Pingsten 1942

Idag är det Pingstafton. Pingsthelgen har sedan lång tid varit starkt förknippad med konfirmation och bröllop. För 75 år sedan firades både konfirmation och bröllop hos Kohléns i Tullsta.

Kila-konfirmander 1942. Främre raden från vänster: Maj-Britt Eklöf, Märta Kohlén, Inga-Lill Andersson,Maj-Britt Nordin, okänd, okänd. Mittenraden från vänster: Ruth Andersson, Skräddarbo-Gun-Britt, Rune Lundkvist, Åke Häggrot, Kyrkoherde Ejnar Brundin, Arne Andersson, Sven-Erik Hedkvist, "Tvillingarna från Korpilombolo". Bakre raden från vänster: okänd, okänd, Hans Eriksson, ? Hedström.

Då, 1942, inföll pingsten den 23-25 maj. Pingsthelgen är en fortsättning på påskens mysterium och infaller 50 dagar efter påsk. Och eftersom påsken är en rörlig helg, flyttar även pingsten för varje år.

Märta Kohlén (f. 1928, min mormor), var då 14 år och skulle konfirmeras. Efter sexårig skolgång och fortsättningsskola återstod endast konfirmationen innan hon var fullfjädrad för att pröva sina egna vingar. Efter konfirmationen var man vuxen och arbetslivet väntade. Konfirmationens status vid den här tiden kan man jämföra med senare tiders student- och examensfestligheter.

Alice och Olle Svensson

Märtas nio år äldre syster Alice (1919-1993), gick i giftastankar. Hon hade mött den stora kärleken, Olle hette han och härstammade från Hälsingland. Så bestämdes det att på bröllopet skulle stå i pingsthelgen. Enligt den gamla traditionen ”att det är brudens far som står fiolerna” rustades det nu till bröllop i Tullsta. Det städades och fejades, det lagades mat och bakades – det fick inte verka snålt trots dyr- och ransoneringstider!

Olle Svensson (1912-1985) var byggnadssnickare och näst äldste son till sömmerskan Kristina Svensson (1887-1963) i Trönö församling (X-län). Förutom Olle hade Kristina ytterligare två söner och en dotter. Till bröllopet i Kila var alla, med respektive, inbjudna (minst åtta pers.) och tur var väl att Kohléns (10 pers.) hade gott om plats – för alla skulle ju sova över!

Samling på trappen. Här ses ett flertal av bröllopsgästerna, samlade inför avfärd till Pingstdagens konfirmation. Kända namn från vänster är: Henrik Kohlén, Margit Kohlén, Gertrud Kohlén, Milda Kohlén, Artur Kohlén, Märta Kohlén. Mitt i dörröppningen syns Pingstaftonens brudpar: Alice och Olle Svensson. Längst ut till höger i bakre raden står Aina Kohlén.

På Pingstdagen var det konfirmation. Efter morgonstökningen hos djuren och frukost var det så dags att göra sig i ordning för att gå till kyrkan igen. Efter konfirmationen bjöds det på rester sedan gårdagens kalas. På Annandagen var festligheterna slut och livet återgick till det normala.

Festen är över. Stolarna räckte inte till åt alla gäster så man fick låna av grannarna. Här är man på väg att återlämna dem. Från vänster: okänd, okänd, okänd, Henrik Kohlén, Ingvar Kohlén, okänd, Artur Kohlén, Gottfrid Andersson, okänd.

Fick konfirmanden några presenter då? Nja, inte som dagens konfirmander eller studenter. Av Kila församling fick varje konfirmand varsin ”Bibel för barn”, men av familjen fick man vanligen en psalmbok. Förr i tiden hade var och en hade sin egen psalmbok med sig till kyrkan, då fanns inga att låna på plats.

Traditionen var den att pojkar fick svarta psalmböcker och flickor fick vita (mycket för att matcha pojkarnas mörka kostymer och flickornas vita klänningar). Dessvärre var det prisskillnad beroende på färg – den vita var dyrare än den svarta!

Att både bekosta ett bröllop och samtidigt köpa konfirmationspresent blev kanske för mycket för lantbrukare Henrik Kohlén. Oavsett om det blev för dyrt eller om det var sparsamheten som gjorde sig påmind, så fick Märta en SVART psalmbok!

Konfirmationsminne. Trekvarts sekel sätter sina spår. Sliten, men inte sönderläst har den följt Märta genom livet.