lördag 13 maj 2017

Besöket från Kanada

Idag är det ett år sedan jag i regn och rusk guidade runt i Västerfärnebo med svenskättlingar från Kanada. Trots det råa och kalla vädret fylldes dagen av ljus och värme.



På kyrkbacken i Fläckebo.

Då var det fredag, fredag den 13:e. Den skrockfulle skulle säga att det betyder otur och det kanske att vi hade när det gällde vädret. 8-10 grader ”varmt”, regnskurar och allmänt gråkallt – men i övrigt skulle det bli en mycket lyckad dag! Jag hade stämt träff med Kerstin Wistrand, ordförande i Fläckebo hembygdsförening vid Fläckebo kyrka för att där ta emot de långväga gästerna.

Vid 10:30-tiden anlände så gästerna. Stina Josefsson från Falun kom då från Sala där hon hämtat sin syssling Fred Wah från Kanada och hans döttrar Jennifer och Erika. Vi möttes på kyrkbacken och inne i kyrkan hade Kerstin dukat fram kaffe med dopp.


Kyrkkaffe.


Freds mamma, Karin Eriksson (1916-2015), emigrerade tillsammans med sina syskon och föräldrar Henning och Alma Eriksson till Kanada 1923. Henning var född 1890 i Västerfärnebo och Alma 1895 i Fläckebo och nu var Fred nyfiken på om det fanns några spår kvar efter hans förfäder.

Efter kaffet gick vi ut på kyrkogården och besökte Freds mormors mors grav. Hon hette Sofia Eriksson och gav livet åt nio barn. Vid 49 års ålder blev hon änka med fyra minderåriga barn. För att klara sitt uppehälle blev hon hushållerska hos sin ogifte svåger, Gustaf Eriksson (1853-1940). Även hans grav besågs innan vi satte oss i bilarna för att förflytta oss till Degerängen, den plats där Freds mormor och även Stinas morfar var född.


Degerängen, Fläckebo. Här ses Freds mormors mor Sofia Eriksson (1854-1937) tillsammans med sin svåger Gustaf Eriksson (1853-1940) utanför stugan i Degerängen. De levde som gifta sedan Sofia blivit änka 1903. Stugan är numer om- och tillbyggd.


Därefter blev det lunch på Sätra Brunn innan dagen fortsatte i Västerfärnebo. Där visade jag dem kyrkan och flera släktgravar.



Erikssons-Tildas. Något kors finns inte kvar vid Freds morfars mors grav men kyrkogårdsvaktmästaren hade märkt ut platsen med två korslagda kvistar.

Nu återstod endast en önskan för Fred – han ville se den plats där hans mamma Karin bott som barn, så vi åkte till Sjösvedde.

Långt uppe i skogen, vid Tappebosjöns strand, ligger en plats som kallas Sjösvedde som betyder 'svedjan vid sjön'. Här bodde Freds mormor, morfar, mamma, moster och morbror hos Freds morfars mor fram till 1923. Stugan de bodde i finns inte kvar, men grunden är fullt synlig och resterna av jordkällaren.


Sjösvedde 1923. Här är ses Henning Eriksson med familj vid stugan i Sjösvedde på sommaren 1923, strax innan de emigrerade till Kanada. Från vänster: systrarna Märta samt deras farmor Matilda, Erikssons-Tilda kallad. Vidare ses makarna Alma och Henning Eriksson.


Det blev en gripande stund då den gamla bildens detaljer återfanns i naturen. Grunden efter stugan och den plana stenen som flickorna sitter vid, finns fortfarande kvar!



"På mammas sten". Här står Fred på den sten som hans mamma fotograferades vid för 93 år sedan.

Nu var alla mer än nöjda, men då hade jag en överraskning kvar! Så vi åkte till Hedåker och svängde in på en ladugårdsbacke. ”Vad är nu på gång?” såg jag hur de tänkte. ”Surprise!” sa jag.


Skräddars i Hedåker, juni 2016.


”Nu har vi kommit till Hedåker och den här gården kallas för 'Skräddarns'. Den byggdes på 1700-talet av en skräddare som hette Jan Matsson. Han var din morfars farmors farfars far”, förklarade jag för Fred och visade honom denna sammanställning:



Släktträd. Här är beviset - Fred är ättling i sjunde led från skräddaren Jan Matsson (1737-1805).


Sedan vi studerat sammanställningen ett slag hade vi nått dagens final och det återstod endast en sista överraskning:




Tjocka släkten!



Nu visade jag hela sidan och pekade på namnet längst ned till höger. ”Here”, sa jag. ”It's me!” Det jubel som nu utbröt har nog aldrig tidigare hörts över Hedåkersslätten, scenen var som hämtad ur en tv-produktion! Genom 1700-talsskräddaren så är Fred ifrån Kanada och jag är sjumänningar! Nog är det märkligt, att någon från andra sidan Atlanten söker släktforskningshjälp i Västerfärnebo och den de får tag på är en avlägsen släkting?!



Sjumänningar. På historisk mark i Hedåker, förevigades detta möte. Fascinerande!
"Fredag den 13:e" var inte otursdrabbad den här gången i alla fall!



2 kommentarer:

  1. Åh du skriver verkligen väldigt bra ERIK. TACK!! Det var en helt oförglömlig dag tack vare att du och Kerstin ställde upp så helhjärtat! Jaa du avslutningen på den dagen kommer jag sent att glömma! Vi tjöt värre än den värsta mistlur!! Och hur du kunde hålla masken HELA DAGEN är mig en gåta! Varmt tack än en gång

    SvaraRadera
    Svar
    1. T A C K, vad glad jag blir!! Jag är så glad att Du tog kontakt med hembygdsföreningen och att Du var mig behjälplig med de kompletterande uppgifterna så bilden blev fullständig. Jag hade hoppats på en positiv reaktion när överraskningen avslöjades, men ett sånt JUBELTJUT går inte att föreställa sig!! Att hålla masken är ingen konst, när det är bara jag som vet om det "hemliga"! :)

      Radera