Aktuella samhällsfrågor från 1920, del 1

I mitt ständiga sökande efter nya uppslag att skriva om kan man ibland hitta information från en svunnen tid som fortfarande känns aktuell.

Nyligen fann jag ett urklipp från tidningen Sala-Posten, daterat 14 maj 1920. En samtida skildring av Färnebobygden där märkligt nog flera frågor fortfarande kvarstår. 

Men hur kan en hundraårig krönika, från en tid då varken bilen, telefonen eller elströmmen var varje mans egendom, fortfarande vara aktuell? Jo, för även om var tid har sina bekymmer så är egentligen frågorna desamma: Hur ska vi hinna med i den allt snabbare utvecklingen? Hur förbättrar vi kommunikationerna? Vad ska vi göra för att behålla skola, vård och omsorg? Jämställdhetsfrågan?

Rubriken för krönikan lyder "Från västmanländska bygder: Väster Färnebo" och inleds med en naturskön beskrivning av socknens geografiska läge. Troligen är detta en del av en serie av presentationer av Salas omkringliggande bygder och är författad av den anonyma signaturen "X".

Välkänt motiv. Västerfärnebo kyrka och Vangsbro mejeri, sett från Svartån, finns avfotograferade och avmålade i det oändliga. Just denna bild är ifrån omkring 1910.

”Där Mälarslättens yttersta flik möter Långheden i norr och Bergslagen i väster ligger vår hembygd. Svartån rinner i sakta mak fram över slätten, och Badelundaåsen avtecknar sig mörk och skogig i öster. Men vi ha ej bara slätter här. Norrut sträcka sig stora skogsvidder, ända upp mot Dalarnas gräns. I väster möter man bergslagsnaturens utposter och i sydväst finnas riktiga vildmarker, där älgen går fram över myrar och kärr.”

Rosshyttans station. Socknens enda järnvägsstation var i bruk 1873 - 1969.

Men, när man har skrapat lite på ytan så märker man att det är inte så vackert och rofyllt som det kanske ser ut. Här finns det bekymmer, bland annat saknas en järnväg.

”Vår bygd ligger långt från järnvägen. Visserligen skär norra stambanan socknens nordöstra hörn, men huvudbygden, trakten kring kyrkan, ligger två goda svenska mil därifrån. Därför har järnvägsfrågan varit på dagordningen här i snart femtio år. Man tycker, att socknen flera gånger haft de allra bästa utsikter att få frågan löst. Norra stambanan var troligen stakad betydligt fördelaktigare för bygden än där den nu går fram. Men just som utsikterna syntes som ljusast kom alltid något i vägen. Vi sakna därför än i dag järnväg genom socknens centrala delar, och det är föga troligt, att vi inom överskådlig framtid kunna få någon.”

Syster Marta. 1913-1938 fanns en kommunalt anställd sjuksköterska i Västerfärnebo.
Efter 1938 tog landstinget över ansvaret. Syster Marta Larsson tjänstgjorde här 1941-1949.

Men det finns fler frågor och bekymmer.

”Vi ha ännu en dylik olöst fråga. Det är läkarefrågan. Den är nog lika gammal som järnvägsfrågan och kanske lika svårlöst. År 1913 anställdes här visserligen en sjuksköterska, men vi äro ej helt hjälpta med denna åtgärd, ehuru den var ett steg i rätt riktning. Som en tillbakagång måste betecknas den omständigheten, att de regelbundna läkarebesök, som förut voro ordnade här, sedan länge varit indragna. Att åter få till stånd sådana besök borde ej vara omöjligt. Med lite god vilja kunde säkert den saken ordnas.”

Men trots brist på både läkare och järnväg så utvecklas bygden ändå, i sin egen takt.

”Då en bygd lider brist på moderna kommunikationer brukar det vara svårt för densamma att hinna med i utvecklingen. Huruvida vår bygd blivit långt efter eller ej torde vara svårt för en sockenbo att avgöra. Materiellt sett är åtminstone välståndet stigande, åkrarna täckdikas och läggas samman till stora skiften, gårdarna ombyggas, telefonnätet växer och de elektriska ledningarna dragas fram. Två affärsbanker arbeta här, och länets sparbank har här sitt största landsortskontor.”

Kyrkskolan 1924. Här ses kantor Ivar Andersson (sedermera Irholm) med klasserna 3-4 utanför nuvarande församlingsgården.

”Även på andra områden kan en rätt betydande utveckling spåras. Ganska stora summor ha nedlagts för att skaffa goda lokaler för skolans behov. Snart är halva antalet folkskolor anordnade enligt B-formen d.v.s. varje lärarekraft undervisar två klasser.”

Ålderdomshemmet. Här ses det alldeles nybyggda ålderdomshemmet som stod inflyttningsklart 1923. 
1964 ersattes denna byggnad av en modernare anläggning: Björkgården.

"Fattigvården har länge varit usel inom kommunen. För några år sedan skedde dock en uppryckning därigenom att särskild fattigvårdsstyrelse utsågs och kvinnor invaldes i densamma. Nu komma även byggnaderna att undergå en välbehövlig förändring. Ett nytt hem för de gamla skall enligt fattat beslut uppbyggas och så snart det kan ske, det äldsta rucklet jämnas med jorden."

Fortsättning följer....