli en kändis i bygden som busschaufför vid Västerfärnebo Biltrafikförening. I och med giftermålet titulerades Hilma hädanefter för ”fru”, som i förlängningen gjorde ”Fru Hållén” till ett begrepp i hela bygden. Familjen fick två barn: Ella (1921-2000) och Hans (1925-2012). 




Buss från Västerfärnebo Biltrafikförening. Västerbykil - Sala via Salbohed och Gullvalla.


I och med att samhället utvecklades, förbättrades även mödravården. Hälsovården blev alltmer omfattande och under den senare delen av graviditeten blev det vanligt med kontroller, främst vad det gällde ”äggvita” (havandeskapsförgiftning). 

Vanligen kom de blivande mödrarna själva och lämnade sina prov, de med lång väg kom på cykel. Alternativt kunde man passa bussen. Inte för att åka buss till barnmorskan nej, men man skickade provet med bussen och så ombesörjde chauffören leveransen! Svaret meddelades sedan per telefon.

Vid mitten av 1930-talet började hemförlossningarna så smått avta. 1943 öppnades en BB-avdelning i Sala och därmed fick Fru Hållén tid över till annat, bland annat valdes hon in i Västerfärnebo kommunalfullmäktige. Vidare utgjorde hon en viktig hörnpelare i Västerfärnebo Husmodersförening där hon var mångårig kassör. Dessförinnan hade hon haft en viktig roll i föreningen ”Nytta och Nöje”

”Nytta och Nöje” var en förening som bildades av några lärare vid Uppfostringsanstalten på Salbohed till förmån för bygdens många fattiga barn. Föreningen ordnade tablåer och teaterunderhållning där allt överskott gick till att bekosta kläder och skor åt dem som inga hade.



1947. Här ses Hilma Hållén tillsammans med Nils Gustafsson i pjäsen "Den gamla gården" som spelades på Gammelgården i Västerfärnebo sommaren 1947.


I teater- och maskeradsammanhang visade sig Hilma ha verklig talang. 1944 tillträdde en ny komminister i Färnbo, en man som gått till historien som ”Vår Herre” i Himlaspelet – Nils Gustafsson (1910-1989). Han var själv intresserad skådespelare och startade en amatörteater i kyrktraktens NTO-lokal. Och där var ju Hilma självskriven!



1948. På hembygdsföreningens sommarfest 1948 spelades pjäsen "Dunungen", skriven av Selma Lagerlöf. Hilma ses här mitt på trappen i främre raden.


Man ordnade dräktparader och spelade seriösa pjäser, bland annat Selma Lagerlöfs ”Dunungen” där Hilma spelade den kvinnliga huvudrollen som Bergsrådinnan Fristedt.

Åren mellan 1916 och 1949 var Hilma ordinarie barnmorska i Västerfärnebo och tjänstgjorde vid ca 2 500 förlossningar. När hon gick i pension axlades den falna manteln av Fru Sara Tingvall (1923-1976). Men då hade vanan att föda på BB hade blivit alltför vanligt så efter endast något år sökte den nya barnmorskan sig vidare och flyttade från Färnbo. För att kommunen ändå skulle ha en barnmorska återgick Hilma i tjänst, nu som vikarie. 

Fru Hållén hade sin sista hemförlossning 1952, men enligt obekräftad källa stod hon kvar som vikarierande barnmorska ända fram till 1959 då landstinget helt tog över ansvaret.



Hålléns krok. Precis där tornspiran slutar, kan man skymta barnmorskebostället. Klockarvägen som sträcker sig från barnmorskebostället, förbi kyrkan och framemot Kyrktorget har här en lite annan anslutning till Gärdsbovägen än dagens T-korsning. Svängen som rundade barnmorskebostället kom att kallas "Hålléns krok".




Hilma kände stor omsorg för de människor hon mötte, både i glädje och sorg. Fru Hållén fick med tiden ett stort förtroende i bygden och lika naturligt att man tillkallade henne när ett nytt liv såg dagens ljus så anlitades hon då ett liv möttes av döden. Hilma Hållén ombesörjde liksvepningar i bygden, tillsammans med busschaufför Folke Milberg (1895-1970) som tillhandahöll likkistor. Denna verksamhet pågick in på 1960-talet.


Hilma Hållén gick ur tiden den 6 januari 1970, 77 år gammal.


tisdag 8 maj 2018

Barnmorskebostället Charlottenberg

Allt har sin historia oavsett om det är slott eller koja. 

Vid korsningen Klockarvägen – Gärdsbovägen står en stuga som under lång tid tjänade en viktig roll för bygden och bär på en historia väl värd att berätta!




2018. Den f d. barnmorskebostaden som den ser ut idag.


Att föda barn på ett BB är idag en självklarhet, men ända fram till 1930-talet föddes alla barn hemma. Till sin hjälp hade blivande modern en i bygden utsedd barnmorska. I Västerfärnebo har barnmorskor utsetts sedan slutet av 1700-talet, men dessa barnmorskor var i de flesta fall sk. "kloka gummor" utan medicinsk skolning, men kunniga att läsa av naturen och visste vilka läkeväxter som hjälpte till vad. Att vara behjälplig vid förlossningar har förenat kvinnor i alla tider och ju fler kvinnor som samlades kring den blivande modern, desto mer kunskap fanns att tillgå. I en tid utan både Google och uppslagsverk förlitade man sig på varandra.



Förlossningsstol. I Gammelgårdens samlingar finns denna förlossningsstol som härstammar från Norr Salbo. Liknande stolar har använts i hela Europa sedan medeltiden.


Experten kring förlossningar kallades Jordemor. Jordemor var en hjälpgumma med ”konstförståndiga händer” som förstod sig på att tyda naturens kraft och tecken. Jordemor var oftast en äldre kvinna, gift eller änka, som fött egna barn och genom egen erfarenhet kunde vara behjälplig då familjen väntade tillökning. Det var inte ovanligt att den som blev jordemor hade ärvt begåvningen av sin mor.

I Jordemors nedärvda kunskaper fanns också förmågan att fördriva de onda och övernaturliga makter som kunde visa sig under den farofyllda vägen till moderskapet. Dessa besvärjelser användes även som ritualer för att avleda rädslan och ångesten inför förlossningen.


En besvärjelse som länge levde kvar, löd:

Jungfru Maria
Låna mig nycklarna dina
Att öppna mitt liv
Och föda mitt barn
I Herre Jesu namn




Jesusbarnet. Bilden visar en detalj i altarskåpet i Västerfärnebo kyrka. Här ses den heliga familjen i stallet i Betlehem, men den nyfödde Jesus saknas. Enligt traditionen ska Jesusskulpturen förkommit genom att en barnmorska vid något tillfälle önskade Herrens beskydd vid en svår förlossning och då handgripligen tagit Jesus med sig.


Några viktiga årtal
1777 infördes det första reglementet för barnmorskor i Sverige som endast tillät legitimerade ”jordegummor” att tjänstgöra vid förlossningar. Bondeståndet protesterade högljutt och reglementet avskaffades efter endast ett par år.


1819 kom ett nytt reglemente och där återinfördes regeln om endast legitimerade barnmorskor fick sköta förlossningarna. Men det skulle snart visa sig att det inte hålla den här gången heller. Socknarna var för många så att de utexaminerade barnmorskorna räckte  inte till! På landsbygden förblev det därför vanligast med med outbildade jordegummor ända in på 1900-talet.

1908 beslutades det att varje kommun skulle ha en utbildad barnmorska.



Hjälpgumma. Morfars mormor, Jakobs-Mor, var en hjälpgumma som fanns tillhands vid förlossningar.


Trots att kravet på examinerade barnmorskor ökade, steg inte yrket i status. Orsaken till det berodde delvis på att det fanns ogifta mödrar fanns inom yrkeskåren men främst för att nya kandidater rekryterades från bonde- och arbetarklassen. 



1918. Barnmorskebostället för 100 år sedan.



På Prostgårdens mark fanns flera torp och stugan här ovan är känd sedan 1860-talet. Här bodde på 1870-talet en statdräng med sin familj. Drängen drabbades av kräfta i halsen (cancer) och avled i september 1881. 


Samma höst fick Västerfärnebo sin första examinerade barnmorska. Eftersom hon tillsattes av sockenstämman måste även bostad ordnas åt henne. Möjlighet att erbjuda henne ett eget boende fanns inte, istället fick hon flytta in hos den nyblivna änkan. Ett år bodde de tillsammans innan änkan och barnen flyttade.



"Madam" Lindblom (1844 - 1916)


Barnmorskan Charlotta Lindblom var född 1844 och kom närmast från Västerås. Hon kom att bli en verkligt främmande fågel i den präktiga bondsocknen Västerfärnebo – hon titulerade sig "Madam" utan att varken vara änka eller bo tillsammans med en man. Hon var frånskild – en ny företeelse för Färnboborna!

Madam Lindblom skötte sitt uppdrag med största noggrannhet och skicklighet. När hon inte var i tjänst, odlade hon upp en trädgård kring den lilla stugan som inramades med en välvårdad häck. I slutet av 1800-talet blev det populärt att namnge platser efter den som bodde där. Madam Lindblom döpte sin stuga till Charlottenberg.

Efter att ha tjänstgjort vid ca 3 000 förlossningar började Charlotta känna sig nöjd med sin livsgärning. 1910 gick hon i pension och hon fick en kommunal pension med 100 kronor år om året (motsvarar ca 3 700 kr i dagens penningvärde).

Efterträdare till Madam Lindblom blev Wendela Elisabet Karlsson (1883-1921) från Gåsinge (D-län). Hon stannade endast till 1916 då hon gifte sig med stationskarlen Karl Arvid Wretman (1891-1961) och flyttade till Krylbo.

Ny barnmorska blev nu en ung kvinna från Gästrikland. Hilma Eriksson hette hon när hon kom, men sedan hon gift sig blev hon "Fru Hållén" med hela bygden! Därmed föll Charlottenberg i glömska och stugan började kallas för Hålléns istället, ett namn som fortfarande hörs bland äldre ortsbor. I och med detta började en ny epok i Västerfärnebo historia, men det blir det mer om nästa gång!



Utrustning. Dessa instrument har använts av Fru Hållén och ingår nu i Gammelgårdens samlingar.
Förlossningstången (t v) konstruerades i England på 1600-talet, men fick inte handhas av svenska barnmorskor förrän 1929.