Kvinnan i guldramen, del 3

 

Från Enhörna till Salbohed, från Salbohed till Hästveda. Två långa flyttar på två år, men hela tiden vägledda av Gud. Detta var Maria och Davids kallelse och livsuppgift.

Avskedsfest. Enhörna blåbandsförening samlad utanför Enhörna missionshus den 12/3 1916.
I trappen syns Maria mitt i fönstret, och David till höger. Till höger om den högra stolpen står Davids bror Josef; längst till höger nedanför trappen står Davids bror Oskar.
Nr. 2 o 3 från vänster: Davids föräldrar Hilda och CJ Pettersson.

På nyåret 1916 var det mycket att stå i. Floda-rörelsen och Eric E:son Hammar hade antagit erbjudandet ifrån Svenska staten om att få överta den gamla exercisplatsen på Salbohed i Västmanland. Som tack för sitt engagemang och brinnande intresse hade David Pettersson blivit erbjuden tjänsten som arbetsledare vid i uppstarten på Salbohed, ett erbjudande som han – tillsammans med sin hustru Maria (kallad Maja) – efter moget övervägande tackat ja till. Ett sådant beslut medförde att David nu måste avveckla verksamheten i Stjärna ännu en gång för att kunna flytta till Salbohed. Davids del i Gropgårdens egendom och slakteri överläts nu till brodern Oskar (1890-1985).

Söndag den 12 mars 1916

På eftermiddagen den 12 mars 1916 anordnade Ytter-Enhörna Blåbandsförening en avskedsfest för de medlemmar som nu skulle ge sig av från den trygga hembygden och istället trampa okänd mark och verka för en nyktrare värld. De som först skulle ge sig iväg var förutom David, drängen Karl Emil Larsson ("Kalle-Lars", 1887-1954) samt Davids syster Anna (1895-1972). Maria och lille Olle flyttade en månad senare, då man beräknade att anläggningen skulle vara bebolig.

Nya sjukhuset på Salbohed blev Floda-kolonins huvudbyggnad.

De kvarvarande regementsbyggnaderna på Salbohed var mycket förfallna. De stora byggnaderna som skulle användas till logement, kök och matsal samt administrationslokaler och personalbostäder hade stått oanvända och ouppvärmda i över års tid, varför arbete inte saknades. David och ”Kalle-Lars” arbetade ihärdigt för att ha allt färdigt inför vårbruket med hästar, redskap, utsäde med mera. Det mesta inköptes på auktioner i trakten kring Salbohed. Planen var att ha kolonin så pass färdig att man skulle kunna ta emot de första kolonisterna till midsommar. För att göra detta möjligt sändes arbetsvilliga kolonister från Vemdalen till Salbohed. Detta blev en verklig utmaning för David och hans kumpan då ingen av dem var vana vid driften av storjordbruk eller hanteringen av före detta missbrukare.

Den första tiden var både Maria och David anställda vid kolonin: Maria som husmor och David som rättare. För detta hade de tillsammans 100 kr /mån (~ 4 300 kr i dagens penningvärde), samt fri mat och husrum i Nya sjukhuset. Till hösten anlände alltfler kolonister till Salbohed, varför Maria och David inte kunde bo kvar där utan flyttade till en förhyrd bostad om ett rum och gemensamt kök, strax intill kolonin. Därmed entledigades Maria från sin tjänst, men lönen förblev densamma.

Vid huvudbyggnaden. Här ses de första kolonisterna på Salbohed. Kvinnan längst bak, till höger är Davids syster Anna; andre man från vänster i mittenraden är "Kalle-Lars".

Arbetet på kolonin hittade sina rutiner och efter skörd och höstplöjning ingick arbetet i en lugnare fas. Men fram på senvintern 1917 kom en verklig överraskning! Pastor Hammar meddelade att föreståndaren för rörelsens tredje koloni, förlagd i Hästveda i Skåne, måste hastigt sluta. Frågan gick direkt till David, om han var villig att flytta ner till Skåne och ta över.

David blev både glad och bekymrad: glad över att bli utsedd som lämplig efterträdare och därmed bli befordrad, men bekymrad över att behöva flytta så snart igen. Men han behövde inte bestämma sig ögonblickligen – en hel veckas betänketid fick han!

Ytterenhörna 17/4 1917. "Vi reser från Södertelje d. 18 kl. 8.40 (em) om du då möter är bra Helsningar Maja Oskar o Jenny helsar".

När betänketiden var över hade Maria och David bestämt sig: de gick med på att flytta till Hästveda. Men på ett villkor – att Davids syster fick följa med som kokerska, vilket också beviljades.

Flytten inleddes den 9 april, då reste Maja och David hem till Ytter-Enhörna för att på nytt ta adjö av släkt och vänner innan den långa tågresan ner till Hästveda började. David åkte ensam först, för att vara på plats när flyttlasset kom. Maria och Olle reste en vecka senare. Kokerskan Anna kom ytterligare en tid senare eftersom hennes plats i Salbohed måste ersättas först.

Asmastorp, Hästveda. Från vänster: Maria med Olle, syskonen Anna och David, CJ Pettersson, diakon Gerhard Grönlund, kördräng Knut Lind. De tre sittande männen är kolonister.

Så var det bara att börja om igen. Att flytta till Skåne var verkligen som att emigrera till en annan världsdel. Den tydligaste skillnaden var språket! Både Maria och David hade stora problem att förstå sig på Göinge-målet, men å andra sidan förstod inte Hästveda-folket vad dessa sörmlänningar sa för något heller. De blev t o m tagna för att vara finnar – då de ansågs inte prata riktig svenska!!

Asmastorp i Hästveda var en mindre anläggning än den i Salbohed, men även här var både gården och lantbruket var i stort behov av en upprustning. Den stora skillnaden mot Salbohed var att här var gården redan fullt utrustad med djur och redskap, vilket underlättade det hela.

Lagårdsbygge. Under sommaren 1917 uppfördes en ny ladugård på Hästveda-kolonin. Vid vagnen syns David och till vänster ses lille Olle vila sig på spaden.

Strax efter att familjen Pettersson hade installerat sig, önskade pastor Hammar att David skulle kontakta sin far för uppförandet av en ny ladugård. Sagt och gjort, David skrev till CJ Pettersson (1862-1943) i Stjärna, och han kom ner som förstärkning. Med sig hade han även Knut Lind som kolonins stall- och kördräng. Maria och svägerskan Anna ansvarade för ladugårdsskötsel och mjölkning. Driften av själva lantbruket sköttes av tre mycket arbetsvilliga kolonister.

Barnmorskebostaden i Hästveda.

I slutet av juli kom Marias bror och svägerska på besök för att se hur det gick med allt arbete i Hästveda. När de redan hade rest så långt, så ville de gärna passa på att se Köpenhamn också, och ville även att David skulle följa med. Själv var han tveksam om han kunde lämna familjen och arbetet under tre dagar, men Maria tyckte att han skulle så göra. ”Jag har ju farfar och övrigt tjänstefolk kvar om något skulle hända”, menade hon.

Det som David oroade sig mest för, var just sin hustru. Hon var havande, men nedkomsten var inte beräknad än på ett tag. Maria själv var inte det minsta orolig. David, Wiktor och Lova gav sig iväg, men natten mellan den 27 och 28 juli satte värkarna igång! Farfar CJ och diakon Grönlund (1886-1972) väcktes mitt i natten för att ge sig ut i hagen och ta in en häst för att sedan skjutsa Maria till barnmorskan i Hästveda.

På kvällen den 28 juli var de tre Danmarksresenärerna hemma igen och David överraskades av nyheten att ha blivit far under tiden han varit borta. Dagen därpå reste David in till Hästveda för att besöka Maria och den nyfödde, som låg kvar hos barnmorskan. Maria var kry, men med gossen var det sämre. Han var så liten och klen att David bad till Gud att gossen skulle få dö.

”Utsikterna är inte så goda att han kommer att leva, han har ju kommit litet för tidigt”, förklarade barnmorskan, ”men jag tror inte att det är några fel på han så vi får hoppas att det går bra. Liten KAN bli stor.” Och barnmorskan fick rätt, efter tio dagar fick Maria och den nyfödde komma hem. Pojken blev allt starkare och döptes till Karl-Erik ("Kalle" 1917-1999).

Bröderna Kalle och Olle Pettersson.