Mordet på Fix Anders

Det är spännande det här, att ha en lokalhistorieinriktad blogg. På hembygdsföreningens senaste styrelsemöte presenterades ett häfte om en händelse i 1800-talets Salbohed. Historien har sammanställts av Håkan Gelin i Borlänge och en del uppgifter har han hämtat från min blogg!

Marketenteri på det gamla Salbohed.

Den här historiens huvudperson hette Johannes Eklund och var född 1868 i Norr Hörende men blev tidigt föräldralös och växte upp som fosterbarn hos traktens bönder.

Från och med 1891 tituleras den nu 28-årige Johannes Eklund som "lös dräng" i kyrkboken. Att vara ”lös dräng" eller piga innebar att man var en arbetskraft utan kontrakt och kunde hugga i där det så behövdes.

Nåväl, den "löse drängen" Eklund arbetade började nu som hjälpdräng hos Fix Anders Olsson på Åsen, Norr Salbo och under övningsperioderna  arbetade han som marketenteribiträde vid regementet på Salbohed.

Fix Anders var en inflyttad dalkarl ifrån Äppelbo (W-län) och försörjde sig som gårdfarihandlare. Tillsammans med sin familj hade han flyttat till Västerfärnebo 1890 och att han sökte sig till dessa trakter berodde dels på att han deltagit i militärövningar på Salbohed och dessutom hade han en bror på orten sedan tidigare – Fix Per Olsson-Dalberg.

I början av oktober 1892 påträffades något märkligt i ett dike i ett avloppsdike på regementsområdet vid Salbohed. I leran hittades nämligen en hand! Och inte nog med det, under lera och gräs fanns en ihjälhuggen man – Fix Anders Olsson!!

Snart nog utpekades marketenteribiträdet Johannes Eklund som gärningsman och redan efter en vecka hade han erkänt alltihop.

Mordet blev en stor nyhet och uppmärksammades i tidningarna. I tidningen ”Dalpilen” från den 14 oktober 1892 står att läsa (här återgivet med modern stavning):

”Motivet för sin handling uppgiver E. [Eklund] vara dels av fruktan att Olsson skulle döda honom, dels medömkan med hustrun, som vore illa behandlad. Hon hade till E. en gång yttrat att när hon gick till sängs, vore det med en tanke som att hon skulle gå till döden.”

Fix Anders var sinnessvag, en egenskap han ansåg vara till fördel då han hotade Eklund. Han menade att han skulle kunna ta livet av Eklund utan att bli straffad, eftersom han inte var vid sina sinnens fulla bruk.

Som tidigare nämnts så var Anna Persdotter (Fix Anders hustru) rädd för honom, inte minst då han var drucken eftersom han hade ett dåligt ölsinne. När Fix Anders var full blev han även svartsjuk på hustrun, som han trodde hade en relation med Eklund.

Vid ett tillfälle hade Eklund tillsammans med Anna Persdotter hämtat Fix Anders vid hospitalet i Sala. Fix Anders hade då varit drucken men märkte hur hustrun och Eklund kastat hemliga blickar på varandra, något som han tolkade som en relation.

Under förhören erkände Eklund att de sänt varandra hemliga blickar, men endast med innebörden: ”nu är han full igen!” Eklund blev för dessa blickar hotad till livet, men istället beslutade han sig för att förekomma Fix Anders.

Klockan nio på kvällen, den 22 september gick Eklund ut. Fix Anders var på utfärd och väntades att komma hem senare under kvällen. Eklund satte sig i ett uthus för att invänta Fix Anders. Han behövde inte vänta länge förrän han hörde Fix Anders komma visslande. Eklund tänkte då: ”kommer han hem så kommer han att leva lika tokigt som vanligt, så det är nog bäst att jag passar tillfället och röjer undan honom”.

Ur Dalpilen 1892-10-14: 

”Eklund tog därför upp en sten och gick honom till mötes. Olsson som märkte att någon komma emot sig, frågade vem det var, men istället för svar gav E. honom ett starkt slag i huvudet, som träffade ögat. Olsson som av slaget föll till marken, erhöll därpå ytterligare av stenen två slag i huvudet.”

Nu insåg Eklund att han inte skulle lyckas slå ihjäl Olsson – här behövdes skarpare vapen. Därför tog han fram sin kniv och högg offret i halsen. Då reste sig Fix Anders upp och frågade: ”Vad tänker ni på?” Eklund svarade inte utan gav honom ytterligare två hugg och så var Fix Anders död.

Salbohed 1888. Delförstoring av karta över regementsområdet. Vägen som går från bildens överkant till nedre är  länsväg 771. Den stora röda markeringen i bildens högerkant är "Lasarettet".

Nu återstod det värsta – att gömma liket och utplåna alla spår. Kniven, mordvapnet, kastade han bort i en skyttegrav och liket släpade han till ett avloppsdike strax intill. På grund av att Fix Anders var ovanligt grov och tung orkade inte Eklund dra den döda kroppen längre än ca. 500 meter från landsvägen.

Vid "Lasarettet" fanns en spade som han hämtade för att kunna gräva ned liket. Sedan han gjort det, ställde han tillbaka spaden och tvättade av sig blod och smuts i Lasarettets brunn och gick hem utan någon sett honom.

"Lasarettet" fanns kvar till 1940-talet.

Under hösten 1892 hölls flera förhör och slutligen föll domen. Johannes Eklund dömdes till livstids straffarbete ”samt förlust för alltid af medborgerligt förtroende”. Även Fix Anders hustru, Anna Persdotter, misstänktes som medbrottsling, men frikändes med upprättelse om att ”när saken nu vore utredd, inga mistankar behöfte hvila på henne”.

Johannes Eklund överklagade domen till hovrätten, men Svea Hovrätt gick på häradsrättens beslut och fastställde domen den 28 december 1892. Den 1 februari 1893 intogs så Johannes Eklund på Långholmens centralfängelse.

Efter 20 år på Långholmen ansökte Eklund om nåd hos Kungl. Maj:t för att förkorta sitt straff. Eklund sågs som en mönsterfånge och beviljades därför sin nådeansökan och i juni 1913 är han åter en fri man.

Som frigiven flyttade han hem till sin syster Anna Matilda Eklund som var sömmerska och handelsföreståndare i Lima (W-län). Här började Johannes nu som skrädderiarbetare och lärde sig till skräddare så småningom. Efter ett flertal flyttningar hamnade syskonen Eklund till slut i Hille församling (X-län). 

1934 avled skräddaren Johannes Eklund i sviterna efter en hjärnblödning, 66 år gammal. Systern Anna Matilda levde till 1957, 87 år gammal.