fredag 29 december 2017

Skräddare C A Ågren 150 år


På Annandag jul, den 26 december, var det 150 år sedan min farmors far Carl Alexander Ågren föddes. Därför kommer här hans livsberättelse.



Carl och Augusta Ågren. Bilden är ett målat fotografi.


Carl Alexander föddes som nummer två i en syskonskara som skulle bli sex, i soldattorpet på Grimle ägor i Vittinge församling (C-län) där fadern var indelt soldat. Föräldrara hette Karl August Sågström-Grimfeldt och Christina Andersdotter. Familjen var religiös och i kyrkboken noterade prästen ”Mormon 1869”.


Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är det officiella namnet på den religion som i folkmun brukar kallas mormonism och medlemmarna benämns mormoner. Mormonkyrkan har sitt ursprung i 1830-talets USA och den första svenska mormonförsamlingen bildades i Gävle på 1850-talet. Förbudet mot religiösa sammankomster utan präst under allmän gudstjänsttid (konventikelplakatet) avskaffades 1868, men mötet fick inte hållas för nära kyrkan så att ”de störde ordningen”.

För medlemmar av Mormonkyrkan är det viktigt att söka sina rötter och förrätta ställföreträdande dop över sina döda förfäder som inte haft möjlighet att bli kristna. I och med att utvandrade svenskar anslöt sig till Mormonerna i USA väcktes intresset för de svenska kyrkböckerna där man kunde finna sina rötter ända tillbaka till till 1600-talet! Därför började amerikanska mormonkyrkan redan på 1940-talet att mikrofilma de svenska kyrkböckerna och det är upprinnelsen till dagens digitala släktforskartjänster som ArkivDigital, Ancestry, My Heritage mfl. 


Nåväl, åter till historien om skräddare Ågren.
Fadern, Karl August Grimfeldt, avancerade inom det militära och utnämndes 1878 till korpral. Året därpå, 1879, flyttade familjen till Östervåla församling (C-län) där Carl August nu blev soldat för Brunnsbo rote och fick soldatnamnet Ågren istället.


1886 hade Karl August fått nog av livet som soldat och begärde avsked. Därmed tvingades familjen att flytta igen, denna gång till Huddunge (C-län). På Lagbo ägor flyttade de in i en stuga där fadern satsade på en ny karriär som skräddare.

Efter endast ett år på Lagbo ägor var det åter dags att flytta. Trots de torftiga omständigheterna saknade Karl August soldatlivet och dess övningar. Så i oktober 1887 gick flyttlasset till Kungl. Westmanlands Regemente på Salbohed (U-län).



På Salbohed.



Men vaktmästarrollen motsvarade nog inte Karl Augusts förväntningar så ganska snart återgick han till sin tidigare verksamhet som skräddare. Nu hade även sönerna blivit stora nog att introduceras i skräddaryrket alla fem söner blev med tiden skräddare. Skräddare Karl August Ågren med sina söner kom nu att flitigt anlitas av regementet. Men det blev trångt att både ha ett hem och skrädderiverksamhet i den lilla vaktmästarbostaden. Då kom lösningen!


Soldat Gråberg på Sunnanåkers ägor, blev 1889 stamanställd på regementet. Eftersom han var ensamstående erbjöd han att familjen Ågren kunde få flytta in hos honom istället då han, på grund av sin tjänst, inte vistades hemma så ofta. Och så fick det bli.

In i Gråbergs stuga flyttade nu Karl August och Christina med barnen Carl, Arvid, Gustaf, Jenny och Ernst. Hem från Stockholm flyttade nu även den äldste sonen Amandus, tillsammans med sin hustru och en omfattande skrädderirörelse startades upp som var verksam i några år.


Carls föräldrar. Skräddare Karl August Ågren med makan Christina.


Som tidigare nämnts var familjen Ågren religiöst intresserade. I Västerfärnebo fanns inga mormoner men väl andra frikyrkoförsamlingar som växte sig allt starkare i bygden. Missionshus och baptistkapell fanns i kyrktrakten men församlingarna höll möten runtikring i hela socknen och där inget bönhus fanns upplät medlemmarna sina egna hem till sammankomsterna. Ett sådant hem var Palmbergs i Hebo.

När det ordnades bönemöten i Palmbergs lockades mycket folk från intilliggande byar. Alla var kanske inte intresserade av att höra Guds Ord, men bönemötet blev en träffpunkt och ett avbrott från vardagens arbete. Hit gick även familjen Ågren och HÄR mötte Carl sitt livs stora kärlek – Augusta Bergvall.



Palmbergs i Hebo. I övervåningen fanns en sal som hyrdes av missionsförsamlingen under 40 års tid. Gården kallas numer för Grafströms.


Augusta Bergvall var vid den här tiden 16 år gammal och ganska snart stod det klart att hon och den fem år äldre Carl blivit ett par. På våren 1891 visades det också, genom att Augusta väntade deras första barn. Nu blev det genast bråttom! Carl och Augusta var inte gifta än och att föda barn utom äktenskapet var en skam som inte bara drabbade föräldrarna utan även den närmaste familjen. Man förberedde allt inför både lysning och bröllop men – barnet hann före!

Den 4 september nedkom Augusta med ett välskapt gossebarn. All lycka över den nya familjemedlemmen sotades av att han var född utom äktenskapet! Men, ingen regel utan undantag. Eftersom bröllopsplanerna var så långt framskridna, kunde gossen skonas från den nedvärderande benämningen ”oäkta”. Istället noterade prästen att barnet var ”son till skräddaresonen C A Ågren och hans fästeqvinna Augusta Maria Bergvall”.

Gossen döptes till Karl Rikhard och två månader efter hans födelse, den 7 november stod bröllopet mellan Carl och Augusta. 1893 var Augusta åter gravid, men dessvärre var flickan död redan vid födseln.

På hösten samma år flyttade familjen hem till Augustas gamle far, Jan Larsson i Hebo. Här bodde de ett år innan Carls svärfar sålde gården och byggde sig en stuga på Hebo ägor, Johannesberg. Hit flyttade svärfadern med sina två hemmavarande barn Johan och Amanda, samt familjen Carl Ågren. Carls och Augustas familj hade nu utökas med dottern Elna (1894-1980) och 1896 föddes dottern Anny (1896-1957).



Viggbo. Carl och Augusta Ågren tillsammans med döttrarna Ester, Märta och Ruth framför stugan i Viggbo.


Skräddare Carl Ågren hade nu arbetat upp en egen verksamhet, men saknade kundkrets. I norra Västerfärnebo var en annan skräddare verksam, Magnus Moberg (1870-1896). På sommaren 1896 avled han till följd av en karbunkel och han efterlämnade hustru och två små barn. Sedan familjeförsörjaren avlidit tvingades änkan att överge torpet i Viggbo och flytta hem till sin mor i Norr Salbo.

Det gamla talesättet ”den enes död, den andres bröd” passar väl in i detta sammanhang. För att en skräddare skulle ha en chans att överleva på sitt yrke, fick det inte vara tätt mellan skräddarna. I och med att Moberg gick ur tiden blev hans upptagningsområde ”ledigt” vilket passade Carl Ågren perfekt!

Nu följde några år av hårt arbete för den växande familjen. Tiden mellan 1899-1919 föddes barnen Sigrid, Jenny, John, Herbert, Bertil, Ester, Märta och Ruth.



Familjen Ågren, Viggbo.


En skräddare i början av 1900-talet blev inte rik på sin verksamhet. De små inkomsterna räckte knappt för att föda den växande familjen. Carl, tillsammans med sönerna fiskade en hel del i de närliggande sjöarna och för att dryga ut hushållskassan sålde man de finaste gäddorna i granngårdarna.

1916, mitt under brinnande världskrig, gick Viggbo-bönderna Axel Törnkvist och August Bergvall ihop med August Olsson i Lungbo för att investera i modern teknik. Man installerade en turbin i bäcken som skulle förse de tre bondgårdarna med elektriskt ljus. En skräddare är också i behov av bra ljus för att kunna arbeta, men skräddare Ågren saknade ekonomiska möjligheter att kunna delta i detta projekt.

Vid den här tiden fanns det fisk även i bäcken, vilken ibland kunde fastna i turbinen och det elektriska ljuset slocknade. Därför behövdes en jourhavande maskinist som snabbt kunde åtgärda problemet och till att sköta denna syssla utsågs Carl Ågren. Dessvärre ett oavlönat hedersuppdrag. Men, istället för pengar så FICK även skräddarn en ledning indragen till sig och elektriskt ljus över skräddarbordet!



Familjen Ågren ca. 1942

Barnen växte upp och gav sig iväg för att söka arbete, gifte sig och bildade familj. De elva barnen begåvade föräldrarna med totalt 26 barnbarn. Allt såg ut att bli till det bästa, men i mitten av 1920-talet kom dottern Jenny (1901-1957) hem efter att ha blivit sjuk. Inom ett par år blev hon helt förlamad och miste talförmågan. Under resten av sitt liv vårdades hon hemma hos sina föräldrar av storasyster Anny.

Efter ett långt och strävsamt liv insomnade skräddare Carl Alexander Ågren den 30 augusti 1947, 79 år gammal.



Skräddarsax. Skräddar-Ågrens sax finns fortfarande bevarad.


4 kommentarer:

Eva Grip sa...

Mycket intressant. Trots att det handlar om min morfar var det en hel del jag inte visste. Roligt att du tar reda på så mycket och delar med dej!

Unknown sa...

Fint att få läsa, Ester är min mormor. Min dotter hittade sidan och visade mig den. Känner igen mycket men fick även nya insikter. Tack

Erik Pettersson sa...

Hej syssling! Vad kul att Du hittat hit. Jag vill gärna ha kontakt med Dig. Min mejladress: erik@vasterfarnebo.se

Linnéa Wellmar sa...

Hej Erik!
Jag är dottern som nämns i kommentaren ovan. Jag vill gärna ha kontakt med dig! Du når mig på linnea.wellmar@gmail.com