Bystämma på Vårfrudagen

Idag har det varit Marie bebådelsedag, även kallad Vårfrudagen. Men dagen är mest känd som Våffeldagen, en tradition man tog fasta på i Tullsta by i Kila socken.

I det gamla bondesamhället krävdes ordning och reda i de täta och oskiftade byarna och därför utsågs en slags styrelse för byn: Byalaget. Byalaget beslutade om vägar, gärdesgårdar, tider för sådd och skörd, tiggeri och brandsyn. Byalagen eller byaråden utsåg även sändebud till sockenstämmorna.

Bykärna. Hedåkers by har bestått trots Laga skiftet på 1800-talet. Märkligt nog låg husen ännu närmre varandra i slutet av 1700-talet!

Byalagen bildades vid mitten av 1700-talet och bestod av byns markägande bönder. Här beslutades om byns gemensamma angelägenheter efter en sk. Byordning, byns egna regelverk. Den som bröt mot byordningen kunde bötfällas av bystämman.

Då Byalaget samlades, kallades mötet för Bystämma och dessa möten hölls en gång om året, vid en i byordningen fastställd årstid.

Med tiden förändrades Byalagens funktion och uppgift, men traditionen att hålla årlig bystämma lever fortfarande kvar i vissa byar. Här följer ett smakprov på hur en bystämma gick till i Tullsta by, saxat ur VLT i mars 1961.

”Vid 18-tiden på Marie bebådelsedag började byamännen komma med sina kvinnor. Där sneddade H.V. Kohlén gårdsplanen med sin hustru och togs emot av åldermannen Lars Johansson. Där kom kyrkvärden Emil Karlsson spatserande med sin maka och där kom Gustav Hedberg med fru från gården tvärs över bygatan och där Elis Göthberg med hustru. Den enda som åkte bil till stämman var Ernst Norström med sin versskrivande maka Anna.”

Byordningen reglerade allt, till och med vad som fick serveras i samband med stämman. Varför? Jo, ingen skulle behöva känna sig misslyckad eller ha kravet att överträffa fjolårets ”bystämmevärdinna”. Skulle hon överträda bestämelserna fick hon betala böter till bykassan... 

Stämmomåltiden bestod av: smör, bröd, ost, inlagd sill, potatis, sillsallad, kokta ägghalvor, skinka och köttbullar och våfflor med sylt!

Våffelkalas. Här ses Ingrid Johansson servera våfflor åt Ernst Norström. Övriga herrar i bild är från vänster: Lars Johansson, Emil Karlsson, Elis Göthberg och längst till Henrik Kohlén.

Då, 1961, hade jämställdheten gjort sig påmind även i Tullsta: numer hade bykvinnorna både yttrandefrihet och rösträtt något de inte haft tidigare.

Stämman öppnades så av åldermannen som läste föregående stämmoprotokoll och räkenskaperna. Sedan åldermannen beviljats full och tacksam ansvarsfrihet följdes det av uppläsning av krönikan. Ett av åldermannens uppdrag är att författa en krönika över året som gått. Här omnämndes allt från födslar och dödfall, till flyghavre, Kongo-krisen och ATP.

Man ventilerade även kulturfrågor. Ett förslag väcktes om tullstaborna kunde tänka sig att medverka på sommarfesten på Kila hembygdsgård med ett bygdespel, skrivet av kyrkvärd Emil Karlsson samt makarna Norström. Alla visade sig vara villiga att medverka, alla utom herr Kohlén som inte trodde sig kunna uppträda inför publik.

Inför publik. Att förevisa ett hantverk inför publik - det var möjligt för herr Kohlén, men inte att uppträda!
Här visar han hur man bråkar lin.

Sedan den formella stämman avslutats övergick samkvämet i en mer uppsluppen fas. ”Fru Anna Norström föredrog på klingande vers, ett egenhändigt kväde i många strofer till Tullsta by och dess stämma. Allra sist sjöngs 'Kila-sången', också den skriven av fru Norström, med en känsla som ej var att ta miste på!”

Kvällen avslutades med kaffe och fyra sorters doppa – allt enligt byordningen!